Fairymary's Weblog

Archive for januari 2009

Jag har den gångna veckan haft tre upplevelser som känts tydligt läkande för min själ….

Den första är Obamas installationstal där han så tydligt talar om att vi måste förbättra världen TILLSAMMANS….vi kan inte lägga det på en enda ledares axlar…inte heller på många ledares axlar…jag tror …som Obama…att vi alla måste …var och en …ta vårt ansvar i just vår verklighet….

Den andra är artikeln på Newsmill av Bernt Hermele som jag länkat till i mitt förra blogginlägg… om en människa visar att det är möjligt att lägga hat och önskan om vedergällning för oförrätter åt sidan ….till förmån för förståelse och försoning…då är det möjligt för flera…i stort och i smått

Den tredje är det engagemang för en utsatt flickas situation som manifesteras av min bloggarvän mrmhalland och den unga kvinna som startat Facebook-gruppen ”kräv att Lollo 16 får stanna i Sverige” …jag återfår tron på mänskligheten när jag är med om att vanliga medborgare anstränger sig för att osjälviskt göra något gott för en utsatt människa….

Och just tro på mänskligheten behöver jag i dessa finanskrisens dagar då girighetens och uppgivenhetens ansikten grinar mot oss via bonushungriga bankdirektörer och pessimistiska politiker….allt förmedlat av en journalistkår som tycks leva i den föreställningen att det bara är eländesbeskrivningar som säljer….

Eller är det vi tittare/läsare som har ansvaret för att man inte gör stora löpsedlar om allt det goda om sker i det tysta?

 

 

Annonser

Just nu rinner det över i mitt hjärta….av lite olika saker….men det jag vill dela med mig av innan jag tar itu med dagens bestyr är artikeln nedan:

http://newsmill.se/artikel/2009/01/18/darfor-avstod-jag-fran-manifestationen-i-stockholms-stora-synagoga

Hur kan UR underlåta att släppa fram en nyanserad och kärleksfull människa som …..trots att han gjort en stor förlust i kriget i Mellanöstern …..inser att hat inte leder framåt?

För mig blir det lättare att andas när jag läser detta……

Etiketter: ,

När jag var mycket ung bröt jag en förlovning. Min fästman var en god man, omtänksam och framgångsrik. Vi hade planerat för bröllop. Men jag började känna mig kontrollerad av honom. Jag hade stora förväntningar på min framtid, hade just börjat min utbildning och livet tycktes mig fullt av oändliga möjligheter. Jag var inte mogen att binda mig.

Min mormor blev helt förkrossad av denna brytning. Hon blev sängliggande i en vecka. Mitt energiknippe till mormor…..det var helt obegripligt.

Långt senare har jag förstått. Det behövdes att jag själv skulle uppleva sorg över att en flickvän försvann ur min familj. Jag hade tagit henne till mitt hjärta och plötsligt var hon inte en medlem av familjen. Jag hade ingen som helst del i det som hände, kunde förstås inte lägga mig i….och min sorg var inte heller erkänd som sorg…..det var min sons hjärta som blödde….och jag gjorde förstås på mödrars vis vad dom stod i min makt för att vara honom till tröst…..som bekant finns det inte mycket att göra mer än att finnas…..

Nu har jag en svärdotter som är mig mycket kär ….

Jag har också hunnit med att förlora en pojkvän ur familjen. Det är ett färskare sår…. redan har ganska lång tid förflutit sen den brytningen …..men mitt hjärta värker fortfarande….och sorgen är lika skamlig som förut……det är min dotter som gjort den stora förlusten…och pojkvännen också …om han nu förstår det….

Detta är inte nytt under solen. Vad gör ni andra föräldrar när sådant händer er?

 

Etiketter: , ,

Har vi i en demokrati rätt att kräva att våra folkvalda ska ha högre moral än gemene man och kvinna? Frågan tumlar om inne i mig efter att jag hörde ett reportage i Studio Ett om att prostitutionen i Strasbourg ökar de veckor EU-parlamentet sammanträder där.

Detta program fick mig att reagera starkt…jag har i min yrkesutövning haft förmånen att komma i nära kontakt med några kvinnor som prostituerat sig. Jag föredrar att använda den formuleringen…för mig är de i första hand kvinnor….

De har haft det gemensamt att de i tidiga år varit utsatta för sexualiserat våld, ofta i nära relationer. Prostitutionen har inte alltid varit självvald; ibland har den varit påtvingad av någon, ibland har det varit ett inre tvång som styrt. Gemensamt har också varit ett självförakt. Ibland måste man rent av använda begreppet självhat för att beskriva digniteten av denna känsla.

Jag vet att det finns prostituerade kvinnor som säger sig vara nöjda med sitt yrkesval. Jag har inte personligen träffat någon av dem…bara hört TV-intervjuer.

Hur många av oss har sett filmen Lilja 4-ever utan att gripas i djupet av vår själ? Min association från Studio Ett –reportaget till den filmen kommer sig av att man i reportaget sa att antalet flickor från öststaterna, speciellt Bulgarien, ökade bland de prostituerade på Strasbourgs gator och torg dessa EU-veckor.

Hur många av dem som kom frivilligt framgick inte. ”I prostitutionens värld råder tystnadens lag” var en replik jag fångade.

Även polisen var tystlåten i ärendet…”känsligt ämne”…

Den svenska parlamentarikern Eva-Britt Svensson berättade att hon och andra nordiska representanter lämnat en skrivelse till talmannen med önskan att man skulle avsluta samarbete med hotell, som förmedlar kontakter med prostituerade. Talmannens reaktion på denna skrivelse blev….jag hörde och häpnade…..förlöjligande…

Så tillbaka till frågan om vi har rätt att kräva högre moral av våra folkvalda än av andra. Vi är i demokratins namn deras arbetsgivare, eller hur?

Jag går tillbaka till mig själv…inte för att göra mig till norm…utan för att jag är den enda vars åsikt jag kan ta ansvar för. Jag har på senare år lagt mina röstsedlar mera utifrån personer än utifrån parti. Jag kommer inte att ta på mitt ansvar att rösta fram någon till EU-parlamentet, som jag misstänker för att köpa sexuella tjänster. Det handlar inte bara om just det fenomenet. Det handlar för mig till syvende och sist om människosyn…kvinnosyn för all del….men också manssyn…

Det är val till EU-parlamentet den 7:e juni. Här finns tre svenskar som för min del är aktuella för omval.

Karolinska Universitetssjukhuset i Solna ska banta sin personalstyrka med 900 människor. Sahlgrenska i Göteborg ska ta bort 500  anställda. Det är bara några exempel på det som sker i sjukvården sedan några år tillbaka. De besparingar som anses nödvändiga tas ut på bemanningen …eller bekvinnligen…..

Diagnostiska och terapeutiska metoder utvecklas, högteknologiskt och farmakologiskt. Det anser man sig ha råd med …däremot har man inte råd med personalen.

Jag har haft anledning att komma i kontakt med hur det är att vara gammal och beroende av sjukvård via en av mina favorittanter (90) . Hon bor i egen lägenhet, sköter sig själv och är solklar i huvudet….stundvis klarare än vad jag är….

Min tant besväras av bensår.  Hon har erbjudits fantastiska åtgärder vad gäller specialistundersökningar ……och tack vare att jag i min position av frisk pensionär kan eskortera henne, har hon också kunnat tillgodogöra sig dem. Tre gånger i veckan får hon besök av en kvalificerad distriktssköterska, som lägger om hennes bensår. Ibland har denna sjuksköterska så bråttom att hon inte hinner linda benet ordentligt med konsekvensen att bindorna faller av.

Min favorittant har i vinter inte haft anständiga skor att sätta på fötterna förrän idag. Den enda beklädnad hon fått ner sitt lindade ben i har varit en sko som är öppen i häl och tå …utmärkta sommarskor….+ ett par gummistövlar. Som den innovativa person hon är, har hon klippt sönder den ena så att hon tränga ner sitt ben i den. Tack vare stövlarna har hon kunnat handla sin mat i den närbelägna butiken. Hon har däremot tvingats avstå från sina dagliga promenader utomhus, som hon så väl behöver för att hålla cirkulationen igång. Hon har också känt sig förhindrad att gå  i kyrkan under jul- och nyårshelgerna p.g.a. avsaknad av hyggliga skor. Hon är välklädd, parant och mån om sitt utseende …..och jag måste säga att jag förstår att hon inte vill gå i kyrkan i sina gummistövlar.

Att hon idag har ett par anständiga skor beror på att jag har lagt ner timmar av telefonsamtal till olika instanser, att jag vetat vilka instanser man ska vända sig till, att jag har verbal och social förmåga så att jag har kunnat förklara hennes skriande behov av något väldigt basalt, nämligen vinterskor när det är snö på marken och minusgrader ute. Dessutom har jag fått lov att använda mig av det faktum att jag faktiskt är läkare så att jag kunnat skriva den remiss som behövs för att man ska få landstingsbidrag till specialskor….hon betalar ändå 600 kr för ett par skor, vilket är en stor summa för en kvinna som lever på en liten pension….

Det är häftigt att kunna göra kärlröntgen för att kunna förstå om …och i så fall hur …man kan åtgärda en sviktande cirkulation. Det är mindre häftigt att se till att vardagslivet fungerar. Om vardagslivet inte fungerar får det medicinska konsekvenser …om än inte akut…så alltid på sikt.

För mig har det varit en glädje att vara min älskade tant till hjälp. Alla tanter har inte en frisk nypensionerad läkare som supporter.

Jag välkomnar medicinskteknisk och farmakologisk utveckling….men när det har blivit så att bristen på personal gör att många hjälpbehövande inte kan tillgodogöra sig framstegen, då tycker jag att vi måste använda vår inneboende visdom och tänka till…..

 

 

Det klassiska inför övergångar är att önska fred på jorden, eller hur? Just nu är det kriget i Mellanöstern som bevakas av media på den plats i världen, där jag just nu befinner mig. Men det är dessvärre inte det enda kriget. Jag hatar…som väl de flesta andra…..att känna mig hjälplös inför en situation. Så då tänker jag: vad kan jag göra för att bidra till denna önskade fred? Ett uttryck som jag bevarat i mitt minne… och som jag tror kommer från Kina ….lyder ”Freden börjar i mitt hjärta”…..det ger mig en föreställning om att jag kan göra något …..

Så vad gör jag och hur? Sluter fred med mina personliga ovänner? Jag har just inga ovänner direkt….men jag har nära relationer som …troligen pga ömsesidig svårbenämnd smärta …..inte är så öppna och kärleksfulla som jag skulle önska. Kan jag ta ett steg på vägen mot mera närhet? Ett enkelt SMS med önskan om ett Gott Nytt År? Jag har just accepterat ett erbjudande från Telia om gratis SMS under 30 dagar så jag kan utan att det kostar något skicka hur många SMS som helst….men vad det kostar är lite prestige….känner jag i det hjärta, där freden sägs börja…..Ska jag bjuda till, ta ett första steg mot ett varmare sätt att relatera??? I allra största enkelhet?

Ja varför inte? Vad har jag att förlora?

Det mest centrala i mitt hjärta är nog ända att sluta fred med mig själv. Det verkar i försone något egocentriskt….det känner jag tydligt när jag satt ner meningen på skärmen….vad är en inre fred med mig själv mot fred i Gaza? Inget oskyldigt barn dör inne i mig som det gör därnere…..eller gör det? Dödar jag inte mitt eget inre oskyldiga barn varje gång jag förnekar mina egna djupaste behov? Den bistra sanningen är att jag faktiskt gör det av och till….ibland rätt medvetet men oftast troligen omedvetet.

Just nu längtar jag efter en ”lekkamrat”…..att dela den allvarsamma lek som livet är med en man….ja, så banalt är ett av mina djupaste behov just nu….

I väntan på att prinsen dyker upp ska jag göra mig lite fin….det är för mig ett sätt att komma till freds mig med själv….

Vad betyder det för fred mellan palestinier och israeler?