Fairymary's Weblog

Posts Tagged ‘rättegång

I dagarna pågår en märklig rättegång i Stockholm. En läkare är åtalad för dråp av ett döende barn. Juridiken möter medicinen. Å ena sidan. Å andra sidan är det något mycket djupare på gång…. en förtroendeklyfta mellan läkare och alla oss som då och då är beroende av professionen. Jag skriver vi…. jag är ibland läkare, ibland patient.

Ett av de viktigaste utbildningsmomenten i mitt liv ….inget formellt sådant men ett i högsta grad reellt…. var när jag tvingades bli patient, första gången vid 36 års ålder. Fast jag hade tillbringat ansenlig tid bland sjuksängar förstod jag inte förrän jag själv låg där, hur i oändligt underläge man kan känna sig. Jag var ändå priviligerad genom att ha kunskap, genom att förstå rutinerna och ha tillgång till ”koderna”. Det är ingen behaglig position, att känna sig utlämnad med sin skröpliga kropp….

De allra flesta i min yrkeskår är de mest samvetsgranna och ambitiösa människor man kan tänka sig. Åtminstone de jag känner. Inte alla är bra på att kommunicera med patienter…..

Det är i kommunikationsbristen som missförstånd uppstår. Där lämnas fältet fritt för fantasier, rädslor, misstro, till och med hat. Jag har de senaste 2-3 åren umgåtts mycket mer med människor utanför sjukvården än tidigare…. och jag har förfärats över vad jag skulle vilja kalla det läkarhat som många människor uttrycker. Jag tror att det är i den olyckliga kombinationen av patienters utsatthet och läkares bristande förmåga till god kommunikation som det ogräset gror….

Jag vet inte vad som hände de dramatiska minuterna i sjukrummet i Stockholm. För mig är rättegången framför allt ett symtom på en allvarlig förtroendeklyfta.

Annonser

Idag har en ekonyhet varit att de berömda benbitarna i en av rättegångarna mot Thomas Quick inte alls var ben. Hur är det möjigt i en gammal rättsstat som Sverige att man anlitar experter som inte kan vad de utger sig vara experter på? Väljer man tendentiöst? Vem är i så fall ”man”?

Jag har aldrig förstått varför fru Justitia ska gestaltas med en ögonbindel. För mig är det en feltanke….om rättvisa ska skipas måste man väl ha alla sinnen vakna, all uppmärksamhet på att alla relevanta data belyses av människor som verkligen kan belysa.

Jag fick en gång en förklaring om vad rättegångar går ut på…av en erfaren jurist…att det aldrig handlar om att få fram en sanning utan att det är en kamp om vem som  bäst kan övertyga dem som ska döma, åklagarsidan eller försvarssidan.

För mig hör sanning och rättvisa ihop. Jag vet att det kan finnas många så kallade sanningar. Som forskare vet jag att sanningen aldrig är absolut, den måste hela tiden omprövas mot nya fakta….men riktningen hos forskaren måste ändå vara mot den ständigt undflyende Sanningen.

illusionen om sanningssökande inom juridiken rök sålunda för många år sedan….men jag häpnar ändå idag över hur det kan gå till i svenska domstolar.