Fairymary's Weblog

Archive for december 2008

Jag såg nyligen gomorron Sverige. Där framträdde Carina Höglund, mamma till den mördade lilla flickan Engla från Stjärnsund. I soffan satt också Beatrice Ask, som bekant vår justitieminister.

Temat för samtalet var Carinas önskan att medling mellan förövare och brottsoffer skulle bli obligatorisk. Hon vill själv gärna träffa Englas mördare för att få svar på de frågor rättegången inte gav något svar på.

Min erfarenhet från domstolar är begränsad, men jag kan mycket väl förstå Carinas önskan och varmt och helhjärtat sympatisera med den. Som jag förstår det …och som det förklarats för mig av aktiva jurister….tjänar rättegångar inte till att försöka få fram någon som helst sanning … det är snarare ett ”spel” där bevisning och motbevisning ställs mot varandra. Åklagare och försvarare spelar sina roller. Ibland beroende på bevisens ovedersäglighet, ibland beroende på vem som spelar spelet skickligast kommer så ett utslag.

Det mänskliga är märkligt frånvarande i det juridiska språket.

När ett barn mördats är det en ofattbar och omänsklig mänsklig tragedi. När Beatrice Ask säger att ”det är ett brott emot staten” har hon säkert juridiskt rätt….men rent mänskligt låter det som ett hån. Staten gråter inga tårar över ett förlorat barn. Staten undrar inte över om barnet skrek och ropade efter sin mamma eller om det var förstelnat och förstummat av skräck. Staten undrar inte över om förövaren också var skräckslagen, om han/hon hade medkänsla med offret under ett ögonblick, om han visste offrets namn. Staten saknar inte heller barnet när det nu blir jul eller till nästa födelsedag….eller vilken vardag som helst.

Filosofen Emmanuel Levinas har reflekterat över vårt ansvar för varandra och menar att så fort man ser en annan människas ansikte så känner man ansvar för honom/henne. Min tanke är att skälet till att man binder för ögonen på en människa, som man ska avrätta är att bödeln ska befrias från denna känsla av ansvar.

För mig är det alldeles rimligt att kräva att en förövare möter sitt offers mamma ansikte mot ansikte…om mamman orkar och vill. Eller pappan, eller syskonen, mormor, morfar, farmor, farfar. Först i det ögonblicket får det omänskliga ett minimum av mänsklighet. 

Annonser