Fairymary's Weblog

Vänskap i nöd och lust

Posted on: februari 17, 2010

Jag tycker att jag varit lite gnällig en tid….påtalat saker som inte är som jag skulle önska. Så idag tänker jag överraska mig själv med att berätta om något jag är glad över.

Jag är så innerligen glad över mina vänner. Den första starka upplevelsen av hur oerhört viktiga mina vänner är var när det brann i vårt radhus 1989. Där stod jag och mina barn i vad vi hade gått hemifrån i på morgonen, det var middagstid och vi var hungriga…..

Min syster och svåger….som också var mina vänner…inte alls självklart….men så var det….bjöd på middag och logi för natten…och ända tills jag lyckades ordna en tillfällig bostad på rimligt avstånd från mina barns skolor. Följande dag kom en väninna utrustad med plasthandskar och tåliga kläder och hjälpte mig att ta ut viktiga saker.

Jodå, vi hade en försäkring och en saneringsfirma kom och tog med sig allt så småningom….men de där första skälvande timmarna var det så tydligt att man kan klara sig utan saker men inte utan vänner.

Och så är det fortfarande i livet fast jag ibland glömmer att uppskatta det för vad det är värt. Nu har jag ett problem i mitt hus på landet, nämligen frusna vattenledningar. Endera dagen kommer en av mina manliga vänner som börjar bli bekant med anatomin i min vattenförsörkning för att hjälpa mig få ordning på det. En annan vän erbjuder mig sin gästsäng, en väninna skickar min post till mitt stadsviste så att jag kan betala mina räkningar…..hon har dessutom hållit mina blommor vid liv medan jag varit borta. På grund av den kärva vintern har hon både fått skotta snö och tina upp fruset lås …..och ytterligare en vän plogar vägen regelbundet…..

Och vänner att dela tankar och drömmar med har jag också…

Etiketter:

4 svar to "Vänskap i nöd och lust"

Jo… – FairyMary – det gäller ju ”att gilla läget” i alla väder – för då upptäcker man ju ej alls så sällan att det finns en hel del ”riktiga vänner”, verkligen…🙄

Ja Josef, det ligger mycket i det du skriver i kommentaren hos mrmhalland att den viktigaste personen att bli vän med är sig själv…

Kan man fixa den vänskapen är det mycket i livet som ger sig…..

Jag är så glad över att du är min vän….som ser med ”snälla ögon” och som aldrig räds att lyfta occh konfronteras med det viktiga i livet.
Du är INTE gnällig på något sätt…..
Du delar med dig av din gedigna kunskap och människokännedom…
Tack för att du finns:)

Tack själv Ingela för att du finns!
Och för att du ser på mig med snälla ögon och tålamod.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: