Fairymary's Weblog

Archive for januari 2010

Igår kvåll hamnade jag lite oväntat på gospelkonsert. Det var Soul Direction, gospellinjen på Mellansels folkhögskola som på sin turné genom Sverige besökte Salem i Mo. Jag är väldigt svag för gospel så jag var inte det minsta svår att övertala. Och det var helt underbart. Unga människor sjöng och spelade med inlevelse och glädje.

Dock fastnar jag av och till på texterna….en sång handlade om det dyra Jesu blod. Med all respekt för er för vilka detta blod är så viktigt….men jag kan inte förstå den oerhörda uppmärksamhet det får i sånger och psalmer och av och till i (för mig) obegripliga predikningar….

Jodå, jag har läst min Bibel. Jag vet att när Jesus instiftade nattvarden talade han om sin kropp som är utgiven och om sitt blod som är utgjutet. Och att han vill att vi ska komma ihåg det när vi äter bröd och dricker vin….men sällan sjunger man om Jesu dyra kropp på samma sätt som man sjunger om blodet…..

Och yrkesskadad som jag är så vandrar tankarna vidare och jag tänker att stallet där Jesus föddes är märkligt fritt från blod både i avbildningar och sånger….där finns åsnor och stärnor och herdar och Josef och Maria…och förstås krubban med Jesusbarnet…men av det blod som rimligen nyss hade runnit mellan Marias ben är inte ett spår kvar….

Men man behöver inte alltid fästa så stort avseende vid orden. Det som också står berättat i Bibeln i samband med Jesu födelse, nämligen att änglarna sjunger ”vi bådar er en stor glädje”, det lyckades ungdomarna förmedla. Allas våra ansikten lyste av glädje när vi gick ner till fikat efteråt.

Annonser

Vem av oss är oberörd av det förfärliga som äger rum på Haiti? Inte heller jag.

Jag brukar inte fördjupa mig i bilder av hemskheter som jag ändå för ögonblicket inte kan göra något åt. Dock lockades jag igår av DN:s nätupplaga….fick se ansiktet på en 2-åring som efter att ha varit instängd i två dygn åter fick möta sin mammas ansikte.

Fler bilder…jo då det fanns många…men plötsligt överfölls jag av vämjelse. En bild av en kvinna som också legat instängd i två dygn, satt, till synes utmattad, sannolikt i chock och åt på en morot. Bredvid henne tack och lov två räddningsarbetare….OCH en hord av fotografer med kameror. Släng kamerorna och hjälp till och gräv blev min omedelbara tanke!

Jag vet inte om jag skulle vilja bli fotograferad i sådana omständigheter. Jag skulle vilja bli kramad, få möta människors ögon och tröstande händer, få mat och dryck…jag skulle definitivt inte vilja se in i kameraobjektiv….

Hur många rapportörer har trängts med hjälparbetare på den hårt ansträngda flygplatsen? Kunde man inte samordna dokumentationsinsatserna….skicka ett team som sen delar med sig? Självklart är det bra att världen får veta….men sans och måtta och respekt för människors integritet….var finns den i sådana sammanhang? Blir man allmän egendom för att man är utsatt för en katastrof?

Jag hittade en hylla på  Blocket strax före nyår. Perfekt för den plats jag tänkt mig, både vad gäller mått och utseende. Etthundra kronor! Plus en bilresa fram och tillbaka till Sundsvall. Helt OK tänkte jag….alltid kan jag hitta på något annat trevligt på den resan. Tolv mil fram och tillbaka….jag tycker om att köra bil.

Men så kom KYLAN: Jag fick annat att tänka på. En morgon fanns det inget vatten i mitt kök….hjälp….snabbt ville jag hitta sätt att tina upp den ispropp som satt någonstans…..råden var många och delvis motsägelsefulla från de hantverkande män jag har omkring mig….men rådet att hålla varmt i stugan var de ense om, särskilt på golven där vattenledningen förmodas löpa. Elda, elda, ved till braskamin och kakelugn måste bäras in. Och passa brasorna….vet ni hur mycket tid det går åt att underhålla två eldstäder? Jag vet ungefär!

Så inte hade jag tid att göra en så lång bilresa. Inte heller är det kul att vara ute efter vägarna när det är mellan -25 och – 30. Även om min bil är en trofast själ. Och säljaren skulle flytta…

Nattliga funderingar. Vågade jag be mina vänner i Sundsvall om hjälp? Jag är inte särskilt bra på att be om hjälp med bagateller….men hyllan var så perfekt…och vännerna … de är synnerligen generösa och vänliga och de har sitt fritidshus några mil ifrån mig bara…det värsta som kunde hända var att jag skulle få ett nej…

Igår kom hyllan hem till mig. En stafett av hjälpande händer, vänner och släktingar….jag körde 2 mil ut till E4 och på avtalad mötesplats lastade vi över hyllan från Ulla-Britts bil till min, utbytte några glada ord och en kram. Sen körde hon vidare norrut till jobb och vardag medan jag återvände till min röda stuga…..

Nu väntar bara ytterligare ett par hjälpande händer för att hyllan ska komma upp på väggen…..

Allt medan jag fortfarande hämtar mitt vatten i duschrummet…