Fairymary's Weblog

Sexuella trakasserier i teatervärlden

Posted on: februari 18, 2010

Jag såg Kvällsöppet med Ekdahl i TV4 igår kväll. Temat var sexuella trakasserier inom teatern. Om hur regissörer och andra män med makt utnyttjar den för att tillfredsställa egna sexuella behov. Om hur skådespelerskor i en bransch där det inte råder särskilt stor anställningstrygghet inte vågat tala. Om hur många nu upplever lättnad över att det nu är möjligt.

Och så uppträder ….som vanligt skulle jag nästan vilja säga….en kvinna som tar på sig att föra männens talan….kvinnor tar minsann också för sig, kastar sig i famnen, lägger sig i sängen….det var denna gång Marianne Ahrne som tog på sig uppgiften. Hon menade att det var svårare för en man att säga nej tack till en sexuell invit….av artighet….

Jag kände först bara  ite förvirring över hennes utttalanden. Inte för att jag inte tror att det kan vara sant…mera för att det var inte kvällens tema.

Sen när programmet väl var slut och jag funderat lite förstod jag vad min förvirring…och lätta olust …stod för.

Jag tycker att det skulle vara klädsamt …och faktiskt mera trovärdigt …om de män som nu eventuellt också känt sig sexuellt trakasserade kunde framträda själva och föra sin egen talan.

Däremot kan jag som älskare av teaterkonsten i alla dess former helt och fullt instämma i vad Marianne Ahrne sa som slutreplik….ungefär: vi begär av skådespelare att de på scenen ska visa upp sin nakna själ och då är det vår uppgift att ”bära dem på händerna” emellan scenframträdandena. Jag omtolkar det som att vi ska måna om deras välbefinnande….

Självklart….

men Marianne Ahrne…jag tror att vi kan överlåta till män att ta eget vuxet ansvar och själva redovisa vad de tänker och känner….

10 svar to "Sexuella trakasserier i teatervärlden"

Såg också delar av detta. Det är inne nu att ta parti för männen. Men kvinnor kan också. Eller hur? Det handlar om positioner. Att få vara med och synas. Vilken kamp! Inom medievärlden snackar man mest skit om sina arbetskamrater. Där tävlar man också om vem som ska få synas mest. Där är scenen tidningssidan eller tv-skärm eller radioetern.

Alla utnyttjar alla med andra ord. Och kanske vi människor också bor i ett hönshus när allt kommer omkring.

Helena, jag kan inte låta bli att skratta åt din reflektion att vi människor också bor i ett hönshus….jag tänker ofta att vi har gemensamt med djuren än vi riktigt vill kännas vid…

Visst….det är klart att kvinnor också kan.

Jag är ju inte alls hemma i medievärlden, är bara vanlig konsument…men jag är väldigt känslig för maktmissbruk. Det finns det gott om i den värld där jag är hemma också.

Jag tror det ligger en hel del i att det är svårare för män att avvisa en sexuell invit än det är för kvinnor. En kvinna som blir avvisad blir ofta mer sårad än en dito man, därför är det motsvarande ”oartigt” (hänsynslöst) av mannen att avvisa hennes invit.

Dessutom är det svårförenligt med maskulin självkänsla att öppet tillstå sexuella trakasserier. Kvinnor kan vara oerhört manipulativa och drar sig inte för att utnyttja sin sexuella dragningskraft på män, som har en svag punkt där. Mitt i all sin fysiska och intellektuella styrka.

Pappan

Tack Pappan för ditt intressanta svar. Jag uppskattar att få höra en mans ”röst” i den här diskussionen. Jag är nog medveten om att kvinnor kan vara manipulativa och att den sexuella dragningskraften kan vara ett ”vapen”.

Jag har också lärt mig ett annat fenomen under alla de år jag i mitt arbete ofta mötte kvinnor som varit sexuellt utnyttjade i barnaåren. Det tycktes som om många av dem hade en tendens att sexualisera de flesta relationer… som om de inte behärskade något annat sätt att relatera. Det blev för mig en viktig insikt

Maskuliniteten betraktar inte sig själv genom feminitetens ögon och ser därför inte sig själv utifrån, förtingligar därför inte sig själv och uppfattar sig därför inte som sexuell i första hand. Det kan femininiteten utan vidare göra. Den speglar sig i maskulinitetens hårda yta på ett sätt som saknar motsvarighet.

Är detta en ”social konstruktion”? Försåvitt vi är sociala varelser finns en sådan aspekt, självklart. Men vi är även biologiska varelser så en sådan aspekt finns också.

Vad mig anbelangar finns källan till vårt väsen emellertid varken i det sociala eller i det biologiska – båda dessa är yttringar av en tredje storhet som vi inte gärna sätter namn på. För att den är större än namn och definitioner. Det är kärnan i den arabiska satsen ”al Lah ak bar!” ”ak bar” betyder inte ”stor”, utan STÖRRE. Det är själva grejen.

Pappan

Bästa Pappan! Jag tror att det är femininitetens historiska misstag att försöka spegla sig i maskulininteten för att använda din vokabulär. Jag tror att det kan förklaras av ….åtminstonen till dels …i vår kultursfär….att maskulininteten definierar den ”gudomliga toppen”……”den enfödde sonen…..född av fadern”…..

Om det inte vore att häda skulle jag kalla det trams….

Jag har ett ord för det som är bortom vår fattningsförmåga, jag brukar kalla det Mysteriet…..

Följdfråga: Om maskuliniteten nu inte blir varse sin egenart via feminiteten, hur får den då koll på sig själv?

Svaret torde vara: Genom sina egna alster!

Ppn

Jag har förstås inte Svaret ….men väl många års reflektioner apropå att sexualitet och relationer varit centrala i mina arbetsdagar…

Jag har också egna tillkortakommanden som motivation att förstå, lära känna, öva mig i äkta dialog…

och då har det jungianska betraktelsesättet, att erkänna ”det kvinnliga i mannen” liksom det ”manliga i kvinnan” blivit betydelsebärande….

Vad menar du med ”alster”….alstra har många betydelser?

Ditt förra svar behöver jag reflektera över innan jag svarar på, det förtjänar att få sjunka in….

Läste ditt inlägg om mordet på Therese Rojo på en annan blogg idag:

”I min världsbild är det fullständigt absurt att tänka sig att ondskan sitter i generna. I gener kan jag tänka mig att det kan finnas en sårbarhet…. Jag tänker att vi alla är människor på gott och på ont”.

Är inte det väldigt mycket kristen etik i det du förespråkar? Men samtidigt skall du veta att vi har arvsynd från samma lära och vi skall helst må dåligt tills vi får syndernas förlåtelse.

Huruvida du fått din livsåskådning från fromma tankar, kan jag ej bevisa men det ligger något mörkt och hemskt i dina ord som du så lätt bemästrar här på denna sida.

Är du måhända den som dömer i slutet, just vid skärseldens brant?

Tack för din kommentar Oscar. Jag blir verkligen undrande över vad det är i mitt inlägg som ”är mörkt och hemskt”?

För att redovisa var min livsåskådning kommer ifrån så är det alldeles sant att jag är starkt influerad av en kristen världsbild. Jag har ägnat i stort sett ett liv åt att frigöra mig från vanföreställningar om synd, arvssynd, en dömande gud som utkräver blod för att ”rena” ett fallet människosläkte…..

Jag är också läkare och därmed naturvetare….och jag tar bestämt avstånd ifrån föreställningen att alltings orsak sitter i vår genetiska uppsättning…..den tanken är …enligt mitt sätt att se …..att försöka förenkla en komplex verklighet… och synnerligen ovetenskaplig…..

Vad tror du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: