Ännu ett grovt brott med unga förövare
Posted by: fairymary on: juni 12, 2009
Ett förfärligt drama där tre tonåringar varit/är inblandade går genom pressen och bloggosfären just nu. Jag är som de flesta andra upprörd, förtvivlad och undrande. Men faktiskt är jag lika upprörd och förtvivlad över alla hatiska kommentarer …på t.ex. bloggen Politiskt inkorrekt….som över det förfärliga dådet i sig.
Ingen av oss känner till i detalj de unga förövarnas familjesituation och historia, inte heller jag. Däremot har jag en erfarenhet av att många unga som i mycket tidiga tonår binder sig vid en partner gör så för att hitta en trygghet de saknat i livet tidigare. Jag har tidigare skrivit om vad många ….till synes små….men upprepade… separationer gör med oss.
Jag vill inte generalisera….jag känner också harmoniska människor som hittat varann tidigt och hållit fast vid sin första kärlek i många långa år.
För mig blir denna fruktansvärt tragiska händelse en påminnelse om att vårt samhälle blivit en alltför tuff värld för många att växa upp i. Jag hävdar bestämt att det är perverst att samla människor i stora städer…väl vetande att vi gör så för att det är där jobben och ”möjligheterna” finns. Men stressade och pressade föräldrar får inte precis draghjälp av en stödjande omgivning. Dagisgrupperna är stora, skolklasserna likaså. Hur ser fritidsgårdsverksamheten ut? När barnen blir tonåringar och behöver andra vuxna att identifiera sig med, vilka finns då där som ”ser” ungdomarna…..som ser deras behov, som erbjuder ett lyssnande öra och stödjande uppmuntran när det behövs. Vem uppfattar “duktiga flickors” kanske skriande känslomässiga behov?
Jag tror att de grova brott som ungdomar begår mot varandra ska ses som ett isberg. Det som toppar tidningarnas nyhetsrapportering är det som är ovanför ytan. Under ytan finns mängder av unga människor som är vilsna och som är i skriande behov av en kärleksfull, gränssättande vuxenvärld.
I en av min ungdoms andaktsböcker stod en fråga: Hur gör man London rent på en dag? Svar: om var och en städar framför sin egen port.
Jag vet inte på vad sätt jag ska städa framför min port idag ….men de starka känslor denna händelse väcker i mig vill jag använda till att öka min lyhördhet för ungdomar som kommer i min väg.
Nationaldag och Europa
Posted by: fairymary on: juni 6, 2009
Så här såg min väninna ut när hon var fanbärare vid firandet av Nationaldagen vid vår Hembygdsgård. För mig såg hon ut som en symbol för vad jag skulle vilja exportera från vårt Sverige till Europa så här dagen före EU-valet: vacker, välutbildad, medveten kvinna med fötterna och rötterna förankrade i en natur och en kultur där idog strävsamhet och självklar lojalitet med grannarna varit förutsättningar för överlevnad ….med modernt språkbruk skulle man kanske säga framgångsfaktorer istället….
Gudrun Schyman vill bli exporterad med sina höga klackar. Eftersom hon balanserar väl på dem har jag röstat på Fi och kryssat för hennes namn. Nyheten att Benny Andersson stöder Gudrun var EU-valkampanjens gladaste ….för mig…..
Vad vill du exportera till Europa?
Omtanke i en by på landet
Posted by: fairymary on: maj 25, 2009
I morse gick jag och min väninna förbi byns sjöbodar på väg mot skogstjärnen som var målet för dagens långpromenad. Där hade Christer och Sören just kommit i land med en liten fångst strömming. Astrid var där och tog hand om den nyupptagna fisken. ”Kom förbi på vägen tillbaka så får ni lite strömming!” – ”Ja tack”….på hemvägen blev jag lycklig mottagare till ett kilo färsk rensad strömming. Naturlig hjärtlig härlig varm generositet….så långt ifrån den girighet som vi så ofta hör talas om i dessa dagar
Christer håller på att bygga en bagarstuga. Vi påminde varandra om hur det var i vår barndom när någon bakade tunnbröd. Vi barn fick ofta i uppdrag att springa med smakprov till grannarna….två kakor härligt färskt doftande bröd till var och en….
Jag sökte för några år sedan efter en person som kunde titta till mitt hus när jag inte var här. På den tiden jobbade jag intensivt och mycket….och hann inte med allt jag ville hinna med. Jag fick tips om en lämplig herre….men hans svar blev: ”jag har redan två änkor”…..
Ja så var det…änkor fick självklart uppbackning av någon man som hade ork och tid över….liksom änkemän fick stöd och hjälp med ”fruntimmerssysslor” av någon kvinna som kände ansvaret….
Det var en naturlig tingens ordning …..på landet…..
Det är inte lika självklart längre….men i min by är omtanken om varandra fortfarande en dygd som odlas…..
Och jag är innerligen tacksam att få vara del av en sådan gemenskap…..
Kvällspressen opium för folket
Posted by: fairymary on: maj 10, 2009
I min värld finns ett dagligt irritationsmoment, nämligen kvällspressen. Vare sig jag bor på landet eller i stan lyser deras löpsedlar emot mig när jag ska göra mina vardagliga inköp.
Jag hyser ett djupt agg mot dessa löpsedlar sedan 70- och 80-talen då en av mina vanliga arbetsuppgifter var att möta många abortsökande kvinnor. Ett synnerligen populärt ämne för löpsedlar var periodvis p-piller. Ömsom skrek man ut hur farliga p-piller var, ömsom hur moralistiskt läkare betedde sig genom att snåla med p-piller. Det riktigt obehagliga var att de löpsedlar som lyfte fram något…. i och för sig oerhört tragiskt fall av t.ex. en ung kvinna som fått allvarlig blodpropp …..så märktes det på våra abortmottagningar…kvinnor slutade hastigt med p-piller av rädsla för blodpropp utan att hinna fundera över annat preventivmedel…och resultatet blev förstås ibland en oönskad graviditet. Det gjorde tydligt för mig hur stort genomslag dessa löpsedlar har.
Jag har noterat att den känsla löpsedlarna ofta väcker i mig faktiskt är rädsla. Ett tydligt exempel är när det äntligen blir värmebölja i vårt solfattiga land. Omedelbart svarar minst en av kvällstidningarna med en löpsedel som onyanserat lyfter fram sambandet mellan solbadande och hudcancer.
De flesta läkarstudenter… så även jag… går igenom en period av hypokondri när man läser sjukdomslära. Min speciella skräck var s.k. malignt melanom, en elakartad hudtumör…och därför är jag känslig just för påminnelse om denna i och för sig realistiska …men lilla ….risk…. jag skulle så innerligen önska att jag …och flera med mig ….fick njuta av de sällsynta värmeböljorna i allsköns ro…utan att behöva påminnas när jag t.ex. handlar glass i kiosken med barnbarnet….
Jag välkomnar apotekens och hudklinikers adekvata information om malignt melanom och om hur man kan skydda sig. Många håller av och till öppet hus då man kan få sina bruna fläckar granskade av specialist utan att beställa tid i förväg. Det är bra åtgärder där eventuell rädsla kan bli adekvat bemött och hanterad.
Löpsedlarna väcker bara rädsla utan att göra något som helst för att lindra den.
Varför läser då så många människor dessa tidningar? Det händer förstås att jag någon gång då och då läser en kvällstidning …även om jag aldrig köper någon…. ibland ligger en framme hos någon vän jag besöker … och första sidan kan väcka lite intresse och förväntan att jag ska få veta något intressant …men jag blir alltid besviken…det är en massa ord men ingen egentlig substantiell information om något som berör mig…det är här begreppet ”opium för folket” kommer upp i min tanke….jag lockas med ett falskt löfte om tillfredsställelse …kvar i mig blir bara tomhet när jag bläddrat färdigt i tidningen. Ingen riktigt ny tanke har kittlat mitt intellekt….inget egentligt svar på viktiga frågor har jag fått.
Om kvällstidningarna svarar mot ”folkets” verkliga behov känner jag oro för ”folket”…..
Min vackra sommarstad
Posted by: fairymary on: maj 8, 2009
Grön eld
Jag är stolt över min vackra stad. Bland annat tycker jag att utsmyckningen av centrum är fin.
Igår gick jag förbi en av mina favoritstatyer, Grön eld. Den är gjord i glas…tretusen 9 mm tjocka glasskivor från Emmaboda glasverk. Konstnären heter Vicke Lindstrand. Omkring den fanns igår färska planteringar av gula tulpaner med gröna blad och gula penséer. Jag kunde inte låta bli att ta fram mobilkameran. Såg att järnvägsstationen som ligger bakom också är rätt fin. Här ska snart Botniabanan gå fram.
Guds ögon i tusental
Posted by: fairymary on: april 28, 2009
Nu blickar Guds öga mot mig i backarna lite varstans i det vackraste landskap jag vet. I ljusblått … mellanblått … violett i så många nyanser att min ordfabrik inte alls hänger med….det är min högra hjärnhalva som blir alldeles överväldigad ….och bara gläder sig och känner sig hemma….
Jag råkar vara uppvuxen i en blåsippsbacke. Det förklarar bara delvis den oerhörda lycka jag känner när dessa osvikliga tecken på VÅR sticker upp ur den bruna… alldeles nyss från snön befriade… terrängen. Jag får aldrig riktigt nog av dem….jag slukar de små anemonerna med ögonen…de mättar inte min blick …varje gång jag besöker någon av ljuvliga backarna måste några exemplar få följa med hem för att placeras i ett litet spetsglas…..
Jag är lessen att ingen bild i världen kan göra dessa naturens mirakel riktig rättvisa. Alla ni som kan, gå ut i backarna och blicka in i dessa glada, nyfikna, kaxiga, blida, trosvissa, levande, självklara…..guds ögon….visst är det ett passande namn?
Demokrati i sönderfall?
Posted by: fairymary on: april 14, 2009
Jag hör i radions nyhetsrapportering att två tredjedelar av svenskarna inte är intresserade av valet till EU-parlamentet. 48 % tänker rösta…..
Detta var en av farhågorna hos många av oss inför vår anslutning till EU….att makten skulle komma så långt ifrån oss så att vi inte skulle känna att vi kunde påverka.
Jag läser på om EU-parlamentet och ser att det har tre funktioner: att lagstifta EU-rätt, att besluta om EU:s budget och att kontrollera kommissionen. Det verkar vara rätt betydelsefulla områden.
Hur kommer det sig att vi inte bryr oss om vilka vi skickar dit? …till höga löner, ansvarsfulla positioner, fortsatt pendlande mellan Bryssel och Strasbourg.
Är det för att det inte pågår någon valkampanj av särskilt medialt intresse? Är det en medveten maktstrategi att inte informera oss om vilka som kandiderar och vilka agendor de har? I så fall av vem? De enda två jag känner till som kandiderar är Gudrun Schyman och Anna Maria Corazza Bildt. De tycks föra var sin personliga valkampanj. Ja det förstås, Anna Maria verkar ha stöd av maken.
Våra förfäder och förmödrar som kämpade för rösträtten….jag skakar på huvudet tillsammans med er….
Förlåt, höll på att glömma….
Posted by: fairymary on: april 12, 2009
Jag höll på att glömma en annan av påskens huvudpersoner. Men här har vi lyckats fånga henne….idag är hon på hemväg…från Blåkulla där hon festat med djävulen sen skärtorsdagskvällen. Hon ser ut att ha haft trevligt, eller hur?
Vad handlar påsken om?
Posted by: fairymary on: april 9, 2009
Jag tror inte att jag hör riktigt rätt…jo då min väninna ringer och berättar att hon hört samma sak. I radions P1 säger en man alldeles tydligt att påsken för oss är sorgens högtid.
Heliga Guds Moder….hur långt har vi kommit från vårt kristna kulturarv? Är jag alldeles uråldrig som minns….
När jag var barn gick min mamma klädd i svart klänning på långfredag. Vi barn fick inte skratta eller leka, inte gå och hälsa på någon och inte heller fick andra barn komma till oss. Det var årets längsta dag.
Sen lättade det lite på påskafton…vi barn fick våra påskägg och vi fick måla på hönsägg som först tvättats rena…hönsen som värpt dem var garanterat frigående….
…och på påskdagen bröt glädjen ut i kyrkan: graven är tom, Jesus är uppstånden. Miraklet har skett ….Jesus har besegrat själva döden…..
Altarskåpet i min barndoms kyrka var tillslutet under fastan (det är mycket vackert även med dörrarna stängda) och under långfredag. Till påskdagens högmässa har det öppnats upp till hela sin gyllene glans. Glada psalmer sjöngs:
”Vad ljus över griften, han lever, o fröjd! Fullkomnad är Skriften, o salighets fröjd”,
”Han lever! O min ande känn din Herre och din gud igen”…..
För att göra radions P1 rättvisa… man hade inte riktigt glömt påskens glädje. Programmet handlade om påsk-skrattet, en ännu mer bortglömd tradition. Jag citerar från en länk jag hittar när jag googlar på påskskratt:
Risus Paschalis …inslag av skämt och humor. Under detta »påskskratt», som firades på påsksöndagen, berättade prästen roliga anekdoter i sin predikan, ämnade att locka till skratt. Att just locka och uppmuntra till skratt hade två funktioner. Dels firade man att fastan var över, dels blev man genom skämtet och skrattet påminda om Kristi seger över döden och helvetet. Den bakomliggande teologiska tesen var att när Fadern uppväcker Sonen från de döda, är detta ett spratt gentemot djävulen.
OK då…. långfredagens till synes oändliga sorg ….och/men påskmorgonens outsägliga glädje!
Som livet!
PS. Jag glömde tala om varför min mamma gick klädd i svart på långfredagen. Det är kanske inte alla som vet varför vi “firar” långfredag…den dagen är det meningen att vi ska minnas att nasaréen Jesuavrättades som en brottsling…med en romersk avrättningsmetod, korsfästelse….enligt den kristna traditionen för att vi vanliga dödliga ofullkomliga människor skulle kunna få våra synder förlåtna…enligt Jonas Gardells nya bok …som jag ännu inte läst men hört en del om …för att han var en bråkmakare.
För mig är det stora med påsken uppståndelsen…det tycks mig som om en del kristna har glömt bort den….
Senaste kommentarer