Tankar från en gammal abortör

Posted by: fairymary on: november 14, 2007

• In: abort | Erfarenheter från yrkeslivet | Relationer
• 6 Comments

Igår hörde jag i mina regionala TV-nyheter att varannan gynekolog och barnmorska tycker att man borde få lov att avstå från att delta i abortverksamhet av personliga skäl. Spännande tänkte jag, det var en nyhet. Om sådant talade vi praktiskt taget aldrig. Tvärtom värnade vi alla om kvinnors rätt till abort och om att ingen skulle behöva vänta länge på tid för första besök och för ingrepp.

Det visade sig att informationen kom från en avhandling som jag nyss läst från pärm till pärm, skriven och framlagd av en arbetskamrat och väninna. Jag måtte ha läst slarvigt; just den vinklingen hade gått mig förbi.

Under min tid som gynekolog och periodvis abortör förekom det vid två tillfällen med 15 års mellanrum debatt vid vår klinik om vad abort innebar för oss som yrkesutövande.

Första gången var det min kristna väninna som ruskade om mig ordentligt med sina frågor. Vad håller vi egentligen på med? Kommer vi att bli dömda för detta i en framtid? Tänk på Hitlertyskland! De som lydde Hitler trodde på att de gjorde rätt. Tänk om eftervärlden kommer att se på oss som dödar foster på liknande sätt!

Det är länge sen nu och jag vill reservera mig för att minnen tenderar att ändra karaktär. Jag minns det som att jag blev omskakad och att min väninna av kollegorna betraktades som överspänd; möjligen också som en svikare som inte självklart ville ställa upp på det gemensamma uppdraget.

Efter många ”vändor” med mig själv, min kunskap, mina och andras erfarenheter landade jag i en tacksamhetens bön till min Skapare: Tack gode Gud för att jag får göra aborter med rena händer och rena instrument.

Idag vill jag lägga till ett tack för alla goda möten jag haft med kvinnor som befunnit sig i den existentiellt oerhörda valsituation en abort kan innebära. Möten som alla varit olika. Unga och lite äldre, ensamstående, sammanboende, gifta, i skilsmässosituation, gravid med fel man, kristna, sekulära, rationella, irrationella, missbrukare, socialt väletablerade. Kvinnor som först kommit med ”tusen” skäl för abort och sedan ändrat sig och bara bestämt sig för att ta emot sitt barn. Kvinnor som längtat efter ett barn men vars livssituation inte varit den varma och trygga omgivning en gravid kvinna kan behöva.

Ja, jag vet. Kvinnor i Sverige behöver inte ange skäl för abort, hon har rätt att få det ändå. Påtagligt många ville ändå sätta ord på sina skäl. Kanske ville de spegla sig i en relativt neutral människas närvaro. Min position var trygg, det var inte mitt beslut som skulle fälla avgörande. Vad jag kunde göra var att ge en stunds utrymme för ett beslut som hade med liv och död att göra. Idéerna om att innehållet i livmodern bara var ”en klump celler” eller att ”kvinnor minnsann har rätt till sin egen kropp” förstår jag inte riktigt. Det jag hörde handlade om ett livslångt åtagande eller att säga nej tack till ett livets under.

Ekon av abortbeslut hörde jag i andra konsultationer. Aborter tidigare i livet tjänade ofta som någon slags milstolpar. Symtom relaterades ofta i tidssamband med en tidigare abort.

Om den andra debatten, den som kom 15 år efter min väninnas uppfordrande frågor, den skriver jag kanske en blogg om lite senare.

Tack för idag.

Etiketter: abort, barnmorska, existentiell valsituation, gynekolog