Fairymary's Weblog

Archive for oktober 2009

Nu ska jag sticka ut näsan och bli lite amatör-teolog-filosofisk. (Plötsligt ser jag vad ordet ”amatör” betyder…..det måste förstås komma från det latinska ordet ‘amare’ som betyder älska….) En av mina vänner berättar på Facebook om ett föredrag han lyssnat på. Han skriver så här: ”Har ikväll varit på universitetet och sett på en film om Hebron, med efterföljande pratstund !! Detta mänsklighetens gissel med ”den starkes rätt”, maktutövning undercover. Intellektualisering används för att göra om invasion till bosättning. En hävd sen biblisk tid…blossar än…borde man göra om världshistorien kanske…”

Jag har många varmt kristna vänner som till min stora förundran tar stark ställning för Israel vad dom än gör. ”Guds egendomsfolk” kallar dom judarna. Samtidigt läser jag i min Bibel (inte så ofta men jag minns vad jag läst): ”Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar”….”Här är icke jude eller grek, här är icke man eller kvinna, alla ären I (=är ni) ETT i Jesus Kristus…..”. Det är Paulus som skriver så i något av sina brev.

Jag fick stor hjälp att förstå… inte allt…., men lite mer av det drama som engagerar så många….när jag läste Jonas Gardells bok ”Om Gud”. Han hjälpte mig att förstå de olika gudsbilder som möter oss i Bibeln, alltifrån straffets och hämndens gud till kärlekens milda, förlåtande, självutgivande. Han lägger ett historiskt perspektiv och ett utvecklingsperspektiv på gud. Den hämnande, straffande guden förklarar han som en stamgud, en gud specifikt för det judiska folket. Andra stammar hade andra gudar förstås. Detta ”skimmer” som vilar över det judiska folket …och därmed i viss mån över Israel förklarade en av mina judinne-väninnor som så att ”vi är ett folk med en ovanligt väl dokumenterad historia”.

Men Israels stamgud kan väl inte vara hela världens gud bara för att man har en väl dokumenterad historia? Liksom inte heller Allah kan vara hela världens gud….   Jag ser just nu konflikten i Mellanöstern som två syskon som bråkar om vem som har mest rätt till sin mamma: ”det är min mamma”….”nej det är min”….och slår varandra i huvudet med olika tillhyggen…..

Om Paulus hade skrivit brev idag …eller om han helt enkelt inte varit grek utan palestinier….hade han kanske sagt: ”Här är icke palestinier eller israel, båda är ni ETT enligt kärlekens lag”

Nu får jag nästan….nej inte bara nästan…..faktiskt….andtäppa igen.

Jag hör i Ekot:

Det finns för få insatser för unga sexualbrottslingar, säger en chef på Socialstyrelsen. Vid sidan av polisens utredningar ska också socialtjänsten utreda misstänkta förövare, men det sker inte alltid. Ingenting har hänt på 10 år. Fortfarande utreds inte vart femte fall!!!

”Det finns inte evidens för några metoder, så man vet inte hur man ska utreda dem” säger en ansvarig på Socialstyrelsen.

Hallå, hallå….hur vore det att sätta sig ner och SAMTALA och ta reda på hur de unga tänker och känner.

Det kan aldrig bli någon evidens om man inte börjar i någon ände. Här har man unga ännu formbara individer….och så lämnar man dem bara i sticket. Och inte bara dem, man sviker också eventuella framtida offer.

”Kanske är det inte socialtjänstens bord, kanske är det sjukvårdens” …säger ansvarig tjänstekvinna. Inte är det väl så banalt att vuxna tycker att det är svårt att tala med ungdomar om sex?

Vill i det sammanhanget göra reklam för Kärleksakuten.

Jag har nyss landat efter tre dagars internat med läkarstudenter. Min uppgift var att vara gruppledare för  nio studenter på termin 8 och dagarna erbjöd ett delmoment i en kurs som kallas Professionell utveckling och sträcker sig över alla elva terminerna. Denna gång spelade vi in fingerade patient-läkarsamtal alt. anhörig-läkarsamtal på video och tittade på dem tillsammans. Studenterna fick feed-back på sina kommunikativa förmågor.

Denna kurs har gradvis vuxit fram på vår studieort de senaste 25 åren. Från början var vi få lärare och det var ett föga uppskattat moment i utbildningen. Många tyckte att det tog tid från viktigare ämnen och studenterna kände större eller mindre obehag inför att bli granskad av kamera, kurskamrater och lärare.

Nu har ämnet ”satt sig”. Vi lärare har blivit flera, kursledningen har tagit till sig av relevant kurskritik och varit lyhörda för studenternas behov. Inslaget ses som en viktig del i skolningen till läkare.

För första gången hörde jag första kursdagen en läkarstudent säga att detta var det moment han ansåg viktigast på utbildningen. Om inte det funnits skulle han rent av ha avbrutit sina studier. Alla nio studenterna deltog med liv och lust i de tre dagarnas utmaningar….och det var tuffa utmaningar vi ställde dem inför. Många starka känslor var i omlopp.

För mig känns det som ett genombrott och en oerhörd belöning för att ha arbetat med något som jag verkligen trott på trots motstånd och ibland tillkortakommanden.

Och efter sådana här dagar med unga, ambitösa, begåvade, trevande men villiga studenter känner jag hopp för framtiden.

Jag lyssnar på Människor och Tro i radions P1. Man berättar om en ny tankesmedja vid namn Mireja. Det är Jonas Himmelstrand som vill lyfta kunskap om nära relationers betydelse för bl.a. hälsa. Framför allt är det barnens nära relationer han månar om.

Bra! Jag välkomnar verkligen denna tankesmedja. Jag har länge känt mig vara i konflikt mellan å ena sidan kvinnors rätt att verka på samma villkor som männen i samhället …och å andra sidan barnens rätt till trygga nära relationer.

Jonas menar att om kunskap om vad nära relationer betyder lyfts fram så ger det möjlighet för flera partier än KD att måna om de nära relationerna i familjen.

Det MÅSTE vara möjligt i ett land som Sverige ….som både är rikt och långt kommet vad gäller jämställdhet….vi har kommit långt även om det fortfarande finns mycket övrigt att önska…..att prioritera barns behov av nära och trygga relationer….och föräldrars behov av att få vara mera med sina barn. Fler än en gång har jag mött föräldrars ångest och förtvivlan när föräldraledigheten är slut….

Jonas menar att skolans problem inte handlar om pedagogik utan i hög grad om barns behov av nära relationer med vuxna. Jag håller med honom av hela mitt hjärta…..

Jag kan också från mitt rika arbetsliv verifiera de nära relationernas betydelse för hälsan.

I motsats till KD tar han inte ställning till hur de nära relationerna i familjen ser ut…dvs. han tar inte ställning för ”mamma, pappa, barn”….han tar ställning för de NÄRA relationerna….

Har ni tänkt på att ordet ”nära” har flera betydelser? Kroppslig intimitet är lika livsviktig som maten.

Barn som får mat ….men inte kroppslig närhet …..dör.

Vi kanske ska satsa mera på våra nära relationer än på vaccin mot svininfluensan?

På  Newsmill skriver en av mina favoritbloggare om p-pillret som hon fördömer…

Jag kan inte låta henne vara oemotsagd eftersom jag är min skapare oerhört tacksam för att pillret finns.

När det kom i slutet av 50-talet var det inte mindre än en revolution. Det gav kvinnor möjlighet att ta kontrollen över barnafödandet på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. När kopparspiralen sen kom på 60-talet fick vi ytterligare ett hjälpmedel för kvinnor att bestämma över barnafödandet utan att behöva lita till mäns välvilja och förmåga till självkontroll.

Initiativet till att p-pillret utvecklades kom från två kvinnor: Margaret Sanger och Katherine McCormick. Den ena var kvinnorättsaktivist, den andra var stenrik och tillsammans spårade de upp en kontroversiell biolog Gregory Pincus och en katolsk läkare John Rock. Båda männen var pionjärer inom fertilitetsforskning och de brann också för idén att kvinnor skulle få möjlighet att själva bestämma när de ville föda barn.

Preventivmedel var förbjudna av den katolska kyrkan så man fick vara lite listig. I juni 1957 lanserades det som medel mot menssmärtor och man angav att det hade som biverkan att ägglossningen uteblev. Plötsligt fick många amerikanska kvinnor svåra menssmärtor.

Så kom även jag i kontakt med p-pillret första gången i livet. En av mina mera förslagna väninnor sa att jag skulle gå till doktorn och säga att jag hade mensont och be att få ett piller som då hette Enavid mite. Jag hade på den tiden på grund av min mormors och mammas historia en våldsam graviditetsskräck. Hade p-pillret inte kommit i precis rätt tid hade jag kanske fortfarande varit oskuld…..

På den tiden innehöll pillren hästdoser av hormoner. De som säljs idag är som en mild västanfläkt jämförelsevis.

Som de flesta läkemedel….och som de flesta fenomen i tillvaron….är ingenting bara på gott. P-pillret har förstås sina avigsidor …..och det har varje preventivmedel och varje preventivmetod. Man får bestämma sig vad som passar en och vilket pris man vill betala….ofta väljer man olika metoder vid olika faser i livet.

Och användande är frivilligt!

Att föda barn är däremot ingen frivillighet för många kvinnor där religiösa föreställningar och/eller patriarkala maktstrukturer inte tar någon som helst hänsyn vare sig till kvinnornas eller barnens behov….

I den bästa av världar kanske p-pillret inte kommer att behövas….dagen-efter piller är redan nu en hormonell variant som gjorts allt lättillgängligare  i Sverige

Tills vidare gläder jag mig åt att p-pillret har funnits ….och fortfarande finns …framför allt som en av många möjligheter för kvinnor att slippa föda barn som man inte orkar, kan eller vill ta hand om ….och för barnen som inte behöver komma till en värld där de inte är välkomna….

I andra hand gläder jag mig åt att det ger många kvinnor möjlighet att njuta av sin sexualitet utan rädsla….