Fairymary's Weblog

Archive for augusti 2009

En del män tycks ha svårt att leva sig in i kvinnors situation. Kanske gäller också vice versa, dvs att många kvinnor har svårt att leva sig in i mäns situation, jag vet inte

När Hillegren jämför våldtäkt i en nära relation med ordningsförseelse då har han missat något väsentligt i den kvinnliga verkligheten. OK, han har bett om ursäkt för att han inte uttryckte sig ”pedagogiskt”….men att bara komma på tanken säger väl ändå något om hur lite han förstår sig på kvinnors verklighet.

Jag har aldrig varit med om någon överfallsvåldtäkt. Det är jag tacksam för. Jag förstår att det kan vara ett ohyggligt trauma.

Jag har däremot varit med om en våldtäkt inom ramen för ett kärleksförhållande. Vi hade inte kommit så långt att vi var vare sig förlovade, sambos eller gifta ….och blev det inte heller…men vi hade kommit så långt att vi delade bädd. Det är uttryck för en rätt stor tillit till en annan människa, att frivilligt dela vederbörandes bädd. Jag kände mig trygg och avspänd och väl till mods. Det var visserligen något vi inte var helt överens om….det var inget stort meningsutbyte …och det är ju helt i sin ordning att man inte är ense om allt. Det var en man jag känt en tid och jag levde i föreställningen att han var pålitlig och ”snäll”….annars hade jag aldrig legat där jag faktiskt låg. Då plötsligt….jag ska inte redovisa några detaljer….

……men jag vill redovisa min känsla av totalt svek.

En man som i Hillegrens vokabulär ”kör ändå” fast kvinnan säger att hon ”inte har lust ikväll” behöver inte hota eller utöva våld. Kvinnan vid hans sida känner sig troligen trygg, tillsammans med en partner som hon förutsätter ska respektera, kanske till och med beskydda henne om så skulle behövas. Och så blir han faran…..han är i allmänhet både större och tyngre och …som sagt han behöver inte hota eller utöva våld….förresten…vad talar vi om? Det är tillräckligt våld att tränga in i en annan människas kropp när denna människa inte vill.

Dessutom är det ett tillitsbrott….man bryter ett förhållande där tillit råder…eller borde råda. Och frågan är om inte det är väl så betydelsefullt och omvälvande som en överfallsvåldtäkt….hur ska man kunna skilja på vän och fiende efter det? Och var ska man gå för att hitta sin trygghet?

Jag hoppas att Hillegren snart får njuta sitt otium

Annonser

Augustimorgon. Vildhallonen på tomten lockar mig ut i nattlinnet. Färska röda bär i frukostfilen är både vackert och gott. Plockandet avbryts av ett gnekande ljud…vad då? Håller man redan på att elda upp pannan i ångbåten Stjärn som trafikerar min sjö…första turen går inte förrän om en dryg timme.

Hmmm….det är grannens brygga som ger ljud ifrån sig …..grannen själv står i adamsdräkt och lögar sig i morgonväkten. Jag blir tyst vittne till när han elegant dyker ner i sjön tvärs över den lilla vik som skiljer oss åt. Jag leker med tanken att hojta ett glatt god morgon men avstår….

Dessa ögonblick….när sommaren känns både kort och evig på samma gång …är heliga och må icke skäras sönder av hurtiga tillrop…

…….

I ivern hoppade jag över att ta på mig sockar inuti stövlarna…

Dottern får agera stövelknekt….