Fairymary's Weblog

Archive for maj 2009

I morse gick jag och min väninna förbi byns sjöbodar på väg mot skogstjärnen som var målet för dagens långpromenad. Där hade Christer och Sören just kommit i land med en liten fångst strömming. Astrid var där och tog hand om den nyupptagna fisken. ”Kom förbi på vägen tillbaka så får ni lite strömming!” – ”Ja tack”….på hemvägen blev jag lycklig mottagare till ett kilo färsk rensad strömming. Naturlig hjärtlig härlig varm generositet….så långt ifrån den girighet som vi så ofta hör talas om i dessa dagar

Christer håller på att bygga en bagarstuga. Vi påminde varandra om hur det var i vår barndom när någon bakade tunnbröd. Vi barn fick ofta i uppdrag att springa med smakprov till grannarna….två kakor härligt färskt doftande bröd till var och en….

Jag sökte för några år sedan efter en person som kunde titta till mitt hus när jag inte var här. På den tiden jobbade jag intensivt och mycket….och hann inte med allt jag ville hinna med. Jag fick tips om en lämplig herre….men hans svar blev: ”jag har redan två änkor”…..

Ja så var det…änkor fick självklart uppbackning av någon man som hade ork och tid över….liksom änkemän fick stöd och hjälp med ”fruntimmerssysslor” av någon kvinna som kände ansvaret….

Det var en naturlig tingens ordning …..på landet…..

Det är inte lika självklart längre….men i min by är omtanken om varandra fortfarande en dygd som odlas…..

Och jag är innerligen tacksam att få vara del av en sådan gemenskap…..

Annonser

I min värld finns ett dagligt irritationsmoment, nämligen kvällspressen. Vare sig jag bor på landet eller i stan lyser deras löpsedlar emot mig när jag ska göra mina vardagliga inköp.

Jag hyser ett djupt agg mot dessa löpsedlar sedan 70- och 80-talen då en av mina vanliga arbetsuppgifter var att möta många abortsökande kvinnor. Ett synnerligen populärt ämne för löpsedlar var periodvis p-piller.  Ömsom skrek man ut hur farliga p-piller var, ömsom hur moralistiskt läkare betedde sig genom att snåla med p-piller. Det riktigt obehagliga var att de löpsedlar som lyfte fram något…. i och för sig oerhört tragiskt fall av t.ex. en ung kvinna som fått allvarlig blodpropp …..så märktes det på våra abortmottagningar…kvinnor slutade hastigt med p-piller av rädsla för blodpropp utan att hinna fundera över annat preventivmedel…och resultatet blev förstås ibland en oönskad graviditet. Det gjorde tydligt för mig hur stort genomslag dessa löpsedlar har.

Jag har noterat att den känsla löpsedlarna ofta väcker i mig faktiskt är rädsla. Ett tydligt exempel är när det äntligen blir värmebölja i vårt solfattiga land. Omedelbart svarar minst en av kvällstidningarna med en löpsedel som onyanserat lyfter fram  sambandet mellan solbadande och hudcancer.

De flesta läkarstudenter… så även jag… går igenom en period av hypokondri när man läser sjukdomslära. Min speciella skräck var s.k. malignt melanom, en elakartad hudtumör…och därför är jag känslig just för påminnelse om denna i och för sig realistiska …men lilla ….risk…. jag skulle så innerligen önska att jag …och flera med mig ….fick njuta av de sällsynta värmeböljorna i allsköns ro…utan att behöva påminnas när jag t.ex. handlar glass i kiosken med barnbarnet….

Jag välkomnar apotekens och hudklinikers adekvata information om malignt melanom och om hur man kan skydda sig. Många håller av och till öppet hus då man kan få sina bruna fläckar granskade av specialist utan att beställa tid i förväg. Det är bra åtgärder där eventuell rädsla kan bli adekvat bemött och hanterad.

Löpsedlarna väcker bara rädsla utan att göra något som helst för att lindra den.

Varför läser då så många människor dessa tidningar? Det händer förstås att jag någon gång då och då läser en kvällstidning …även om jag aldrig köper någon…. ibland ligger en framme hos någon vän jag besöker … och första sidan kan väcka lite intresse och förväntan att jag ska få veta något intressant …men jag blir alltid besviken…det är en massa ord men ingen egentlig substantiell information om något som berör mig…det är här begreppet ”opium för folket” kommer upp i min tanke….jag lockas med ett falskt löfte om tillfredsställelse …kvar i mig blir bara tomhet när jag bläddrat färdigt i tidningen. Ingen riktigt ny tanke har kittlat mitt intellekt….inget egentligt svar på viktiga frågor har jag fått.

Om kvällstidningarna svarar mot ”folkets” verkliga behov känner jag oro för ”folket”…..

Grön eld

Grön eld

Jag är stolt över min vackra stad. Bland annat tycker jag att utsmyckningen av centrum är fin.

Igår gick jag förbi en av mina favoritstatyer, Grön eld. Den är gjord i glas…tretusen 9 mm tjocka glasskivor från Emmaboda glasverk. Konstnären heter Vicke Lindstrand. Omkring den fanns igår färska planteringar av gula tulpaner med gröna blad och gula penséer. Jag kunde inte låta bli att ta fram mobilkameran. Såg att järnvägsstationen som ligger bakom också är rätt fin. Här ska snart Botniabanan gå fram.

En av mina väninnor närmar sig dagen då hon ska gå i pension…hon är inte den enda givetvis eftersom jag umgås med många mig ungefär jämnåriga

Min väninna kommer att få en mycket låg pension…hon oroar sig mycket för om hon kommer att kunna klara sig på den. Hon är lärare…och har som många av sina kollegor med liv och själ ägnat sig åt barn och ungdomar…det är en fröjd att höra henne berätta härliga episoder om möten med inrikes och utrikes födda … mer eller mindre kärleksfullt hanterade av liv och samhälle…

Men nu handlar det om hennes pension…..hon lever skild från en man med vilken hon uppfostrat två barn….när de var små arbetade hon halvtid för att hinna ta väl hand om barnen ….och även honom….han är läkare och sålunda mer välbetald…men det är också ett yrke där det gäller att ligga i om man ska göra karriär…så min väninna tog hand om hus och hem, matlagning, tvätt och städning, betalade räkningar och annat trivialt …medan maken gjorde karriär…

… vad gällde det ekonomiska försäkrade han henne att hon inte skulle behöva oroa sig för sin framtida ekonomi för han hade pengar som skulle räcka för dem båda…

Nu bar det sig inte bättre än att kärleken inte höll för livets påfrestningar. Mannen har ny familj och min väninna räknar med att leva ensam på sin ålderdom….. ….de pengar som maken hade förespeglat skulle räcka för dem båda är han nu inte benägen att dela med sig av till min väninna….

En ganska vanlig berättelse ur livet…..