Fairymary's Weblog

Under mina år som aktiv kvinnoläkare mötte jag många kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Det tog i och för sig många år i yrket innan jag första gången hörde en berättelse av en vuxen kvinna. Den handlade om om hur en man i förtroendeställning, en präst, förgripit sig på två unga flickor, min patient och hennes kompis. De hade kommit att prata om det i vuxen ålder och insett att de hade liknande upplevelser. Deras samtal ledde vidare till att min patient lärde mig något viktigt om samband mellan ”obegripliga” symtom och tidigare övergrepp. Hennes livshistoria var en av många som gjorde starkt intryck på mig och som präglat min inställning till detta fullständigt ofattbara fenomen, att vuxna människor tillåter sig sexuellt kränka barn.

Idag läser jag i Dagens Nyheter om Patrik Sjöberg. På liknande sätt var det i dialog med en kompis som varit med om övergrepp av samme tränare som han fattade sitt beslut att berätta om vad han varit med om. Eftersom jag varken känner Patrik eller hans numera avlidne tränare kan jag tillåta mig att känna enbart glädje och tacksamhet över att han offentliggör sin historia. Jag vet att det krävs ett stort mod att göra det.

Det är tystnad som gör det möjligt för pedofiler att fortsätta skada barn och unga.