Fairymary's Weblog

Archive for the ‘samhälle’ Category

Det blev en lång och stundvis förvirrad bussresa i decembermörkret. Oroliga grupper resenärer som skulle söderut eller norrut formades på den stora byggplats som ska bli Härnösands resecentrum. Anslagstavlan meddelade bara att tåget var inställt och skulle ersättas av buss; ingen anvisning fanns om var denna buss skulle uppträda. De som var något så när hemtama i stan pekade till höger om stationshuset och sa att reservbussar brukade köra upp där men eftersom stora grävskopor nu höll på att bearbeta marken så var man tveksam till den tanken.

Så intuitivt drogs vi åt andra hållet…. men inte syntes det nån buss fast avgångstiden både närmade sig och passerades. Det roliga är att man börjar prata med varann! Någon initiativrik ringer en servicetelefon men blir inte så mycket klokare av det. En annan hävdar att hon har talat om att hon ska vara på Arlanda en viss tid för då går henne plan. En tredje suckar för att ersättningsbussen söderut kommer att gå samtidigt som det tåg han ska resa vidare med just kommer att ha lämnat Sundsvall. Bekymmersamt.
Så dyker det upp en Byberg och Nordin-buss nära där vi står. Hopp tänds. Kö, förhandling. En del framför mig kliver tillbaka besvikna. När det blir min tur ser den magiske chauffören  mig i ögonen och säger ”om det är till Umeå du ska så ska du åka med mig”. In i varm buss! Glest med folk. Skönt! Fast jag bespetsat mig på resa med det upplysta Norrtåget, där jag skulle ha glidit hem på blanka skenor på knappt mer än 2 timmar slappnar jag av och tänker att vi ändå lever i ett välordnat land. Bussen kommer att ta c:a 3 timmar tror vi då.
Då får chauffören besked att han ska samla ihop ytterligare ett litet gäng som kommer, oklart varifrån, men han ska ta in också dom i vår värme. Självklart, vad annars? I kylan måste vi hålla ihop! Vi finner oss alla även om de flesta nu insett att eftermiddagens tidsplanering gått helt åt skogen. Och åt skogen far vi så småningom…..vackra snötyngda granar utanför fönstret tröstar…..
I Örnsköldsvik far vi fram och tillbaka mellan Resecentrum och Öviks norra …..återigen är chauffören övertygad om att det är allas vår plikt att ta in ytterligare ett gäng resenärer från en buss som är på väg, det är nog från Kramfors den här gången …. och det dröjer. Så väller det in ett gäng tysta, lite sammanbitna människor som ser ut att vara på väg hem från jobbet. Är det en känsla av uppgivenhet jag fångar?
Sen angör vi Resecentrum efter Resecentrum. De ligger som ett pärlband, alla en bit från  E4:an. Jag tror Husum ser bäst ut från utsidan i alla fall. I Hörnefors kan man fantisera om att man landat på månen i en science fiction-novell. Vilka byggen!
Vid Umeå Östra töms bussen nästan. Chauffören vänder sig mot oss kvarvarande själar och föreslår att vi ska dra till Spanien! Med honom skulle jag kunna dra nästan var som helst tror jag! Innan han körde in i Umeå tackade han oss alla för att vi var så underbara och inte klagade!
Luttrade norrlänningar klagar inte…..
Annonser

Riksdagens regler för bidrag till bostad i huvudstaden är otydliga har vi fått höra idag.  Jag tänker att den otydligheten kan ha något att göra med kvinnosynen…  en kvinnosyn som …alltför sakta… men ändå obevekligen förändras.

En med mannen ekonomiskt jämställd kvinna delar på hyran med make/sambo … det tror jag många tar för självklart idag. I Juholts tveklösa övertygelse att han handlat rätt när han kvitterat ut hela hyran ligger underförstått att mannen är försörjaren.

En annan konsekvens av denna föreställning är att det fortfarande 2011 förhåller sig så att mäns löner generellt ligger högre än kvinnors, att traditionella mansyrken avlönas enligt en annan måttstock än traditionella kvinnoyrken…..

Juholt leder Sveriges största parti…. hur kan det vara möjligt?

Jag har varit borta från bloggandet en tid, upptagen av mycket praktiska saker….

Men nu behöver jag hjälp att reflektera över viktiga frågor … och det är till hjälp för mig att skriva…. tycker om att några läser vad jag skriver men saknar ibland kommentarer…. vare sig någon tycker och tänker lika eller vill opponera sig så är det så gott att få en röst tillbaka….

Jag läser just nu en bok av psykoanalytikern Ludvig Igra om ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet”…. 

Hans utgångspunkt i livet är att vara barn till överlevare efter förintelsen …och att ha upplevt hur det rättssystem som gäller ena dagen plötsligt är utbytt mot ett helt annat nästa dag….. hans far som varit en jagad jude fick plötsligt en dag efter ryssarnas invasion en pistol i handen och erbjudande att skjuta tillfångatagna tyskar. Han förmådde inte….

Hos det lilla barnet Ludvig blev den logiska konsekvensen att det vilken dag som helst kan skifta igen …. och så sker i världen hela tiden….som vi alla kan bevittna…

Vi som inte upplever det på nära håll invaggas nog i en trygghet som jag ser som falsk….vi tror vi vet vad som gäller, i vårt land, i vår umgängeskrets, i våra nära relationer…..

Det är när otryggheten kommer in i de nära relationerna som det blir som smärtsammast tänker jag….. eller i de relationer där vi är mycket beroende….

som när vi behöver sjukvårdens hjälp för att bevara liv och hälsa….

Därmed är jag tillbaka till gårdagens tema….

Jag lyssnade i morse på Ring P1 och fick anledning att se på dramat omkring ministerns avgång med lite nya ögon. En av debattörerna riktade sin kritik mot statsministern som inte hade förstått att skydda sin arbetsmarknadsminister tillräckligt. Han menade att Littorin troligen är deprimerad och i det läget inte skulle ha behövt schavottera inför pressen.

Jag kan förstås inte uttala mig om Sven Otto Littorins psykiska status. Men om det är så att han fortfarande lider av depression tillkommer ytterligare en dimension till  regeringens brist på kunskap om vad sjukdom och utsatthet betyder i människors liv.

Det finns en underbar liten lättläst bok som heter ”Människokunskap för chefer” av min kollega Anna Maria Weingarten. Den borde läsas av alla i arbetsledande ställning. Jag skulle också vilja rekommendera den till statsministern och inte minst till försäkringsminister Christina Husmark Pehrsson.

Idag när jag tar del av nyheten om att Sven Otto Littorin skulle ha köpt sex kom jag osökt att tänka på Karin Boyes diktrader:

”Du skall tacka dina gudar om de gör all skam till din

du får söka tillflykt lite längre in”

Vilken mardröm du befinner dig i Sven Otto….vem vill få sina mörkaste hemligheter avslöjade för svenska folket …eller ännu värre: för sina barn?

Men vet du vad! Jag tror att detta är ditt livs möjlighet! Om du väljer att inte lägga ansvaret utanför dig ….hos media eller hos din exfru ….eller vem du nu skulle frestas att anklaga för att ditt liv ser ut som det gör…..

OK….vem är jag att avgöra om Aftonbladets källa talar sanning….men nu ser det ut som det gör….

Om du skulle använda den professionella hjälp media säger att du varit klok nog att anlita….till att bättre lära känna den Sven Otto du i själva verket är….

…kommer du troligen att bli varse att det finns en tillflykt….i de nära relationerna, i insikten om vad som är viktigt och mindre viktigt i tillvaron, i paradoxen att vi samtidigt som vi är maktlösa inför livet så är vi också …var och en av oss….den enda som har makt att förändra våra egna liv….

Du talade om maktlöshet inför det faktum att du inte kan skydda dina barn….nej vi kan inte skydda våra barn mot livet…..eller mot våra egna misstag…och jag är rätt säker på att du kommer att bli varse att dina barn älskar dig trots allt….även om berättelsen att du köpt sex är sann….det talas ibland om att föräldrars kärlek till barnen är den starkaste kärleken….jag tror att det är barns kärlek till sina föräldrar….

Du är på många sätt priviligerad Sven Otto. Du behöver troligen inte lida ekonomisk nöd, du behöver troligen inte snyftande förklara för någon läkare varför du inte kan sköta ditt arbete, du behöver troligen inte få besked från Försäkringskassan att dina skäl inte är giltiga för sjukskrivning….

allt medan du rättar upp ditt liv så att du kan återgå till arbetslinjen…..

Nu har jag vistats 3-4 dagar i Örebro ..bistår min dotter i en flytt ….och har hunnit formulera för mig själv att det är en skillnad mellan människor här och människor i min norrländska hemstad. Det är något med attityden, förhållningssättet till obekanta människor….det går att locka fram leenden och värme här också …men det tar som en stund….och ofta lite ansträngning från min sida.

Riktigt påtaglig blev skillnaden för en stund sedan. Kalles Bud och Transport från Luleå kom med en stor långtradare för att hämta en del möbler som ska norrut. Jag kom ner för trapporna lagom för att bevittna hur fint dom backade in på ett ställe en bit från porten…. Jag föreslog att dom skulle göra som flyttfirman häromdagen och ställa sig mitt i gatan….så får tydligen flyttbilar göra….och jag möttes av ett omedelbart leende ”nä men, vi är norrlänningar vi…..”  och jag förstod precis….vi vill som inte ställa oss i vägen och blockera för andra, vi vill vara tillmötesgående, göra det lätt för varann.

Jag har en privat teori att det är det karga klimatet som gör att vi inser att det har överlevnadsvärde att värna om varann.

Som bonus hjälpte ”flyttgubbarna” mig att vända på ett bord som jag och dottern inte orkade själva. Och ett extra bonus i mitt hjärta var att han som sa ”vi är norrlänningar vi” hade en hud- och ögonfärg som skvallrade om gener från fjärran land.

Jo men visst, vi är norrlänningar vi….

Och om det nu är så att ni ska flytta nånting från norr till söder eller vice versa, använd er av Kalles Bud och Transport. Det är rejält folk …

Det var Littfest i Umeå igår, Norrlands motsvarighet till Göteborgs bokmässa. Många härliga upplevelser av skilda slag. Det ojämförligt starkaste intrycket som dock inte kan sorteras inom kategorin härligt ..gjorde Anna Skaldeman. Ung, liten och tunn, rakryggad, klar och tydlig berättade hon om innehållet i sin bok ”Torsksverige – om sexslaveri i välfärdsstaten”. På 20 minuter lyckades hon få hår att resa sig, tårar att rinna, vrede att koka.  Hon beskrev hur hon under en resa i Asien ….samtidigt som Lukas Mooddysons film Lilja 4- ever var aktuell i Sverige …blev varse fenomenet trafficking som en global, lukrativ, snabbt växande affärsverksamhet.  Rika män köper sex som levereras av unga kvinnor och barn från fattigare områden. Det vanligaste är att en ung kvinna lockas med löften om ett bättre liv i ett annat land utan att veta att hon kommer att tvingas vara tillgänglig 24 timmar om dygnet för okända mäns sexuella behov, att hon kommer att skuldsättas och inte ha möjlighet att ta sig ur. Orden människohandel och slaveri verkar vara de mest adekvata beteckningarna. Ordet prostitution kan ge intryck av  uppgörelser mellan likvärdiga …och det handlar det ytterst sällan om.

Anna gav i form av en dikt en bild av hur en svensk välbeställd man med en fin bil släpper av sin vackra dotter för en balettlektion, kör en mindre sträcka, plockar in en annan ung flicka som han köper sex av, åker och handlar, hämtar dottern från balettskolan, kör hem till familjen och har myskväll.

Två vägar att göra motstånd mot denna vedervärdiga verksamhet:

1. Minska efterfrågan. Hur det ska gå till överlämnar jag till män att räkna ut. Anna hade en del förslag.

2. Bekämpa de ekonomiska klyftorna mellan länder och mellan olika klasser inom länderna. Det är lättare för mig att greppa. För att vi inte alla skulle gripas av hjälplöshet inför denna ohyggliga verklighet….nära 2 miljoner barn och unga kvinnor cirkulerar i världen på detta sätt…gav  Anna ett litet tips om vad vi alla kan göra: köpa rättvisemärkt kaffe istället för vanligt. Det kan ge en fattig familj råd att skicka sina döttrar till skolan istället för att lämna ut dem till att överleva …som sexslavar. Tänk…om det vore din dotter eller son som du inte kunde försörja!

Om någon störs av att jag skriver om män som köper flickor så kan jag meddela att även pojkar säljs, även kvinnor köper, men det är oftast män som köper även pojkarna.

Kära mina läsare, köp boken…och rättvisemärkt kaffe!