Fairymary's Weblog

Archive for mars 2009

Hos en av mina favoritbloggarvänner har det uppstått en liten debatt om manligt och kvinnligt …detta eviga ämne…. Så varför inte utnyttja mitt eget utrymme och skriva en liten betraktelse.

Jag har tillbringat många timmar av mitt liv på en förlossningsavdelning. Under mina tidigaste år var barnmorskans första uppgift ….näst efter att varsamt förlösa…..att meddela de nyblivna föräldrarna om de begåvats med ett gossebarn eller ett flickebarn. Nästa information handlade om att alla fingrar och tår fanns med…(vilket de mirakulöst oftast gör).

Så skedde en maktförskjutning inom vården från personal till patienter….på förlossningen innebar det bl.a. att barnmorskan inget sa om könet utan la barnet på mammans mage (i den mån hon låg ned) ….och överlät till föräldrarna själva att utforska könet ….och fingrarna….dock fortfor frågan om könet att vara den första… den klassiska frågan: ”vad blev det?”  besvarades aldrig med svaret ”ett barn”….

De flesta av oss har svårt att förhålla oss till en människa vars kön är svårt att bestämma. Jag har en god vän som förutom att vara manlig….i alla de bemärkelser jag lägger i ordet …också är mycket vänlig, kunnig och klok. Han har dock en tendens att ge ett ”feminint” intryck…och det har smärtat mig att så många har uttryckt olust, aggressivitet och till och med löje eller äckel inför hans person….

Regnbågsfolket har i någon mån rubbat de ingrodda föreställningarna om vad som kännetecknar en man respektive en kvinna. Jag tar tacksamt emot den utmaningen….men hos många väcker det återigen aggressioner och förakt. Föreställningen om att det i homosexuella par ändå finns en kvinna och en man lever kvar.

Varför är det så viktigt att veta könet? Jag stannar där så länge……

Annonser

I dessa dagar, käre Sigmund, finns det människor som talat om den österrikiska folksjälen som förklaring till varför ett förfärligt brott begåtts i ditt land. Hundratals journalister från hela världen har vallfärdat för att andas in atmosfären kring en domstolsförhandling de inte ens fick bevittna.

Jag kan inte låta bli att tänka på dig i detta sammanhang, min högt ärade kollega. Jag har imponerats av ditt mod att redan 1896 publicera en artikel, där du framförde teorin att sexuella övergrepp i barndomen var förklaringen till vissa egendomliga symtom hos vuxna kvinnor. Du var redan en erfaren kroppsdoktor och ditt genuina människo-intresse hade fått dig att respektfullt lyssna till många kvinnors berättelser. Det var viktiga förtroenden du fått ta del av.

Blev du förvånad över att dina fynd möttes av isande tystnad, ja rentav utfrysning från både kollegor och andra värderade medlemmar av borgerskapet i din vackra stad Wien?

Trodde du egentligen själv någonsin på den märkliga teori du sen framförde om att du missuppfattat kvinnornas berättelser… och att det i själva verket skulle ha varit små flickors sexuella lust till sina fäder som fått dem att fantisera om att de faktiskt ”gjorde det” med sina pappor? Eller var det bara ett smart sätt att ta dig ur den knipa du faktiskt hamnat i? Hur skulle du kunna försörja dig om de besuttna inte ville skicka sina hustrur, döttrar och systrar till dig?

När man nu drygt 100 år senare hittade en kvinna och hennes barn inlåsta i ett källarutrymme skulle det inte ha hjälpt att försöka bortförklara fyndet med att hon haft sådan lust till sin far att hon krypit in där för att riktigt få rå om honom….

Käre Sigmund Freud i din himmel….jag hoppas att du känner dig stolt över att du vågade publicera dina iakttagelser 1896…och rentav bekräftad i din första teori.

Vet du, jag tror inte att det handlar om någon österrikisk folksjäl. Jag har varit med om något liknande i mitt karga hemland. Jag vet vad det innebär att bli utfryst av både kollegor och andra för att man vågade tro på det otroliga…

….i ”min” domstol sa man att det kan inte vara sant för att sådan grymhet är inte möjlig…jag vet andra som sagt att pappor gör bara inte sånt mot sina barn

….det är några år sedan nu som jag förlät dig att du tog tillbaka det du nog innerst inne visste var sant….  

Jag tror att du delar min sorg och förtvivlan över alla kvinnor som faktiskt blev dubbelt kränkta…. först av övergrepp och sedan av omgivningens misstro.

Aftonbladet hade en obehaglig rubrik på första sidan idag. Man kommer inte undan, tidningarna ligger i blickfältet när man står i kassakön. ”Odjuret” står det med stora bokstäver över hela första sidan. Det är Josef Fritzl i Österrike som avses.

Det var lite märkligt att möta den tidningssidan i väntan på att få betala min middagsmat. Jag hade bara några timmar tidigare läst om att det funnits många undringar omkring familjen Fritzl …från bagaren som sålde mycket bröd och från reskamraterna på thailandssemestern som undrade varför Fritzl köpte kläder i barnstorlek till sin fru….(varför ställde dom inte en enkel fråga?) …och jag hade överraskats av en ömhetskänsla för en familjefar som måste ha haft ett fasligt bestyr att ordna mat och kläder till en familj som ”inte fanns”…. kan ni föreställa er omsorgsbördan???? Jag kunde det för ett ögonblick och plötsligt trädde en människa fram….

Bilden av människan hade också fått sin näring av ett inslag i gårdagens Aktuellt då en av de terapeuter jag respekterar högt….en kvinna som i många år arbetat med terapi med män dömda för sexuella övergrepp på barn…beskrev hur ”man gör en förövare” och talat om upprepade kränkningar mot ett känsligt barn…

Jag känner från min egen uppväxt ….och senare återblickar på den ….det fenomen som psykoanalytikern Alice Miller kallat ”den svarta pedagogiken” i sin bok ”I begynnelsen var uppfostran”. Kanske är det därför jag …om än blott för ett kort ögonblick….kunde identifiera mig med Fritzl.

Den svarta pedagogiken bygger på kroppsaga, tystnad, stänga in i mörka rum, rädsla, ensamhet, skam. Kan ni föreställa er skammen som gömmer sig bakom den blå pärmen han håller framför ansiktet?

Jag kan inte riktigt men eftersom jag tränat mig i empati kan jag ana…..

För att undvika missförstånd här: ingen svart uppfostran i världen ger någon människa rätt att förgripa sig på en annan på något som helst sätt. Jag har ingen önskan att på något sätt försvara de handlingar Fritzl gjort sig skyldig till.

Men jag skulle önska att vi kunde se att han är en människa trots allt. Jag tror inte att det är bra för oss att kollektivt utse honom till ett odjur.  Jag är rätt säker på att det inte  tjänar vår egen mänskliga växt och mognad.

Nu är det dags att dra i nödbromsen. I senaste nyhetssändningen idag hörde jag att grisar skållats levande på ett antal slakterier tillhöriga Scan. Personalen hade missat att avliva dem!!!!

VD:n försvarar sig med att man drivit upp takten så att slaktarna blir alltför stressade. Inget nämndes om hur man tänkte tackla detta….

Tack, jag har fått nog! Jag bojkottar Scan från och med idag. Jag är en droppe i ett konsumenthav ….och havet består av droppar

Igår var det internationella kvinnodagen. Jag hade full sysselsättning med annat så mina tankar om det nyhetsflöde som kom i min väg på den ena eller andra sättet kommer på pränt först idag:

Genom köksradion hörde jag att man i något land ….min hjärna tog inte in vilket…..förmodligen för att jag inte förmår hålla mig klar i huvudet när omskärelse av små flickor kommer på tal…

men i alla fall…nu håller man på att gå över från faraonisk omskärelse till sunna- omskärelse …i alla fall i städerna. Utveckling går i små steg……

I vårt ombonade land Sverige har regeringens politik med skattelättnader, ändringar i trygghetssystemen etc. inneburit mer fördelar för männen än för kvinnorna i storleksordningen siffrorna 60/40. Källa riksdagens utredningstjänst. Utveckling går ibland två steg framåt och ett bakåt….jag vill i alla fall se det så….

Jag fick ögonen på ett gammalt tidningsurklipp: den 8:e mars för c:a 25 år sedan fick min väninnas mamma ur Carl XVI Gustafs hand ta emot guldmedalj för 30 års ”prickfri” mjölk. Under de åren hade hon bytt från handmjölkning till att mjölka med maskin. Ungefär 10 kor hade hon haft i sin ladugård. Kan någon föreställa sig vilket uthålligt, idogt, noggrant arbete det innebär? Två gånger om dagen.. dag ut och dag in… år ut och år in … vara så varsam om mjölken att den var perfekt….hon gjorde det definitivt inte för medaljens skull….den var hon föga imponerad av….

Små fragment om kvinnoliv! För den som vill få flera kan jag rekommendera den utställning på Historiska Muséet i Stockholm som heter ”Maria, drömmen om kvinnan

Nu kan jag inte härbärgera denna min åsikt längre…jag vill sluta irritera mig och det brukar hjälpa att formulera mig här… Det här med barnvagnar…jag har inte fört statistik men minst varannan barnvagn jag möter är vänd så att barnet …hur litet det än må vara….sitter med ryggen mot föräldern och ansiktet rakt ut i trafiken och mot alla mötande människor. Jag har alltid reagerat instinktivt emot att barn utsätts för så många stimuli som trafikerade gator och torg erbjuder….nu har jag egen erfarenhet för jag är lycklig farmor till ett barn som jag ibland hämtar från dagis. Att skjutsa honom på det sätt som jag försökt beskriva ovan är trist…jag ser inte vad han reagerar på, vet inte om han sover eller är vaken. Jag försöker hålla kontakten med rösten men det blir rätt livlös kommunikation. Numera vänder föräldrarna på min önskan (den tekniskt komplicerade) barnvagnen så att vi kan se på varandra, mitt barnbarn och jag. Och genast har vi båda mycket trevligare. Vi kan kommentera det vi ser tillsammans. Vi kan le mot varann, vi kan flirta, vi kan sjunga sånger och se varann i ögonen. Häromsistens fick jag bekräftelse av professor Hugo Lagercrantz och en brittisk studie. En intervju med professorn publicerades i Allt om barn där han bl.a. redovisar resultaten från studien….barn som åker med ansiktet framåt är mindre benägna att prata, skratta och interagera med sina föräldrar. De är mera stressade och sover sämre än sina kamrater som åker vända mot sin förälder. Detta publicerades i november men inget tycks hända i gatubilden.

Jag har en obehaglig känsla att föräldrar vill visa upp sina barn…det är dom väl unt  men inte på bekostnad av kontakten med barnet och barnets nattsömn, väl?

Jag måste erkänna att jag …trots ett politiskt intresse …är hjärtligt trött på att lyssna på politiska debatter. Ofta får jag känslan av att ”oppositionen” måste anmäla avvikande åsikt ….även om man inte har någon egentligen sådan. Senaste exemplet är debatten mellan Maud Olofsson och Mona Sahlin om Saabs framtid. Det är inte det enda tillfället sista halvåret som jag haft samma känsla.

Jag hade nyligen ett intressant samtal med en av alla otaliga trevliga taxichaufförer jag mött. Han hade ett spännande förslag till hur regering skulle bildas på ett annat sätt än nu. I stället för att det block som vunnit en knapp majoritet ska få hela regeringsmakten kunde man dela ut statsrådsposter i proportion till röstresultatet.

Jag har funderat över detta …och det tycks mig som att det skulle vara representativ demokrati på ett mera direkt och konkret sätt….och våra politiker skulle kunna framstå som mogna människor med förmåga att kompromissa för Sveriges bästa…. man skulle tvingas komma överens i faktiska sakfrågor som mogna människor istället för att ”gaffla” mot varandra i det som kallas retorik….och vi medborgare skulle slippa tvära kast mellan olika ideologier….