Fairymary's Weblog

Archive for april 2009

blasippor1

Nu blickar Guds öga mot mig i backarna lite varstans i det vackraste landskap jag vet. I ljusblått … mellanblått … violett i så många nyanser att min ordfabrik inte alls hänger med….det är min högra hjärnhalva som blir alldeles överväldigad ….och bara gläder sig och känner sig hemma….

Jag råkar vara uppvuxen i en blåsippsbacke. Det förklarar bara delvis den oerhörda lycka jag känner när dessa osvikliga tecken på VÅR sticker upp ur den bruna… alldeles nyss från snön befriade… terrängen. Jag får aldrig riktigt nog av dem….jag slukar de små anemonerna med ögonen…de mättar inte min blick …varje gång jag besöker någon av ljuvliga backarna måste några exemplar få följa med hem för att placeras i ett litet spetsglas…..

varens-forsta-20091

Jag är lessen att ingen bild i världen kan göra dessa naturens mirakel riktig rättvisa. Alla ni som kan, gå ut i backarna och blicka in i dessa glada, nyfikna, kaxiga, blida, trosvissa, levande, självklara…..guds ögon….visst är det ett passande namn?

Annonser

Jag hör i radions nyhetsrapportering att två tredjedelar av svenskarna inte är intresserade av valet till EU-parlamentet. 48 % tänker rösta…..

Detta var en av farhågorna hos många av oss inför vår anslutning till EU….att makten skulle komma så långt ifrån oss så att vi inte skulle känna att vi kunde påverka.

Jag läser på om EU-parlamentet och ser att det har tre funktioner: att lagstifta EU-rätt, att besluta om EU:s budget och att kontrollera kommissionen. Det verkar vara rätt betydelsefulla områden.

Hur kommer det sig att vi inte bryr oss om vilka vi skickar dit? …till höga löner, ansvarsfulla positioner, fortsatt pendlande mellan Bryssel och Strasbourg.

Är det för att det inte pågår någon valkampanj av särskilt medialt intresse? Är det en medveten maktstrategi att inte informera oss om vilka som kandiderar och vilka agendor de har? I så fall av vem? De enda två jag känner till som kandiderar är Gudrun Schyman och Anna Maria Corazza Bildt. De tycks föra var sin personliga valkampanj. Ja det förstås, Anna Maria verkar ha stöd av maken.

Våra förfäder och förmödrar som kämpade för rösträtten….jag skakar på huvudet tillsammans med er….


Jag höll på att glömma ....

Jag höll på att glömma en annan av påskens huvudpersoner. Men här har vi lyckats fånga henne….idag är hon på hemväg…från Blåkulla där hon festat med djävulen sen skärtorsdagskvällen. Hon ser ut att ha haft trevligt, eller hur?

Jag tror inte att jag hör riktigt rätt…jo då min väninna ringer och berättar att hon hört samma sak. I radions P1 säger en man alldeles tydligt att  påsken för oss är sorgens högtid.

Heliga Guds Moder….hur långt har vi kommit från vårt kristna kulturarv? Är jag alldeles uråldrig som minns….

När jag var barn gick min mamma klädd i svart klänning på långfredag. Vi barn fick inte skratta eller leka, inte gå och hälsa på någon och inte heller fick andra barn komma till oss. Det var årets längsta dag.

Sen lättade det lite på påskafton…vi barn fick våra påskägg och vi fick måla på hönsägg som först tvättats rena…hönsen som värpt dem var garanterat frigående….

…och på påskdagen bröt glädjen ut i kyrkan: graven är tom, Jesus är uppstånden. Miraklet har skett ….Jesus har besegrat själva döden…..

Altarskåpet i min barndoms kyrka var tillslutet under fastan (det är mycket vackert även med dörrarna stängda) och under långfredag. Till påskdagens högmässa har det öppnats upp till hela sin gyllene glans. Glada psalmer sjöngs:

”Vad ljus över griften, han lever, o fröjd! Fullkomnad är Skriften, o salighets fröjd”,

”Han lever! O min ande känn din Herre och din gud igen”…..

För att göra radions P1 rättvisa… man hade inte riktigt glömt påskens glädje. Programmet  handlade om påsk-skrattet, en ännu mer bortglömd tradition. Jag citerar från en länk jag hittar när jag googlar på påskskratt:

Risus Paschalis …inslag av skämt och humor. Under detta »påskskratt», som firades på påsksöndagen, berättade prästen roliga anekdoter i sin predikan, ämnade att locka till skratt. Att just locka och uppmuntra till skratt hade två funktioner. Dels firade man att fastan var över, dels blev man genom skämtet och skrattet påminda om Kristi seger över döden och helvetet. Den bakomliggande teologiska tesen var att när Fadern uppväcker Sonen från de döda, är detta ett spratt gentemot djävulen.

OK då…. långfredagens till synes oändliga sorg ….och/men påskmorgonens outsägliga glädje!

Som livet!

PS. Jag glömde tala om varför min mamma gick klädd i svart på långfredagen. Det är kanske inte alla som vet varför vi ”firar” långfredag…den dagen är det meningen att vi ska minnas att nasaréen Jesuavrättades som en brottsling…med en romersk avrättningsmetod, korsfästelse….enligt den kristna traditionen för att vi vanliga dödliga ofullkomliga människor skulle kunna få våra synder förlåtna…enligt Jonas Gardells nya bok …som jag ännu inte läst men hört en del om …för att han var en bråkmakare.

För mig är det stora med påsken uppståndelsen…det tycks mig som om en del kristna har glömt bort den….

Let’s dance i TV 4 är slut för säsongen. Kvar dröjer i mitt öra något som jag uppfattade som en språklig dissonans…ja,  jag är lite gammeldags i min språkkänsla, kanske rentav överkänslig …

”Du levererar” sa en av de kvinnliga jurymedlemmarna gång på gång i sitt omdöme till de två som nyss dansat och andfådda tog emot feed-back på sin prestation….

Vad då, levererar? I min värld betyder leverera att lämna av något konkret, t.ex. varor vid dörren. Hur konkret är en dans?

För säkerhets skull konsulterar jag också Svenska Akademins Ordbok…och se där finner jag följande: Christus (skall) på then yttersta dagen, bootfer­digom Christnom .. leffrera all nådh, kerleek och saligheet.

Där är vi något på spåren…man kan leverera även osynliga storheter….

Denna min reflektion fick näring av en kommentar till mitt föregående inlägg ”Helhet”

Har att leverera eller inte leverera något att göra med motsatsparet produktiv /improduktiv? Kan man värdera en poet i späningsfältet mellan de begreppen?

En av mina vänner förlorade en dotter för några år sedan. Bruno K Öiers diktsamling ”Det förlorade ordet” bidrog till att bära henne genom en ofattbar smärta.

Är det produktivt eller improduktivt?

En man håller just nu (!) på att fälla en 6 meter hög björk utanför mitt fönster. Det är väldigt konkret det han gör. Kunskapen om hur man gör …..syns inte….men hur skulle han ha kunnat göra det om han inte hade detta osynliga?

När en kirurg opererar är det oerhört konkret. Tack och lov är han bärare också av en osynlig kunskap.

Jag märker att jag håller på att göra mig till ambassadör för det osynliga…..

Något som är tryggt med det osynliga är att ingen kan ta det ifrån en…eller? Jag tillåter mig låna från Bruno K Öijers inofficiella hemsida:

Helhet

Posted on: april 1, 2009

Jag var helt oförberedd på gårdagkvällens upplevelse. Min väninna hade bokat biljetter åt oss ….vi skulle lyssna på en estradpoet. Namnet sa mig ingenting. (Jag måste med viss genans erkänna min brist på bildning inom många områden).

Redan i foajén kände jag en förväntansfull stämning…förmedlad av många av mina goda vänner som visste mera om vad som komma skulle. Vi bänkade oss, fullsatt salong, 370 människor publik…

Så kom han in på scenen. En ensam man, klädd i svart kostym och vit skjorta med en slokhatt över ett burrigt hårsvall…två enkla strassmycken, det ena i hatten, det andra  på kavajen. I två och en halv timme trollband han oss ….med att dela med sig av sina dikter…..Björn K Öijer…..

Jag vet inte vad som fångade resten av publiken…. för mig var det HELHETEN….från kroppsspråk och klädsel, röst, mimik, fokusering, explosivitet, total närvaro i den egna kroppen och samtidig medvetenhet om oss, publiken …var och en i salongen….alla var vi inbegripna i hans ”allihopa” när han tackade för applåderna. Språket, dikterna var bara en del av det HELA. Spektrumet av känslor: vrede, ömhet, vemod, sorg, attraktion, bitskhet, aggression, hopp, drömskhet…jag minns inte allt….jag har det säkert registrerat någonstans i kroppen…en självklar humor och självdistans….

Han tycktes ha lika svårt att skiljas från oss som vi från honom när det var över…

Tänk om en enda av våra politiker kunde tala med en sådan övertygelse …..