30 svar to "Jag vill inte tro mina öron…."
oktober 11, 2009 den 17:19
Ibland undrar jag hur mycket rapporteringen av våld påverkar. Idag vinklas ju all rapportering så att vi verkligen kan FROSSA i exakt VAD som skett, HUR nån mördats eller blivit våldtagen. Att det hänt, och sorgen blir liksom underordnade. Ibland när man slår upp kvällspressen undrar man skrämt vilka galningar som läser det här nu och blir inspirerade. Kan det vara så?
oktober 11, 2009 den 20:07
Välkommen till min blogg, Spin Red! Jag håller med dig om att den finns en risk för ”inspiration” om rapporteringen blir alltför fokuserad på sensationsmakeri.
Programmet Generation Z idag lyfte fram frågan om sexualiserat våld mellan ungdomar på ett nyanserat sätt. Skrämmande data om hur många som blir drabbade och hur många som är förövare. Socialtjänsten känner till bara 1/10 av förövarna!
I programmet kom också ungdomar till tals och fick berätta om hur det kändes att bli våldtagen. Sådan information känns meningsfylld. Kanske kan det avlasta andra brottsoffer som går omkring och känner skuld ….
oktober 12, 2009 den 14:15
Denna typ av handlingar är aldrig försvarbara, men det finns kanske förklaringar.
En förklaring finns att söka i det vi debatterade i en annan tråd, föräldraskapet och föräldrarnas möjligheter att ägna tillräcklig tid åt sin avkomma. Om barn och ungdomar saknar tillräcklig stödjande, styrande och normerande vuxenkontakt och om deras kunskaper om sexualitet och dess praktiska genomförande kommer från hårdporrfilmer, är det en förklaring.
En annan förklaring är, och nu kommer jag att sticka ut hakan, är ungdomarnas och då framförallt de unga flickornas uppträdande gentemot varandra.
Ett nej är ett nej är ett nej; oavsett allt annat, är lika lätt att säga som det i verkligheten inte alltid fungerar.
En flicka som klär sig utmamande och i ett mode som spelar på sexualitet, som uppträder brådmoget, som berusar sig och som umgås med med pojkar hon inte riktigt känner, hamnar mycket lätt i situationer som vare sig hon eller den/de tillfälliga bekanskaperna kan hantera.
Det är inte lätt att förstå och hantera ett nej då alla signaler tidigare under kvällen varit ja; särskilt inte om man är berusad.
Detta inte sagt som en ursäkt utan som en förklaring; ett nej ska alltid vara, uppfattas och respekteras som ett nej men vi lever inte i den bästa av världar.
En flicka ska kunna klä sig hur hon vill, ska kunna berusa sig, ska kunna småhångla och ändå i slutändan säga nej, självklart!
Lika självklart som att jag, efter att på krogen firat min stora V5-vinst, ska kunna lulla hem i nattens mörker med 1000-lapparna putande ur fickorna utan att behöva bli rånad eller nedslagen….
Jag skriver inte detta för att förringa eller relativisera de övergrepp som förekommer, jag söker en förklaring.
Att de sedan inte utreds ordentligt beror nog till stor del på en naivitet hos den generation som är satt att utreda: Så djävligt kan det väl inte vara….Nu överdriver h*n allt….Så gjorde vi aldrig då jag var i den åldern…
Dessutom har jag inte fått någon utbildning på detta och förmodligen är det inte mitt bord.
oktober 12, 2009 den 16:34
Peter, tack för din kommentar. Jag delar många av dina tankar…kanske alla i denna kommentar. Om vi vill komma åt problemen måste vi förstå…och förklaringar är inte ursäkter i min värld…
Och jag delar i hög grad dina tankar om hur unga flickor klär sig. Jag tycker att din liknelse med 1000-lapparna putande ur fickan är och intressant …och måhända relevant…
Självklart ska en ung flicka…lika väl som en ung man ha rätt att klä sig hur hon vill….men det finns något som jag skulle vilja kalla omvärldsanalys….och däri ingår hur klädseln uppfattas….
Och jag undrar över hur det har gått till att det tycks vara naturligt att unga flickor klär sig i små linnen och djupaste decolletage inte bara när de ska gå ut och roa sig utan också i skolan och i arbetslivet även i kalla vintern. Jag känner mig förstås urbota gammeldags …och/men liksom du tror jag att det uppfattas som inbjudande av unga män…framför allt när de nått en viss grad av berusning och högre hjärncentra är urkopplade.
Jag tror att det är artistidoler som är förebilder….och att man vill vara attraktiv….men det är en väldig skillnad att vara sexigt klädd på scenen där man är skyddad …och att vara det i mörka lokaler, på gator och torg…
Sånt tror jag att vuxna ….kanske inte alltid föräldrarna …de är ju lite diskvalificerade som rådgivare i en viss ålder….skulle kunna bidra med i samtal i olika sammanhang….
både med unga kvinnor och unga män…
Jag tror dessutom att det är allas vårt bord….
oktober 12, 2009 den 20:42
Alla barn som gör fel måste bli tagna i öronen. Någon måste sätta en gräns. Barn vill det. Säkert får dom sin sexualsyn från TV:n. Det är vidriga scener som visas där. Usch!
oktober 18, 2009 den 15:24
Vi har alla ett ansvar för den växande generationen och att ”våga vara vuxna”.
Barn frågar efter och vill att vi ska berätta, förklara, ge exempel och vara sanningsenliga.
I vårt samhälle håller gränserna på att suddas ut och bli otydliga. I ena sekunden väljer vi vuxna att individualisera och säger till barnen att de har ansvar för sina egna liv och i nästa stund betror vi dem inte.
En konstruktiv individualisering bygger på att en gemensam social värdegrund är etablerad. Hur är det möjligt? Jo genom all form av kontakt och bollplanks arbete.
Som lärare har jag funnit ett sätt att nå de flesta elever och de genom att säga ”jag bryr mig om er”. Låt oss tillsammans skapa en arbetsmiljö i klassrummet som grundar sig på att alla har/får en plats. På så sätt kan vi bygga vår vardag tillsammans vuxna och barn.
När det gäller vår fostrargärning är en positiv inställning livsviktig, våga vara vuxna, stå för det som är våra värderingar. Moraltänkandet startar alltid i den egna vardagen. Att få uppleva mening och sammanhang i sitt liv är så otroligt avgörande. En del i det är att vi pratar, umgås över alla generationsgränser(detta belyst i ett annat debattinlägg ”Sverige har relationsproblem”).
Rätta mig om jag har fel men som jag ser det så har det hänt så mycket på de senaste årtiondena och det är ungdomarna som till största delen betalat polariseringen och trängningen i det svenska samhället samtidigt som ungdomlighet som kulturmönster brett ut sig.
De barn och ungdomar som finns idag är så fina och möter vi dem i det som händer. Vänder trenden på vad som är ok och inte. Du blir inte bättre som människa om du klär dig ”utmanande” men du syns och så vidare….. så tror jag att vi kan vända på det som händer idag.
Jag har många diskussioner i ”min” mellanstadieklass om det som eleverna uttrycker ”svåra ämnet” sex. När vi efter flera lektioner/tillfällen avslutat sa en elev till mig:” Ingela jag förstår inte hur jag kan prata med dig som är så gammal om saker som jag inte ens vågar nämna för mina föräldrar” och du pratar med mig som den självklaraste sak i världen. Jag sa till henne ”för att jag bryr mig”. Jag vill att ni får så bra svar på era undringar som möjligt naturligtvis från mitt perspektiv.
Jag bad henne fundera på sin fråga och jag ser fram emot att höra hennes tänk på måndag.
Livet är livet och det är till för att levas inte bara överlevas.
oktober 24, 2009 den 17:41
Ett svårt område, den juridiska biten intresserar mig och i övrigt när jag jämför min egen ungdomstid med allt som pågår i dag så tycker jag det verkar vara samma saker fast idag mer dramatiserat.
Våld i samband med sexuella handlingar har jag aldrig förstått mig på och jag inbillar mig att det är sällsynt?
Ni har verkligen lyst igenom stora delar av problematiken men ett par saker kan belysas lite till, flickans (vanligen) trigger-funktion dvs att egga den unga grabben tills han tappar omdömet, ofta i samspel med alkohol, adderas inte så sällan med en något falsk och överdriven polisanmälan.
Är det något som får poliser och åklagare att studsa så är det dessa saker, samtidigt som de struntar i en stor del av övrig brottslighet.
Sen när killen låsts in och han döms rättvist eller orättvist, ja i de senare fallen kan man fråga sig vem det är som fått livet mest förstört.
Jag har bevistat många rättegångar, men inte inom detta område där det brukar vara ”lykta dörrar”.
Ett antal domar har jag dock läst och vi känner väl alla till hur flickor först gaddat ihop sig och gjorty gemensam anmälan och senare har någon fått dåligt samvete och ändrat sig.
Trots att hon fått ett par hundra tusen i skadestånd.
–
Det är alltså oerhört viktigt att upplysa unga tjejer hur de inte ska klä sig och hur de inte ska uppträda?
Planerade fall enligt ovan kan tänkas förekomma också, människan är ju redo till det mesta när det gäller pengar.
Så glöm inte den biten..
–
Så en mer filosofisk sak, sexualdriften i sig?
”Tänk” om skaparen (?) gjort den svagare.. så att en ung kille aldrig någonsin drivs till fel saker pga den.
(I sällsynta fall gör ju kvinnor likadant mot pojkar)
Även om vi inte skulle ha skapats från början så kan vi notera hur stor vikt naturen lagt vid fortplantningsdriften.
En av de starkaste vi har.
Upprepar att våld verkligen inte hör dit och är ovanligt i djur-riket (tror jag) och borde vara minst lika ovanligt bland människor?
Ska jag vara helt uppriktig och fullständig så har jag alltid tyckt att sexualundervisning är ”larvigt” och helt onödigt, så länge det inte handlar om skydd mot sjukdomar.
Människans sexualdrift är stark och vet inte alla intuitivt efter årmiljoner hur det fungerar?
Följer inte alla sina naturliga drifter, finns det såna som inte har naturlig drift?
Runt 23 års ålder var denna drift mycket stark hos mig och det var väl bara då som man ibland befann sig i gräns-zoner till att ”glömma fråga” och liknande.
Som tur var hade jag inte att göra med psykotiska flickor som ångrade sig och sprang till polisen.
klart slut
oktober 24, 2009 den 19:01
Oj Hans….här lever vi uppenbarligen i helt skilda världar…..
Jag är förstås mycket präglad av mitt yrkesliv som under de sista åren kom att handla väldigt mycket om kvinnor som var skadade av sexuella övergrepp, oftast i sina ursprungsfamiljer men även av andra övergrepp.
”Han fick ett halvår, jag fick livstid” är en replik som ringer i mina öron. Det var en kvinna som hade svåra symtom efter en våldtäkt. Jag behandlade en kvinna som var med om en våldtäkt när hon var 18. Jag träffade henne 24 år senare. Då var hon sönderopererad pga symtom som vi så småningom förstod hängde ihop med våldtäkten. Hon hade varit livrädd VARENDA dag de år som förflutit efteråt. Hon blev ofrivilligt barnlös, adopterade så småningom barn som också fick lida för att deras mamma var skadad…..
De flickor som ”gaddar ihop” sig har jag aldrig träffat. Har du gjort det?
Flickor kan bli psykotiska av att ha varit utsatta för övergrepp…..
Ingen skugga må falla över dig…..du har inget med mina erfarenheter att göra …..förstås.
Hur som helst….jag har ett tidigare inlägg i den här frågan….och jag vill inte upprepa mig…..
Det som tycks mig angelägnast just nu är att vi SAMTALAR med varann om de här frågorna. Och att vi samtalar med unga människor.
oktober 24, 2009 den 20:45
Nejdå, vi bara skriver om olika bitar av samma värld..
Jag var rädd för att jag avvikit från ämnet men jag visade upp en annan sida av myntet som också existerar.
Jag har sett de bitarna på nära håll och du har sett det andra, precis som du skriver.
Min fråga var om det verkligen är vanligt med våld i samband med sexuella övergrepp, jag är dålig på sånt och har svårt att tänka mig det utom när det gäller rena ”galningar” dvs mentalt störda personer, möjligen drogpåverkade.
Det fall du beskriver är ju förfärligt, de kan väl inte vara vanliga?
Finns det många såna monster?
Såna allvarliga symptom beror väl på våld?
I annat fall skulle ju många drabbas av det.
Jag kanske är blåögd när jag har svårt att tro att det är vanligt.
oktober 24, 2009 den 21:06
Ja det är kanske det som skrämmer mig att det är samma värld ….och att män och kvinnor står så långt ifrån varandra, att vi har så svårt att mötas omkring den del av sexualiteten som går snett…
Numera slår jag ”dövörat till ” för siffror, dvs. jag glömmer dem så fort jag hör dem. Jag hörde nyss ett radioprogram, Generation Z om ungdomar och det var på gymnasiet förfärande många som varit med om sexualiserat våld i någon form, både flickor och pojkar…flickor ungefär 3 ggr så många som pojkarna.
Det grova våldet är kanske inte så vanligt vilket till dels beror på att när man blir ordentligt skrämd så är en av överlevnads-reaktionerna att man ”fryser till is”, blir handlingsförlamad. Det är vanligare hos kvinnor och barn …beroende på att de är fysiskt svagare än män. Förövaren behöver då inte använda våld, det räcker med att bete sig hotfullt ….eller att offret tidigare varit med om övergrepp och förväntar sig ett nytt.
Detta misstolkades länge av domstolarna som så att eftersom man (kvinna) inte gjorde motstånd så var det inte våldtäkt. Det har också misstolkats av kvinnor/flickor själva som efteråt skäms över att inte ha kunnat försvara sig. Dock styr man inte över detta, det är omedvetna hjärncentra som tar över beteendet när man känner sig hotad till livet.
De allvarliga symtomen behöver inte betyda att det handlade om våld, det kan vara mycket subtilare än så.
Ja, jag tror att du är blåögd. Det var jag också fram till 1989 då jag första gången hörde en kvinna berätta. Ungefär vid den tiden började kvinnor våga berätta. Nu är det också män som vågar berätta. I programmet Generation Z berättade en ung homosexuell man om ett övergrepp på ett mycket berörande sätt…vilket liknade vad jag själv hört kvinnor berätta.
oktober 24, 2009 den 23:18
Jag tycker det här verkar vara lika svåra saker som det mycket omdebatterade ”apatiska barn” till flyktingar, i båda fallen hemska tillstånd av paralysering, jag förstår nu hur du menar och de juridiska problemen, naturligtvis är ett sexuellt utnyttjande av en paralyserad (av rädsla) person att likställa med våldtäkt även om ordet som sådant är lite missvisande.
Men det kan bli omöjliga juridiska problem av sånt här tror jag, det kan ju vara så att den aktive parten inte begriper att den passiva är paralyserad och därmed inte begår en uppsåtligt brottslig handling. Inte konstigt att det kommer så många motsägande domar och att domar rivs upp.
Mycket märkligt att elakhet och plåga tycks kunna ge extra stimulans åt vissa, det verkar besläktat med den mänskliga ondska som inte finns hos djuren.
Jag drar mig till minnes ordet ”sado-machoschism” eller något liknande som ju har med sadism att göra.
Gissar att ondskan i världen är det grundläggande problemet här som i så mycket annat.
Jag tror faktiskt mer på det än detta med samtal med ungdomar.
Jag tror inte att verklig ondska kan hållas tillbaka med samtal.
Bara tillfälligt i så fall, det är nog ondskans natur.
Beklagar att jag förut gick in på ett sidospår som visserligen finns men ute i marginalen antar jag.
oktober 25, 2009 den 6:05
Ja detta är ett svårt område och en verklig utmaning för juridiken. Har inte tänkt på sambandet med de apatiska flyktingbarnen men givetvis är det besläktat. Jag delar din uppfattning att den aktive parten kanske inte begriper….
Däremot har jag svårt att tro på Ondskan som en enskild kraft. Jag menar att om var och en av oss tar ansvar för de ”onda” tankar och handlingar som vi är kapabla till så behöver vi inte projicera ut det på en utanför oss stående ond makt.
Ändå tror jag mig ana vad du menar med Ondskan. För mig är den förknippad med maktbegär vilket i sin tur är grundat i rädsla. Rädslan är oftast omedveten.
Även ”sidospår” kan vara av betydelse.
oktober 25, 2009 den 9:11
Hans, din fråga om det är vanligt med våld i samband med sexuella övergrepp är svaret från mig, ja.
För mig som varit utsatt är ett övergrepp i sig en våldshandling. Du undrar också om det kan vara så att förövaren ”inte begriper”. På det kan jag svara att mina förövare begrep och använde sig av det, mer vill jag inte beskriva i det här forumet.
Som jag tidigare skrivit så är det oerhört viktigt att vi möter våra barn/ungdomar i dessa frågor. Våga samtala som Marianne säger. Marianne är den person i mitt liv som vågade möta mig och vad jag varit utsatt för, hon såg, tack och lov!
I det du skrivit ovan finns många klokheter men också frågetecken.
Det har belysts i media att anmälningar om övergrepp gjorts som varit falska och sedan återtagits och det tycker jag i sig är mycket beklagligt och inte ok men det kan också tyda på någonting annat. Kanske kan det vara att man tar till ”alla medel” för att bli sedd.
Hjalmar Söderberg skrev:
Man vill bli älskad, i brist därpå
beundrad, i brist därpå fruktad, i
brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något
slags känsla. Själen ryser för
tomrummet och vill kontakt till vad
pris som helst.
Vi får inte glömma bort att vi vuxna många gånger är rädda att anklaga någon oskyldig och så angelägna att ta reda på den objektiva sanningen innan vi skrider till aktion, att vi blir oförmögna att agera överhuvudtaget. Detta i sin tur får våra barn/ungdomar att känna att vuxna är opålitliga och svekfulla, en bitter läxa att lära sig. Mött en hel del ungdomar som talat om just detta.
Jag vet och har sett detta också som lärare under 32 år men det finns hopp! Genom att se, prata, sätta gränser, vara ramtydlig i det som inte är ok. Men framförallt att vara en medkännande ansvarsfull vuxen i alla lägen som vågar möta. Barn behöver få göra fler goda erfarenheter än svåra i sina liv.
Jag tror på att samtal och att vara ”bollplank” hjälper parallellt med annat som pågaå i livet.
oktober 25, 2009 den 11:26
God förmiddag på er;
Om det är vanligt med våld i samband med sexuella aktiviteter och övergrepp så tror jag att tiderna förändrats på den punkten under den tid jag har levat.
Söderbergs ord är intressanta men jag tror inte de gäller alla fast absolut äger en relevans ändå.
(För de flesta tror jag det räcker med att få leva ut den man är och få utlopp för sina begåvningar/ kreativitet även om några skulle störas av det)
Är det så väl att vuxna generellt är rädda för att anklaga en oskyldig? Jag kan inte bemöta det, jag vet att det är en röd tråd inom rättsväsendet som man inte alltid följer.
Klart att det uppkommer frågetecken när man skriver inom ett område där man är obekant med mycket och har råkat stöta på marginella företeelser som är mycket frapperande, många har väl läst om mannen Billy Butt och tror att han är oskyldig.
Jag var åhörare i en rättegång under 90-talet där en man plötsligt hade kastat sig ut från fjärde våningen mitt under en förhandling mot honom, han skadade sig givetvis för livet och jag läste domarna, ena flickan hade anmält tre andra män och i det andra fallet var käranden medlem i en afrikansk familj som var kända för oegentligheter i det område de bodde, de gjorde ”allt” för pengar.
Åklagaren bröt häktningen i samma stund som mannen förstörde sig helt.
Jag engagerade mig i ”fallet” .. och förstod att de båda kärandena hade gaddat ihop sig och ljög ohämmat.
Faktum är att åklagaren blev mycket ledsen och berättade att han besökt den allvarligt skadade mannen på sjukhuset flera gånger. Den åklagaren lär ha fått sig en tankeställare men hur många får det?
Jag har även en god vän som nästan alltid berättar om en gammal dom där han säger sig vara oskyldigt dömd och han skulle inte älta det så mycket om det inte vore så, han har alltid visat sig vara ärlig i allt annat. (Inte sexbrott iofs)
Men jag har insett att detta är ytterst marginella fall, trots att jag även hört poliser säga att man är hårt belastade av anmälningar i sexualbrott.
Det är ju inte den biten vi debatterar här men jag kunde inte låta bli att beröra den, och nu vet ni mer om varför.
Sen har jag en särskild inriktning mot all mygel i samhället och tyvärr så förekommer det ju inom precis alla områden.
–
Alltså är det vanligt eller i alla fall ganska vanligt att män brukar våld och skadar kvinnor både fysiskt och psykiskt när de kräver att ha sex med dem och jag tror att denna ”ondska” har ökat markant de senaste ca 30 åren.
Jag tror inte att det tidigare bara har varit ett mycket större mörkertal. Kanske tror jag fel.
Men ondskan i sig är ett mycket intressant fenomen, byggs den upp separat inom var och en, eller kommer den via en yttre kraft eller personlighet?
Det är nog en sak som passar bättre i filosofi-bloggarna..
I vart fall är det självklart rätt att göra det vi kan göra och samtal med ungdomar är en sån sak, oavsett vad jag tror om dess verkan.
oktober 26, 2009 den 9:35
Idag säger jag God morgon! Hade ”bloggledigt” igår för att umgås med min äldste vän, 97 år gammal …
Jag tycker om att vi debatterar detta. Vill gärna hänvisa till mitt tidigare blogginlägg:
Om anmälningar som tas tillbaka vill jag berätta om en ung kvinna jag följde. När hennes pappa dömdes (med rätta anser jag med den information jag hade) bröt hon nästan ihop av ångest över att hon försatt honom i denna situation. Han var hennes enda pappa och trots allt han gjort mot henne älskade hon honom. Sådana känslor tror jag ibland kan ligga bakom att man tar tillbaka en anmälan….eller att man inte orkar med den press man utsätts för….det är oerhört många starka känslor av skam och av skuld i omlopp, ibland lagrade under många år….
Det innebär inte att jag inte tror att det är möjligt att man ibland gjort en falsk anmälan….men jag vill komplettera bilden
oktober 26, 2009 den 22:40
Ja, det kompletterar bilden av människors komplexa ageranden..
Det finns också tvättäkta fall med uppdiktade berättelser
men det vore ju nästan konstigt annars och då jag inte vet hur många det är av alla anmälningar tycker jag fortfarande att jag inte borde tagit upp det i det här sammanhanget..
oktober 25, 2009 den 13:44
Att lyfta frågor är alltid lärande och intressant. Nya infallsvinklar från människor som korsar ens väg är en rikedom. Sedan tycker vi det vi tycker och förhoppningsvis går vi stärkta ur diskussionen, samtalet.
Det är nog så att tiderna förändrats och det på både gott och ont . För mig som arbetar med barn/ungdomar gäller det att hålla sig ajour med allt som händer. När man börjar bli lite till åren så får åtminstone jag arbeta hårt för det samtidigt som jag anser att det är av största vikt.
Jag har fått många förtroenden där ungdomar både pojkar och flickor berättat om vad de fått vara med om/utstå i sina relationer. Med sorg men också en känsla, hur ska vi kunna förändra och ge vår växande generation styrka?! Jag hoppas att jag kan tillföra dem det.
Ondska är ett mycket intressant ämne och i de flesta kulturer ett vitt begrepp. Ondskan finns personifierad och beskrivs ofta som motsats till eller frånvaro av godhet.
Å andra sidan är ondskan inte bara en mänsklig företeelse utan finns också i naturen och där beskrivs den som naturkatastrofer och det lidande som rovdjur förorsakar sina offer.
Ja, jag tror att den form av ”ondska” som ryms inom kravet att ha sex med någon har ökat och med min erfarenhet så vill jag påstå att det har med maktutövande att göra.
Någon visste för flera tusen år sedan att människan längtar ett öga av ljus.
När vi möts är det meningen att en människa ska möta en annan människa på ett gränsöverskridande inte gränslöst sätt. Att mötas ”över gränserna” innebär att gränserna finns kvar, men att de inte utgör några hinder för att mötas. Att jag får vara jag och Du får vara Du!
Fast som du säger så hör nog detta ämne mer hemma på filosofi-bloggarna
oktober 26, 2009 den 9:38
Min blogg får gärna vara en filosofi-blogg…också….
När du skriver om ”längtar ett öga av ljus” så vill jag hänvisa till filosofen Levinas som skriver om vad som händer när man ser en annan människas ansikte. Han menar att man då inte kan komma ifrån att man har ett ansvar för ”den andre”….
Detta förklarar för mig varför man täcker ansiktena på dem man ska avrätta. Det är inte för offrens skull utan för bödlarna….
oktober 26, 2009 den 19:48
Det finns en aspekt på ”längtar ett öga av ljus”. det beskriver Göran Larsson i sin bok ”Skamfilad” när vi nu varit/är filosofiska.
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
Det beskriver han som en djup andlig och psykologisk insikt formad som det vackraste poem. Urgammal visdom i tre enkla meningar
Människan inte bara det lilla barnet, behöver ett lysande, älskande ansikte som ser på henne med glädje och kärlek. Det råder det inget tvivel om…
Precis som i de undersökningar som är gjorda bland 11 åriga elever i skolan över en lång tidsrymd….När lär ni bäst? Jo när läraren är glad:)
oktober 25, 2009 den 15:20
Intressanta åsikter om ondska, i alla fall så visar den upp många ansikten. Återkommer strax till det.
Jag har ingen som helst erfarenhet av ungdomar och sexualrelaterade problem och från min egen ungdom minns jag inga såna problem och särskilt ingenting med våld eller tvång inblandat. Hörde aldrig ens talas om det.
De flesta unga är ju trevliga som personer även mot äldre okända.
Men det finns alltid små grupperingar med konstiga, fula inslag och just dessa uppfattar jag som helt oresonabla.
Där vill man tro att något yttre har gripit tag i dessa individer eftersom de inte fungerar alls i logiska resonemang och i alla händelser totalt struntar i hur överbevisade de än blir och hur argumentbefriade de än står.
För dessa duger det alltid med huliganbeteende och slyngel-uttryck och sen kan de lägga till ett stort ”garv”.
Det går inte att få reda på hur mycket de egentligen begriper och vad de undviker att ta till sig.
Det här är direkt tillämpbart på t.ex. nazist-grupper av olika slag.
Önskan att plåga och utrota andra, även hela folkslag måste vi hänföra till ondskan, det kan vara grundat på totalt imbecilla ideer som t.ex. detta med ”arier” kontra” judar” där man jämför en språkgrupp med en religion, dvs blandar äpplen och päron.
Det är sådant som gör att jag är rädd för att samtal med de som har anlag för att låta ondskan leda dem, oftast verkar noll på själva anlaget. Samtalen kan nog motverka ”symptomen” men inte göra något åt orsaken och vi kan ju jämföra det med symptombehandlingen inom sjukvården.
Plötsligt kommer den tillbaka med full kraft, cancern t.ex. och alla står maktlösa.
Vi kan nog placera in sådana sjukdomar bland naturens ondska.
Det verkar vara lika svårt att totalt stävja den mentala ondskan.
Hur godartade och vänliga människor än verkar så kan vad som helst gro i botten på dem.
Är inte hyckleriet ett ”tidstecken” också?
Men som sagt, naturligtvis ska vi alltid göra vad vi förmår.
oktober 26, 2009 den 9:39
Vad menar du Hans när du skriver att hyckleriet måhända är ett ”tidstecken”?
oktober 25, 2009 den 16:05
Intressant:) det du skriver ger mig nya infallsvinklar, det gillar jag!
Om ondska….många psykologer ställer sig tveksamma till begreppet ondska eftersom det ofta leder till skuldbeläggande av patient och då kommer vi ett steg till från ondska till skuld och skam.
oktober 26, 2009 den 11:16
Ingela, ondskan och psykologer, det skulle ju underlätta för dem då med kristenhetens tro om den yttre ”djävulen”.
Det är f.ö. intressant för mig att få information från de som har nära kontakt med ungdomar, vilket det var längesen jag hade.
Fairy, Jag har faktiskt uppskattat äldre människor som vänner ända sen strax efter gymnasietiden, dessförinnan var jag en inskränkt människa (fast som barn var jag ju ”felfri” som alla andra)
En ödesmättad sak kan vara att när jag lämnat Stockholm och även hade lämnat en lång fastighetstvist bakom mig (som ledde mig till intresse för juridik) där jag anmält två advokater till deras samfund och fått avslag, så behövde jag ett rum i Stockholm en tid igen. (Slutet av förra årtusendet..)
Satte in en annons på önskas hyra och fick ETT svar.
Det finns alltid en gammal rådman från Svea Hovrätt som gransjar alla anmälningar och ger ett förslag till lösning som adv.samfundet går efter i 90% av fallen.
Han var nu ca 85 år gammal och mycket klar i huvudet.
Just den personen erbjöd mig ett rum i centrala Stockholm för en tusenlapp i månaden.
Senare förstod jag att han från början visste vem som annonserat.
Samtalen med honom (inte i sak i juridiska ärenden) breddade mina aspekter på tillvaron.
–
”Tidstecken” jag råkade komma in på Bibelns undergångs-profetia, där uppges flera tecken på att den nalkas.
oktober 27, 2009 den 10:41
Ingela;
Jag hade aldrig hört uttrycket ”längtar ett öga av ljus”
men associerade till pyramidens öga, klicka på mitt namn så ser du bild.
(Tar ev. bort bilderna senare)
Fairymary's Weblog 
oktober 11, 2009 den 16:12
Många år av denna handlingsförlamning ser vi resultaten av idag.
Varje dag rapportera media om mord, våldtäkter, misshandel, anlagda bränder.
Detta hade inte varit fallet om vi fångade upp unga människor vid deras första stapplande steg på den kriminella banan, oavsett om det gäller sexualbrott eller andra brott.
Sexualbrott är nog trots allt det allra värsta.
Här visar en ung människa en total hänsynslöshet.
Han visar total brist på empati och förmåga att inse hur illa han gör en annan människa.
När vuxenvärlden ser detta måste den omedelbart bryta in och med alla tänkbara medel försöka få individen att ”lära sig” vad betendet får för konsekvenser för både andra och sig själv.
Förmodligen är inte individen född elak och oempatisk.
Jag tror att empati är något som växer fram och har helt enkelt inte utvecklats ännu hos denna individ.
Här måste vuxna hjälpa utvecklingen på traven så kan säkert det felaktiga mönstret brytas.
oktober 11, 2009 den 20:01
Jag tänker efter att senare idag ha lyssnat på Generation Z…. där detta ämne ventilerades …. att många ungdomar har blivit lämnade till att få sina värderingar vad gäller sex och relationer från vulgärlitteratur och porrfilmer….och att det är alldeles nödvändigt att de får ventilera sådana frågor med vuxna levande människor.
Tack mrmhalland för att också du tror att destruktiva mönster kan brytas. Vi får bara inte ge upp…..
oktober 11, 2009 den 22:54
Nej vi får inte ge upp.
Det största problemet är väl att våra styrande gav upp innan de ens försökte börja ?
SÅ mycket har förändrats på senare tid.
Ungdomar har enorma krav på sig för att ”få vara med” i det samhälle vi byggt för dem.
Vissa lever inte upp till kraven.
Vad gör vi med dem ?
Vad väljer de att göra ?
Att inte ”passa in” är för några ett stort dilemma, för ytterligare andra är det en triumf.
Det handlar troligen om självförtroende och hur man är uppfostrad.
För de som upplever detta som ett dilemma kan kanske svaret vara att visa att man duger i andra miljöer än de etablerade ??