Fairymary's Weblog

Archive for juni 2008

Veckan som gått tillbringade jag vid Vindelälvens strand. Det mesta av den vakna dagen tillbringade jag i en liten röd stuga med andra likasinnade kvinnor och män……vi lekte med ord, ibland på skoj, ibland i tårfyllt allvar….ibland i flödande tempo, ibland eftertänksamt och eftersinnande. En oväntad bieffekt var att jag fick vänner för livet…
För att ta Er med till Vindelälven där jag tog mina kvällspromenader….den flyter oftast ganska stilla fram. Men där finns också forsar, t.ex. nedanstående Renforsen ……bilden kan inte ge den riktigt rättvisa…..man kan t.ex. inte höra dånet eller känna dofterna av grönskan omkring. Men ändå…..jag är glad att jag lyckades kopiera in den. 
Jag fick en association igårkväll när jag tänkte på Zimbabwe och Mugabe och kände min vanmakt inför hur många människor som en enda galen ledare kan plåga och förnedra. Och så tänkte jag på historien som jag känner den från t.ex. intilliggande Sydafrika……människors frihetslängtan går i längden inte att hejda. Med upplevelsen av forsen i färskt minne blev den en metafor: när den stöter på hinder borstar den upp sig till vitt skum …..och framåt tar den sig om än ibland i oväntade fåror. Så med Renforsen för mitt inre öga uppmuntrar jag i mitt hjärta Zimbabwes folk att ta sitt liv i sina egna händer. Tack alla Ni hjältar som redan gör det……
Ytterligare en association när jag granskar mitt inlägg…..bilden, forsen spränger ramarna……..
Photograph
Renforsen, Vindelälven

Created with Web Album Generator

Annonser

Idag har jag bakat bullar. Det låter förstås inte så märkvärdigt men det råkade vara premiär för bullar utan mjölk och utan gluten. Det är den känsliga dottern som ska ha födelsedag och önskat sig blåbärsbullar. Redan att hitta alla de rätta ingredienserna var ett äventyr. Skulle det vara sojamjölk eller havremjölk? Är havredryck och havremjölk samma sak? Det fanns två olika mjölsorter att välja på. Ta den ena och experimentera tänkte jag….

I sista stund ringde en väninna och varnade för havredrycken som degvätska…..jag hade mailat henne om dagens bakplaner. Det blir för tungt, ta vatten istället, sa hon.

Degen blev verkligen intressant. Jag hittade inte min brödkavel….det var första gången jag skulle baka efter flytten och kaveln stod inte att finna. Men nu gjorde det ingenting. Konsistensen på degen skulle inte ha passat för kavlande. Mina  mjölade händer blev bra instrument.

Resultatet? Ja, inte var det som mina gamla vanliga kanelbullar. Dottern och hennes vänner får fälla det avgörande utslaget på måndag.

Apropå mjölade händer. Att omhänderta är ett begrepp som jag funderat på de sista dagarna. Att ta om hand…..det är något varmt över ordet…….det kan också vara något integritetskränkande……en av livets många paradoxer……

I lördags var jag på logdans. Det är tre år sedan sist. Tre förlorade dansår……

Jag vet inte hur logdanser är anordnade i resten av Sverige men i Ångermanland och Västerbotten är det en mycket jämställd tillställning. Tre damernas, tre herrarnas…..obevekligen hela kvällen. Det tog sin tid att våga ställa sig främst i raden och annonsera sin önskan att bli uppbjuden. Ännu längre tid tog det att våga bege sig tvärs över golvet för att bjuda upp. När man inte varit ute ”i svängen” på ett tag blir det mest till att bjuda upp om man ska få dansa. Som min väninna uttryckte det: man måste ”dansa in” sig under en tid för att bli uppbjuden. Jodå…jag blev faktiskt uppbjuden till en dans trots lång bortovaro i lördags…….

Nyligen var jag på disputationsfest. Jag hade klätt mig fin och såg fram emot att få dansa åtminstone ett par danser. Jag hade till och med ”tingat” två danser med två sympatiska män, som jag känner väl. Tala om att bli blåst på förväntningarna! Inte en enda dans blev jag uppbjuden till, däremot till en massa i och för sig trevliga samtal. Men sånt slöseri med den läckra musiken, att försöka överrösta den i måttligt intressanta samtal…..Intellektuella samtal har sin tid, att dansa har sin tid kan man tycka…..

Den gamla seden att bordskavaljeren dansar en dans med sin bordsdam tillämpas inte längre. Jag tog det personligt de första gångerna det hände, men nu har jag kollat med väninnor och det är inte bara jag som blir snuvad på den artighetsgesten. De flesta söker upp sin hustru eller sambo eller hur man nu benämner sin käresta. Vi som är singlar får roa oss bäst vi kan……

Jodå, jag kan bjuda upp…..men dels är jag lite gammeldags: jag tycker att den man jag dansar med ska föra mig i dansen och jag älskar att bli uppbjuden! Och inte alltid är självkänslan tillräckligt stark för att jag ska bjuda upp till synes helt ovilliga män. Jag har lagt på minnnet en förtjusande ”uppbjudningsfras” som en kvinnlig kollega använde på en internationell konferens: ”Can I inspire you to a dance?”

Det är lättare på logdans; tre damernas, tre herrarnas. Tydligt annonseras i lysande kvadrater längst fram i lokalen var i schemat vi befinner oss.

Jag började dansa sent i livet. Mamma sa att det var syndigt så jag fick vänta tills hon dog. (Jag vet att Du i Din himmel nu, mamma, gläder Dig åt att se mig dansa och le!)

Det finns så många olika sorts danser. I kyrkan dansar man numera cirkeldans, eller ”helig dans”. I vissa sammanhang kan man dansa ”frigörande dans”. En mig närstående ung kvinna är såld på ”lindy hop”. 

Just nu ser jag fram emot en säsong med logdanser. Jag tänker ”dansa in” mig. Jag tänker fräscha upp de gamla bugg-färdigheterna. Jag blev i lördags medveten om att det gäller att fokusera på kontaktpunkten med kavaljerens hand så går det ”som en dans”…….

Till hösten kanske jag går en kurs i gammeldans igen, för jag har aldrig riktigt fått ”kläm på” hur man kommer rätt i takten till snurrmomentet i hambo……Men vals kan jag!

Än är det tid att dansa……