Postad av: fairymary på: januari 16, 2010
Vem av oss är oberörd av det förfärliga som äger rum på Haiti? Inte heller jag.
Jag brukar inte fördjupa mig i bilder av hemskheter som jag ändå för ögonblicket inte kan göra något åt. Dock lockades jag igår av DN:s nätupplaga….fick se ansiktet på en 2-åring som efter att ha varit instängd i två dygn åter fick möta sin mammas ansikte.
Fler bilder…jo då det fanns många…men plötsligt överfölls jag av vämjelse. En bild av en kvinna som också legat instängd i två dygn, satt, till synes utmattad, sannolikt i chock och åt på en morot. Bredvid henne tack och lov två räddningsarbetare….OCH en hord av fotografer med kameror. Släng kamerorna och hjälp till och gräv blev min omedelbara tanke!
Jag vet inte om jag skulle vilja bli fotograferad i sådana omständigheter. Jag skulle vilja bli kramad, få möta människors ögon och tröstande händer, få mat och dryck…jag skulle definitivt inte vilja se in i kameraobjektiv….
Hur många rapportörer har trängts med hjälparbetare på den hårt ansträngda flygplatsen? Kunde man inte samordna dokumentationsinsatserna….skicka ett team som sen delar med sig? Självklart är det bra att världen får veta….men sans och måtta och respekt för människors integritet….var finns den i sådana sammanhang? Blir man allmän egendom för att man är utsatt för en katastrof?
Postad av: fairymary på: januari 11, 2010
Jag hittade en hylla på Blocket strax före nyår. Perfekt för den plats jag tänkt mig, både vad gäller mått och utseende. Etthundra kronor! Plus en bilresa fram och tillbaka till Sundsvall. Helt OK tänkte jag….alltid kan jag hitta på något annat trevligt på den resan. Tolv mil fram och tillbaka….jag tycker om att köra bil.
Men så kom KYLAN: Jag fick annat att tänka på. En morgon fanns det inget vatten i mitt kök….hjälp….snabbt ville jag hitta sätt att tina upp den ispropp som satt någonstans…..råden var många och delvis motsägelsefulla från de hantverkande män jag har omkring mig….men rådet att hålla varmt i stugan var de ense om, särskilt på golven där vattenledningen förmodas löpa. Elda, elda, ved till braskamin och kakelugn måste bäras in. Och passa brasorna….vet ni hur mycket tid det går åt att underhålla två eldstäder? Jag vet ungefär!
Så inte hade jag tid att göra en så lång bilresa. Inte heller är det kul att vara ute efter vägarna när det är mellan -25 och – 30. Även om min bil är en trofast själ. Och säljaren skulle flytta…
Nattliga funderingar. Vågade jag be mina vänner i Sundsvall om hjälp? Jag är inte särskilt bra på att be om hjälp med bagateller….men hyllan var så perfekt…och vännerna … de är synnerligen generösa och vänliga och de har sitt fritidshus några mil ifrån mig bara…det värsta som kunde hända var att jag skulle få ett nej…
Igår kom hyllan hem till mig. En stafett av hjälpande händer, vänner och släktingar….jag körde 2 mil ut till E4 och på avtalad mötesplats lastade vi över hyllan från Ulla-Britts bil till min, utbytte några glada ord och en kram. Sen körde hon vidare norrut till jobb och vardag medan jag återvände till min röda stuga…..
Nu väntar bara ytterligare ett par hjälpande händer för att hyllan ska komma upp på väggen…..
Allt medan jag fortfarande hämtar mitt vatten i duschrummet…
Postad av: fairymary på: december 26, 2009
Annandag jul. Inga gäster. Bara dottern och jag i soffan framför julgranen. Lite bestyr med att hålla brasorna igång i kök och sal. Och hämta in ved. Fridfullt fast stormen ligger på farstudörren så man nästan inte får upp den…men i gengäld skjuter den på när jag bär hem min fulla vedkorg…
Du ser ut som nån från 1800-talet när du hämtar ved säger dottern. Jag skrattar …det är den enda strapats jag behöver utsätta mig för idag… får en liten tankeställare om hur bra vi har det jämfört med förmödrarna som inte hade något kylskåp fyllt med vällagad näringsrik mat…och ingen varmvattenberedare och ingen tvättmaskin. Inte ens tvättmedel, de gjorde själva tvättmedel på aska…och lut tvättade min mormor i
Som en liten påminnelse om forna tider använder jag aska till att göra ren glasrutorna i braskaminen. Suveränt rengöringsmedel så …men till kläder…nej tack….
Jag känner mig just nu så innerligen tacksam för allt som fungerar. Jag har varit borta från min röda stuga ett par veckor i december och då passade det på att bli jättekallt här, så kallt så att trots alla försiktighetsåtgärder …inklusive granne som tittade till och tappade lite vatten ibland… så frös vattenledningen in till duschrummet…panik….det planerade idylliska julfirandet hotat….ringa till vän….det är klart jag hjälper dig…in med värmefläkt….och efter två dygn rann vattnet igen….så nu uppskattar jag så det som jag vanligen tar för självklart…tänk att man ska behöva förlora det för att förstå vad det betyder…
God fortsättning på helgdagarna alla mina besökare och kommentatorer….
Postad av: fairymary på: december 2, 2009
Jag uppskattar mycket att några av mina kollegor formulerar sig och tydliggör hur absurt de nya reglerna för sjukpenning kan utfalla. I debattartikeln i DN är det cancersjuka som lyfts fram. I min erfarenhet är det även andra långtidssjuka som drabbas av liknande fullständigt vettlösa val. Säg upp din nuvarande anställning, där du fungerar väl, där du har chefens och dina arbetskamraters stöd ….ge dig ut på en oviss arbetsmarknad ….där du kanske kan orka arbeta heltid.
Det är som om människor vore känslolösa robotar med en viss verkningsgrad…nu är den lite rostig men i en annan verksamhet går det kanske att få ut mera av den…..
När man är frisk och stark kan det vara en oerhörd stimulans att få ta sig an nya arbetsuppgifter, att pröva sig själv i nya sammanhang. När man (mer eller mindre tillfälligt) är lite vingklippt kan en gammal trygg arbetsplats hålla en under armarna, ge en tillfredsställelse över att man ändå klarar vissa saker, att man har ett socialt sammanhang, där människor tror på en och vet vad man går för. Kanske är man dessutom bärare av en massa kunskap som andra på ens arbetsplats inte har….kanske vill man överlämna den kunskapen till nya yngre förmågor medan man fortfarande orkar
Med sitt oerhört fyrkantiga tänkande om att det är bara 100 % arbete som gäller ….och att endera har man arbetsförmåga eller inte….är jag rädd att regeringens politik tyvärr kommer att missa en massa ”restarbetsförmåga”…i den mån det nu är utfört arbete man är ute efter…
Det finns dessutom en del mänskliga aspekter på detta men just nu förmår jag inte formulera detta….jag är alltför upprörd……
Postad av: fairymary på: november 19, 2009
Det är väl det jag alltid trott: vi dansar för lite.
Om vi dansar mer kan vi kanske lösa energifrågan. Hörde just i radions P1 om ”sustainable dancefloor”. Man har hittat en metod att överföra energin från dansande människor till elektricitet. 20 W per dansande person…på något ställe använder man energin till att lysa upp lokalen….
Postad av: fairymary på: november 7, 2009
Igår stod att läsa i DN:s nätupplaga: ”Vaccinbristen tilltar”. Jag blinkade till….jo jag hade läst rätt.
Nyss hade vi inget vaccin alls mot svininfluensan i Sverige. Nationen väntade på att räddningen mot farsoten skulle anlända medan media rapporterade… förhoppningsvis sanningsenligt …om hur viruset for fram i geografin.
Nu vaccineras det däremot för fullt. Riskgrupper först…köerna ringlar sig långa. Eftersom tiden anses knapp kan vaccinerande personal inte kontrollera hur pass riskgrupps-tillhörig var och en är. Rapporter sprids om att obehöriga tränger sig före, mer eller mindre organiserat och ogenerat.
Månne stark oro är en riskfaktor undrar jag?
Bristen förväntas tillta nästa vecka läser jag vidare. Ju mer vaccin som levereras ju större blir bristen…..
Vad betyder egentligen brist? Någon klok som kan svara mig?
Senaste kommentarer