Fairymary's Weblog

Jag älskar verkligen norrlänningar….

Posted on: juni 2, 2010

Nu har jag vistats 3-4 dagar i Örebro ..bistår min dotter i en flytt ….och har hunnit formulera för mig själv att det är en skillnad mellan människor här och människor i min norrländska hemstad. Det är något med attityden, förhållningssättet till obekanta människor….det går att locka fram leenden och värme här också …men det tar som en stund….och ofta lite ansträngning från min sida.

Riktigt påtaglig blev skillnaden för en stund sedan. Kalles Bud och Transport från Luleå kom med en stor långtradare för att hämta en del möbler som ska norrut. Jag kom ner för trapporna lagom för att bevittna hur fint dom backade in på ett ställe en bit från porten…. Jag föreslog att dom skulle göra som flyttfirman häromdagen och ställa sig mitt i gatan….så får tydligen flyttbilar göra….och jag möttes av ett omedelbart leende ”nä men, vi är norrlänningar vi…..”  och jag förstod precis….vi vill som inte ställa oss i vägen och blockera för andra, vi vill vara tillmötesgående, göra det lätt för varann.

Jag har en privat teori att det är det karga klimatet som gör att vi inser att det har överlevnadsvärde att värna om varann.

Som bonus hjälpte ”flyttgubbarna” mig att vända på ett bord som jag och dottern inte orkade själva. Och ett extra bonus i mitt hjärta var att han som sa ”vi är norrlänningar vi” hade en hud- och ögonfärg som skvallrade om gener från fjärran land.

Jo men visst, vi är norrlänningar vi….

Och om det nu är så att ni ska flytta nånting från norr till söder eller vice versa, använd er av Kalles Bud och Transport. Det är rejält folk …

18 svar to "Jag älskar verkligen norrlänningar…."

Kul att höra om dessa skillnader. Jag är själv från Luleå men har inte tänkt så mycket på det:)

Känn dig härmed innesluten i min alldeles speciella känsla för norrbottningar!

Jag vet vad du pratar om fairymary. Ahe, jag är också norrlänning

Ja….gott att känna sig förstådd….

Har du sett bloggen Fred i Mellerstaöstern fairymary. Här får du en länk

http://fredimellanostern.wordpress.com/

Norrlänning??
Jag är själv norrlänning och kallar mig också det vid kontakt med sörlänningar men, handen på hjärtat, vem har hört talas om svealänningar eller götalänningar? En skåning är en skåning och inget annat. Samma gäller för närkingar, smålänningar och resten.
Det är bara norrlänningar (Norrland = 54% av Sveriges yta…) som klumpas ihop.
Även om sörlänningar gör det borde vi själva med stolthet och självklarhet hävda att ”jag är ångermanlänning, norrbottning” eller vad det nu kan vara.
Eller hur, alla norrlänningar….

Peter! Visst har du rätt. Men det är svårt att ändra på….Jag kan ändå inte alltid låta bli att försöka när umebor ”i förskingringen” säger att dom ska åka hem till Norrland….

Jag känner mig som både ock efter att ha tillbringat många somrar utanför Bjurholm. Vet vad du pratar om och tror att du har rätt i dina analys: Klimatet. Självklart kan man inte bära sig åt hur som helst om man håller på att frysa ihjäl i en snödriva!

Här i norra Hälsingland tycker folk inte att dom tillhör Norrland. Vill nog höra ihop mer neråt skulle jag tro.

Helena, jag håller med Peter i hans kommentar här ovan att det är skillnad på norrlänningar och norrlänningar. Minns när jag en period på 60-talet vistades i Hudiksvall att tidningarna var fulla av rapporter om knivslagsmål. Det hade jag aldrig upplevt i mitt Ångermanland. Är hälsingarna fortfarande benägna att dra kniv? I så fall varför? Eller var det medierna som trodde att hälsingar ville läsa om knivslagsmål?? Det finns många sätt att förstå den komplexa verkligheten.

Mary: Vet inte om Hudiksvall ligger i Norrland. Det är tre mil till Delsbo som är förknippat med kniven. Inte vet jag. Men antar att du läste Hudiksvall Tidning och dom skrev väl som dom trodde att läsarna ville ha det. Idag drar ju alla kniv. I städerna tycks alla gå beväpnade med något tillhygge.

Mitt Norrland sträcker sig ner till Dalälven….hmmmm…visste inte att det var Delsbo som var knivcentrum. Min delsbofödde vän är synnerligen fredlig …och så är det väl…det är svårt att generalisera….både om hälsingar och norrlänningar….

”Mackie han har kniven redo” ….inte lika romantiskt i verkligheten som på operettscenen…..

”överlevnadsvärde” det ordet adopterar jag ett tag. Bra blogg. Jag ler och tåras. Ha det bra.

Tack för dina vackra ord! Och varmt välkommen tillbaka! Och ha det gott du också.

För att ytterligare spä på den sörländska tendensen att bunta ihop de norra landskapen till bara Norrland.

I en svunnen tid pendlade jag från Öebrotrakten hemåt mot Ångermanland och klev varje fredagkväll på nattåget på Örebro C.
På perrongen hängde en skylt som mycket noga talade om vart tåget var på väg.
Det skulle till Västerås – Krylbo – Norrland🙂

I väderrapporterna och vid många andra tillfällen talas det om södra, mellersta och norra Sverige där det med södra Sverige avses landet upp till strax söder Mälardalen, mellersta Sverige omfattar då Mälardalen och landet upp till ungefär Dalälven och resten blir då norra Sverige.
Gör man en strikt tredelning skulle södra Sverige omfatta landet upp till en linje genom ungefär Gävle, mellersta Sverige skulle sträcka sig nästan till Umeå och först därefter skulle vi hamna i norra Sverige….

Är månne dessa hårklyverier ett tecken på det ”norrländska” mindervärdeskomplexet eller en reaktion på århundraden av, om inte förtryck så i alla fall, bristande intresse från centralmakten???

Jag har inatt gjort motsvarande resa som den du beskriver och på Örebro C står det numera på skylten faktiskt Umeå Boden Luleå. Framsteg!

Har du läst ”Vi åt aldrig lunch” av Lilian Ryd? Där beskriver hon med vilken förvåning hon såg ”Viskan, Ätran, Nissan, Lagan”, de vattendrag vi alla pluggat in i skolan (gör man det fortfarande?) …och som i jämförelse med de norrländska älvarna står sig rätt slätt

Jag tror att det är både ock…vi norrlänningar har ju speglat oss i det bristande intresset för vår landsända….inte minst i de läroböcker vi alla tog del av

Peter, jag kan inte låta bli att berätta om när jag gick en kurs på 80-talet. Svensk Gynekologisk Förening hade börjat anordna kurser som var obligatoriska för att vi skulle bli specialister. De anordnades på olika ställen i landet …och denna gång var det i Göteborg. En av mina kurskamrater, infödd göteborgare, tittade häpet på mig och sa: ”har ni inte egna kurser där uppe?”

Lilian Ryd och hennes bror Yngve tillhör mina favoriter! I sista stund har de båda dokumenterat och på ett fantastiskt sätt skildrat än nu utdöd kultur och ett nästan bortglömt sätt att leva.
”Vi åt aldrig lunch” har jag bara läst utdrag ur men hennes ”Kvinnor i väglöst land”, en helt underbar och lärorik bok, borde läsas av alla som nu beklagar sig då livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: