Fairymary's Weblog

Archive for september 2011

Jag har varit borta från bloggandet en tid, upptagen av mycket praktiska saker….

Men nu behöver jag hjälp att reflektera över viktiga frågor … och det är till hjälp för mig att skriva…. tycker om att några läser vad jag skriver men saknar ibland kommentarer…. vare sig någon tycker och tänker lika eller vill opponera sig så är det så gott att få en röst tillbaka….

Jag läser just nu en bok av psykoanalytikern Ludvig Igra om ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet”…. 

Hans utgångspunkt i livet är att vara barn till överlevare efter förintelsen …och att ha upplevt hur det rättssystem som gäller ena dagen plötsligt är utbytt mot ett helt annat nästa dag….. hans far som varit en jagad jude fick plötsligt en dag efter ryssarnas invasion en pistol i handen och erbjudande att skjuta tillfångatagna tyskar. Han förmådde inte….

Hos det lilla barnet Ludvig blev den logiska konsekvensen att det vilken dag som helst kan skifta igen …. och så sker i världen hela tiden….som vi alla kan bevittna…

Vi som inte upplever det på nära håll invaggas nog i en trygghet som jag ser som falsk….vi tror vi vet vad som gäller, i vårt land, i vår umgängeskrets, i våra nära relationer…..

Det är när otryggheten kommer in i de nära relationerna som det blir som smärtsammast tänker jag….. eller i de relationer där vi är mycket beroende….

som när vi behöver sjukvårdens hjälp för att bevara liv och hälsa….

Därmed är jag tillbaka till gårdagens tema….

Annonser

I dagarna pågår en märklig rättegång i Stockholm. En läkare är åtalad för dråp av ett döende barn. Juridiken möter medicinen. Å ena sidan. Å andra sidan är det något mycket djupare på gång…. en förtroendeklyfta mellan läkare och alla oss som då och då är beroende av professionen. Jag skriver vi…. jag är ibland läkare, ibland patient.

Ett av de viktigaste utbildningsmomenten i mitt liv ….inget formellt sådant men ett i högsta grad reellt…. var när jag tvingades bli patient, första gången vid 36 års ålder. Fast jag hade tillbringat ansenlig tid bland sjuksängar förstod jag inte förrän jag själv låg där, hur i oändligt underläge man kan känna sig. Jag var ändå priviligerad genom att ha kunskap, genom att förstå rutinerna och ha tillgång till ”koderna”. Det är ingen behaglig position, att känna sig utlämnad med sin skröpliga kropp….

De allra flesta i min yrkeskår är de mest samvetsgranna och ambitiösa människor man kan tänka sig. Åtminstone de jag känner. Inte alla är bra på att kommunicera med patienter…..

Det är i kommunikationsbristen som missförstånd uppstår. Där lämnas fältet fritt för fantasier, rädslor, misstro, till och med hat. Jag har de senaste 2-3 åren umgåtts mycket mer med människor utanför sjukvården än tidigare…. och jag har förfärats över vad jag skulle vilja kalla det läkarhat som många människor uttrycker. Jag tror att det är i den olyckliga kombinationen av patienters utsatthet och läkares bristande förmåga till god kommunikation som det ogräset gror….

Jag vet inte vad som hände de dramatiska minuterna i sjukrummet i Stockholm. För mig är rättegången framför allt ett symtom på en allvarlig förtroendeklyfta.