Fairymary's Weblog

Archive for juni 2010

Jag har haft ett otroligt rikt och spännande arbete. Alltifrån första dagen på anatomiska institutionen har det varit en resa med ren och skär upptäckarglädje. Först den mänskliga kroppens fysiska beståndsdelar, sen de kemiska och fysiologiska processerna…”allt” låg där framför mig att sätta mig in i, förstå, se gestalta sig i livet omkring mig, ibland i laborationer…några gånger i min och kurskamraternas egna kroppar. Är alla akademiska utbildningar lika fascinerande? Patologi ….sjukdomslära…till och med att se hur sjukdomarna bitit sig in i de friska kropparna och så småningom brutit ner dem….hur sorgligt det nu var….men vi skulle ju lära oss att bekämpa sjukdomarna….

De första jobben på egen hand… att kunna ställa en diagnos och förskriva en behandling….unga var vi…men det funkade. Och om vi inte kunde, fanns det äldre kloka kollegor som varit med längre och kunde vägleda oss….in i idel nya mysterier. Jag valde så småningom en specialitet där jag skulle arbeta med människor där sjukdomen inte hunnit så långt…. kvinnosjukdomar och förlossningskonst…det var oftast bara mycket lite som behövde ställas till rätta…jag skulle få glädjen att ”mota Olle i grind”, att med min nyvunna kunskap och varsamma händer få vara med i livets innersta början…

Det blev förstås svårare än jag trodde. Den mänskliga organismen lät sig inte avtvinga sina hemligheter så lätt. De flesta sjukdomarna vet man fortfarande inte vad de beror på. Man vet ofta hur de ser ut in i minsta detalj i mikroskopi och kemi när de väl etablerat sig….men vad det är som gör att de friska processerna ”ballar ur” och tar vägar som så småningom ger symtom? ….mer eller mindre svårbemästrade för vederbörande människa….därom är vi fortfarande generande okunniga….

Fortsättning följer….

Annonser

Nu har jag vistats 3-4 dagar i Örebro ..bistår min dotter i en flytt ….och har hunnit formulera för mig själv att det är en skillnad mellan människor här och människor i min norrländska hemstad. Det är något med attityden, förhållningssättet till obekanta människor….det går att locka fram leenden och värme här också …men det tar som en stund….och ofta lite ansträngning från min sida.

Riktigt påtaglig blev skillnaden för en stund sedan. Kalles Bud och Transport från Luleå kom med en stor långtradare för att hämta en del möbler som ska norrut. Jag kom ner för trapporna lagom för att bevittna hur fint dom backade in på ett ställe en bit från porten…. Jag föreslog att dom skulle göra som flyttfirman häromdagen och ställa sig mitt i gatan….så får tydligen flyttbilar göra….och jag möttes av ett omedelbart leende ”nä men, vi är norrlänningar vi…..”  och jag förstod precis….vi vill som inte ställa oss i vägen och blockera för andra, vi vill vara tillmötesgående, göra det lätt för varann.

Jag har en privat teori att det är det karga klimatet som gör att vi inser att det har överlevnadsvärde att värna om varann.

Som bonus hjälpte ”flyttgubbarna” mig att vända på ett bord som jag och dottern inte orkade själva. Och ett extra bonus i mitt hjärta var att han som sa ”vi är norrlänningar vi” hade en hud- och ögonfärg som skvallrade om gener från fjärran land.

Jo men visst, vi är norrlänningar vi….

Och om det nu är så att ni ska flytta nånting från norr till söder eller vice versa, använd er av Kalles Bud och Transport. Det är rejält folk …