Fairymary's Weblog

Tankar från en gammal abortör

Posted on: november 14, 2007

Igår hörde jag i mina regionala TV-nyheter att varannan gynekolog och barnmorska tycker att man borde få lov att avstå från att delta i abortverksamhet av personliga skäl. Spännande tänkte jag, det var en nyhet. Om sådant talade vi praktiskt taget aldrig. Tvärtom värnade vi alla om kvinnors rätt till abort och om att ingen skulle behöva vänta länge på tid för första besök och för ingrepp.

Det visade sig att informationen kom från en avhandling som jag nyss läst från pärm till pärm, skriven och framlagd av en arbetskamrat och väninna. Jag måtte ha läst slarvigt; just den vinklingen hade gått mig förbi.

Under min tid som gynekolog och periodvis abortör förekom det vid två tillfällen med 15 års mellanrum debatt vid vår klinik om vad abort innebar för oss som yrkesutövande.

Första gången var det min kristna väninna som ruskade om mig ordentligt med sina frågor. Vad håller vi egentligen på med? Kommer vi att bli dömda för detta i en framtid? Tänk på Hitlertyskland! De som lydde Hitler trodde på att de gjorde rätt. Tänk om eftervärlden kommer att se på oss som dödar foster på liknande sätt!

Det är länge sen nu och jag vill reservera mig för att minnen tenderar att ändra karaktär. Jag minns det som att jag blev omskakad och att min väninna av kollegorna betraktades som överspänd; möjligen också som en svikare som inte självklart ville ställa upp på det gemensamma uppdraget.

Efter många ”vändor” med mig själv, min kunskap, mina och andras erfarenheter landade jag i en tacksamhetens bön till min Skapare: Tack gode Gud för att jag får göra aborter med rena händer och rena instrument.

Idag vill jag lägga till ett tack för alla goda möten jag haft med kvinnor som befunnit sig i den existentiellt oerhörda valsituation en abort kan innebära. Möten som alla varit olika. Unga och lite äldre, ensamstående, sammanboende, gifta, i skilsmässosituation, gravid med fel man, kristna, sekulära, rationella, irrationella, missbrukare, socialt väletablerade. Kvinnor som först kommit med ”tusen” skäl för abort och sedan ändrat sig och bara bestämt sig för att ta emot sitt barn. Kvinnor som längtat efter ett barn men vars livssituation inte varit den varma och trygga omgivning en gravid kvinna kan behöva.

Ja, jag vet. Kvinnor i Sverige behöver inte ange skäl för abort, hon har rätt att få det ändå. Påtagligt många ville ändå sätta ord på sina skäl. Kanske ville de spegla sig i en relativt neutral människas närvaro. Min position var trygg, det var inte mitt beslut som skulle fälla avgörande. Vad jag kunde göra var att ge en stunds utrymme för ett beslut som hade med liv och död att göra. Idéerna om att innehållet i livmodern bara var ”en klump celler” eller att ”kvinnor minnsann har rätt till sin egen kropp” förstår jag inte riktigt. Det jag hörde handlade om ett livslångt åtagande eller att säga nej tack till ett livets under.

Ekon av abortbeslut hörde jag i andra konsultationer. Aborter tidigare i livet tjänade ofta som någon slags milstolpar. Symtom relaterades ofta i tidssamband med en tidigare abort.

Om den andra debatten, den som kom 15 år efter min väninnas uppfordrande frågor, den skriver jag kanske en blogg om lite senare.

Tack för idag.

6 svar to "Tankar från en gammal abortör"

Det känns fint att få abortfrågan belyst ur din synvinkel, ärligt o tufft att stå upp för detta, Kramar Ana-Lena

Tänkvärda tankar på ett väldigt känsligt ämne.

I moderna tider är det väldigt svårt att veta vad är rätt och fel, och därmed upp till var och en att handla som hjärtat och samvetet dikterar.
🙂

En av många svåra frågor, som kanske egentligen inte har något givet svar. Välskrivet, om en berörande problematik.
Ibland kanske man kan tillåta sig att säga att jag vet inte och sedan göra så gott man kan utifrån det.

/Myy

Fairymary,

Jag tycker att du glömmer mannen i denna viktiga fråga.
Visst är det så att kvinnan bär på barnet, men det är inte detsamma som att kvinnan ensamt längtar efter barnet.
Ordet abort har vi lånat från Engelskan, fritt översatt, avbrott.
Som resande har jag inte kunnat vara det stöd jag skulle vilja för min fru under hennes graviditeter.
En av dessa var tvungen att avbrytas, nej, det är fel ord, barnet dog under graviditeten. självklart var jag bortrest. Mamman var tvungen att på naturlig väg föda barnet. Jag tror jag var i London eller Berlin, spelar ingen roll, men jag lyckades få en plats i cockpit för att komma hem i tid. Det gjorde jag inte. Bebisen var född, mamman drogad (som sig bör) men jag som barnets far var inte välkommen till avdelningen innan bebisen var förflyttad.
En sköterska frågade mig om vi ville begrava barnet eller om vi ville ha askan i minneslund. Hur skulle jag kunna svara på det innan jag träffat barnets mor ?

Denna historia ur mitt liv berättar jag för att alla och en var ska veta att varje liv är värt allt !

Men…jag är inte dummare än att jag förstår att det finns legitima skäl till abort.

Tänk er för, både flickor och pojkar !
Det kan vara besvärligt att bli förälder tidigt, men, det är alltid underbart !

Någon sa : ”Har du någonsin hört någon på sin dödsbädd säga : Jag fick för många barn” ?
Knappast…

Gott Nytt År FairyMary !

mrmhalland!

Tack för din mycket personliga kommentar. Jag värdesätter den mycket, just därför att den är personlig och att det är en mans syn på saken utifrån egna erfarenheter och inte utifrån moraliska värderingar.

Jag har dock inte glömt mannen i denna viktiga fråga. Jag berättar ganska ”rätt upp och ner” mina samlade erfarenheter från mitt yrkesliv. Och i abortsituationerna var mannen inte fysiskt närvarande i konsultationsrummet. Det hände ibland att jag frågade efter vad mannen hade uttryckt och svaret var påtagligt ofta att ”han stöder mig vad jag än bestämmer mig för”. Kvinnan kände sig oftast inte stöttad av det svaret….hon blev lämnad ensam med det stora beslutet.

Jag minns EN man…han kom och hämtade sin kvinna efter ingreppet och vi hade alla tre ett samtal som jag aldrig glömmer. De kom från ett öststats-land och försörjde sig båda som musiker respektive sångerska på en båt…och aborten kom till av lojalitet med kamraterna i bandet…..om kvinnan hoppade av skulle det påverka allas försörjning. Vid samtalet efteråt berättade de att de när kontraktstiden var slut skulle de söka försörjning i land för att bilda den familj aborten hade fått dem förstå att de båda längtade efter. Så mycket starka känslor har sällan rymts inom ett rums väggar som under det samtalet.

Motivet för mig att berätta om dessa mina erfarenheter är att jag vill lyfta fram det ANSVARSTAGANDE som abortbesluten ofta innebär….ansvarstagande för det ofödda barnet, ansvarstagande för barn som redan finns, ansvarstagande för andra relationer. Det glöms ofta bort i den ”svart-vita” abortdebatten.

Tack fairymary för att du trots allt ser mannen i det svåra beslut kvinnan har att ta.

Jag kanske verkar tvehövdad i mitt resonemang, men så här ser jag på saken :

* Kvinnan har naturligtvis rätten att bestämma om hon vill föda ett barn.
* Mannen har alltid rätt att (i tid) bli informerad om att han är på väg att bli pappa. Detta handlar ofta om ekonomi.
* Barnet har ALLTID rätt att växa upp i en miljö där barnet kan känna sig älskat. Helt oavsett ekonomi.

Det är inte alltid barnets intresse sammanfaller med föräldrarnas, men. får man välja är valet enkelt🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: