Fairymary's Weblog

Apropå åklagare Hillegren

Posted on: augusti 19, 2009

En del män tycks ha svårt att leva sig in i kvinnors situation. Kanske gäller också vice versa, dvs att många kvinnor har svårt att leva sig in i mäns situation, jag vet inte

När Hillegren jämför våldtäkt i en nära relation med ordningsförseelse då har han missat något väsentligt i den kvinnliga verkligheten. OK, han har bett om ursäkt för att han inte uttryckte sig ”pedagogiskt”….men att bara komma på tanken säger väl ändå något om hur lite han förstår sig på kvinnors verklighet.

Jag har aldrig varit med om någon överfallsvåldtäkt. Det är jag tacksam för. Jag förstår att det kan vara ett ohyggligt trauma.

Jag har däremot varit med om en våldtäkt inom ramen för ett kärleksförhållande. Vi hade inte kommit så långt att vi var vare sig förlovade, sambos eller gifta ….och blev det inte heller…men vi hade kommit så långt att vi delade bädd. Det är uttryck för en rätt stor tillit till en annan människa, att frivilligt dela vederbörandes bädd. Jag kände mig trygg och avspänd och väl till mods. Det var visserligen något vi inte var helt överens om….det var inget stort meningsutbyte …och det är ju helt i sin ordning att man inte är ense om allt. Det var en man jag känt en tid och jag levde i föreställningen att han var pålitlig och ”snäll”….annars hade jag aldrig legat där jag faktiskt låg. Då plötsligt….jag ska inte redovisa några detaljer….

……men jag vill redovisa min känsla av totalt svek.

En man som i Hillegrens vokabulär ”kör ändå” fast kvinnan säger att hon ”inte har lust ikväll” behöver inte hota eller utöva våld. Kvinnan vid hans sida känner sig troligen trygg, tillsammans med en partner som hon förutsätter ska respektera, kanske till och med beskydda henne om så skulle behövas. Och så blir han faran…..han är i allmänhet både större och tyngre och …som sagt han behöver inte hota eller utöva våld….förresten…vad talar vi om? Det är tillräckligt våld att tränga in i en annan människas kropp när denna människa inte vill.

Dessutom är det ett tillitsbrott….man bryter ett förhållande där tillit råder…eller borde råda. Och frågan är om inte det är väl så betydelsefullt och omvälvande som en överfallsvåldtäkt….hur ska man kunna skilja på vän och fiende efter det? Och var ska man gå för att hitta sin trygghet?

Jag hoppas att Hillegren snart får njuta sitt otium

27 svar to "Apropå åklagare Hillegren"

Hillegren… ja… kan denne ynkedom till man kallas annat än en dålig kopia av en fanatisk sektledare?😦

Sådana dåliga ursäkter kan aldrig ursäkta ett uttalande av den kalibern. Att göra skillnad på nej förekommer inte i min vokabulär och ordet i sin helhet går inte att misstolkas nämnvärt eller över huvudtaget..

Nej är ett nej och aldrig ett ja. Detta är lika självklart som att ja är ett ja. Brunstiga män har dock svårt att se detta nej utan tolkar det besvärade leendet som ett halvt nej och tränger sig på ändå. En trygg kvinna som lever med en man i ett till synes tryggt förhållande behöver inte nödvändigvis vara supertydlig vid ett nej. ”Nejet” i sig självt räcker i detta läge för att man ska förstå vinken.

Hos den mera dominerande mannen som prompt ska ha sitt fredagsnuffs, så närmar han sig kvinnan som kanske för att vara trevlig mot sin man/make ler när hon säger nej varpå mannen som alltid brukar få som han vill ändock tolkar detta leende som ett ” under protest”.

Medan jag läste din skildring av din egen tråkiga upplevelse insåg jag att det antagligen är många som lever med denna typ av förnedring i tysthet, kanske utan att mannen i fråga ens vet om det.

Ursäkten i sin egen värld kan mycket väl vara att kvinnan kanske själv inte ansåg sig vara tydlig nog med sitt ”halvdana nej” medan ordets exakta innebörd aldrig kan tolkas på annat sätt…

alnabone!

När jag läser din kommentar tänker jag att vi kvinnor skulle må väl av att inte le så ofta. Skulle nejet bli tydligare om det inte ”kombinerades” med ett leende?

Alternativt förslag: Jag har inte lust ikväll men jag älskar dig i alla fall….med ett bestämt ansiktsuttryck ….skulle det funka bättre tro?

Jag ventilerade med en väninna igår din tanke om ”att det antagligen är många som lever med denna typ av förnedring i tysthet, kanske utan att mannen i fråga ens vet om det” och hon höll med dig….jag tänker att den ekonomiska makt som män ofta har över kvinnor kan framkalla någon slags påtvingad underkastelse….då är det kanske inte våldtäkt men i alla fall förnedrande för båda parter.

Helt vid sidan om juridiken: Tänk vad män missar när dom inte inväntar frivilligheten!!! Så mycket kärlek de faktiskt skulle kunna få!!!

Hej fairymary!

Frivilligheten att ge sig själv till sin älskade och vice versa är vad livet handlar om. När det finns ett ömsesidigt möte med kärlek och inga mja, nja eller kanske med i bilden, först då kan äkta kärlek vara med i bilden. De män som tror något annat är helt fel ute och precis som du och din väninna diskuterade så är jag fast övertygad om att mörkertalet är stort gällande detta. Kanske på grund av det ni var inne på, den ekonomiska delen av förhållandet skapar en undergivenhet…

Min tanke gällande undergivenhet i ett förhållande…

Kan det vara, eller någonsin bli en sund relation?

Undergivenhet och tillit är två skilda ting i min värld men rent känslomässigt kanske begreppen kan förväxlas, vad tror du?

Känslor lever sitt eget liv jämte förnuftet, tyvärr spelar de sällan på samma planhalva…

Instämmer! När tilliten är bruten återstår ingenting. En avgrund har öppnat sig. Hillegren ska inte få döma i sexmål längre. Han är inte ensam med en sån mossig inställning. Det vimlar av dom. Tänk alla nämndemän som sitter där och tänker: Hon får skylla sig själv för hon har säkert lockat mannen. Bort med dom. Jag skyller på religionen för männen har fått draghjälp därfirån.

Helena, jag håller med om att religionen är bärare av tanken om ”mannens överhöghet”. Själv har jag alltid haft svårt för Bibelns berättelse om jungfru Maria som säger till ängeln: ”gör med mig vad du vill”….jag känner mig ofta blasfemisk i de kretsat där man lyfter fram det stora i att göra sig till ett redskap för guds vilja…

men det kan ju lätt tolkas som att det är en kvinnlig dygd att underkasta sig för den representant för det manliga släktet som hon valt att ”dela lust och nöd med”…..

Jag hoppas att allt flera kvinnor tar makten över våra egna liv, respekterar oss själva och våra egna kroppar. Vi kvinnor som är äldre har någon slags ansvar tycker jag, åtminstone i att vara goda förebilder för de yngre….Hur kan man diskutera.

Jag förundras över hur en åklagare kan uttrycka sig så klumpigt men jag antar att han är en människa med brister och fel som alla andra.En människas öde och framtid kan faktiskt avgöras i ett enda ögonblick..det ögonblicket kan vara i domstolen.
Att vara med om en våldtäkt förändrar ens liv för evigt oavsett om det är en överfallsvåldtäkt eller inom ”hemmets” väggar.
Med nära erfarenhet av båda funderar jag på det du skriver och jag tänker att det inte går att gradera.Min erfarenhet säger mig dock att sker det inom trygghetens väggar som hemmet ofta är så blir effekten mer förödande på djupet för man litade och hade en relation till den som utförde våldtäckten. Den skadan är inte lätt att reparera…men det finns hopp och mitt i all förtvivlan så…
En beskrivande dikt…hoppas det är ok?

Att kunna se.

Att vara på djupet är som att vandra i natten
Att se ljus om det så bara är en strimma ändrar det så småningom till dag.
I ljuset och den nya dagen finns hoppet.
Ett hopp som ska bygga en bro.

Den bron ska bli avstampet i mitt liv.
Ett liv där jag kan lära mig att leva med mig själv.
En tillvaro där jag får vara den jag är,
Där jag är accepterad trots min ryggsäck och mina upplevelser.

Där jag har frihet utan att känna skam och skuld.
Där alla fantastiska människor som finns vid min sida idag ska få en särskild plats.
Att få skapa möjligheter och gå tillbaka till den jag en gång var.
Men nu lyft av starka armar och nära upplevelser när sorgen kommer.

Upplevelser som talar om för mig att jag är någon.
Att jag idag har ett värde.
Jag vet någonstans på djupet av mig att det kommer.
Ni har fått mig att förstå det. Jag vet bara inte när.

Jag vill tro att det ska ordna sig och att jag ska orka löpa linan ut.
Vill vara modig men ändå omsluten av den värme som Ni ger mig.
Ni som tar del av min smärta, där jag vågar visa hur den ser ut.
Det får mig att överleva.

Snart ska jag förhoppningsvis stå på egna ben.
Då vill jag att ni ska finnas kvar så jag kan visa min uppskattning.
Kan ni stå ut med mig ett tag till?
Det hoppas jag att Ni orkar.

Jag lovar att kämpa allt jag bara kan.
Kämpa för att leva.
Visa min uppskattning genom att Ni inte kämpat förgäves.
Tack för att Ni finns!

Mycket tråkigt att läsa om att även du har upplevt detta fruktansvärda ämne…

Dikten var målande, informativ och fick med allt utav den ångest som troligen medföljer ett trauma såsom det ni beskrivit ovan.

Tack för en tragisk men dock, på sitt sätt, vacker dikt.

A

Ingela! Tack för att du såååå generöst delar med dig både av dina svåra erfarenheter …OCH din kamp ….OCH inte minst ditt hopp!

Håller med alnabone….dikten är sorglig, smärtsam OCH vacker.

Tack själv för många fina inlägg och en bra blogg:)

Alnabone!

Tack för att du så vackert beskriver kärlek!

Om undergivenhet och tillit: jag tänker att om man har fått uppleva nåden att känna tillit så vet man skillnaden….kanske finns det många som aldrig har fått uppleva det och därmed inte heller kan särskilja ….

Och om känslor och förnuft….mig tycks att du har fått ihop båda till ”samma planhalva”….för min egen del arbetar jag på det….

Det är sant fairymary… I mitt fall så ligger förnuftet och känslorna på samma planhalva men det kräver att man underhåller detta. Låter man vardagen glida in i en slentrian så är det lätt att känslorna och förnuftet glider i från varandra…

Kärleken ska ses som en långsiktig investering, den kräver ett underhåll men satsar man på ett lågt risktagande varar den för evigt🙂

Kram & god natt // A

Ja…kärlek kräver som de flesta ”företag” underhåll…lätt att glömma ibland.

Idag har jag stigit upp tidigt nog för att uppleva solens lek med dimmorna….

Kram till dig!

När jag har läst inlägget ovan och kommentarerna – så kom frågan upp ifall Wi ens kan känna tillit/förtroende för oss själva, egentligen…💡

Hur många gånger under mitt liv har jag ej svikit mig själv – genom att både tänka, säga och göra saker som jag på förhand vetat ej varit bra/hälsosamma för mig själv. Måhända är jag ej ensam om det, kanske…

Så vad handlar det här om – att minnas brusten tillit för andra – i grund och botten❓ Måhända – ”Kasta sten i glashus” – kanske…💡

Detsamma gäller ju s k KärLek – för oss själva i första hand – som jag ser det i vart fall. I o f s så kan jag ha fel i det här – men det tror jag ej alls själv på.

KÄRLEK = ATT OVILLKORLIGEN OCH STARKT TYCKA OM NÅGON FÖR DET DEN ÄR, OCH EJ FÖR DET SOM GES.

Josef! Du tar ner diskussionen till en djupare nivå….angelägen, ärlig, tänkvärd….tack för att du gör det….

Och jag vill vara den första att hålla med dig.

Dock tror jag att det krävs en hel del av mognad …och mod…för att komma dithän, till att vilja reflektera i sådana banor…

Och mognad sker gradvis. Åtminstone har min gjort det…och jag är långt ifrån vid ”vägs ände”….så är det också i naturen.
Blomma… frukt i kart som mognar när livsbetingelserna tillåter det

Jag tror att gynnsamma livsbetingelser för kvinnor är att våra kroppar respekteras….i praktiken och i juridiken. Troligen gäller samma för män…

Jag har i sommar lärt känna en man som inte skulle gå med på att det är som du…och jag….menar….han vill lägga orsakerna till alla misslyckanden i livet utanför sig själv…och jag tror att det för honom är ett skydd mot en …för ögonblicket…alltför stor smärta…..

The Ringing Cedars Serie = måhända ett steg till, kanske…💡

Hmmm… – lustigt, verkligen… – men mina två föregående kommentarer hamnade i Ditt spam-filter, tyvärr tyvärr…😥

KÄRLEK = ATT OVILLKORLIGEN OCH STARKT TYCKA OM NÅGON FÖR DET DEN ÄR, OCH EJ FÖR DET SOM GES.

Kan beskrivningen bli mycket bättre tänkte jag precis för mig själv, sippandes på ett fem år gammalt Rioja…

Nä Josef och Fairymary… Innehållet i detta inlägg må vara delvis tragiskt men innehåller delar av något av de bättre utav innehåll jag haft nöjet att läsa på nätet…

Tack!

Jo, verkligen… – AlnaBone – och när Wi i första hand vågar börja med att applicera det mentalt och fysiskt på oss själva – då börjar det hända fantastiska saker, allra troligast…💡

Eller enklare uttryckt: ”När Wi slutar upp med att hacka på oss själva mentalt och fysiskt – då slutar Wi helt automatiskt upp med att hacka på någon eller några andar !” – är jag tämligen säker på.

I o f s så kan jag ha fel i det – men det tror jag ej alls själv på. 8)

Tack alnabone för värmande ord…..och tack alla ni som med era kommentarer leder diskussionen till det angelägnaste av allt angeläget

Josef! Jag är övertygad om att du har rätt

KÄRLEK är något som inte alltid är så lätt att definiera.
Jag läser alla kloka ord som sagts ovan och instämmer.
Tänker att tillit, ömsesidigt förtroende är otroligt viktigt men för att kärleken ska vara bestående så krävs det att vi förankrar förhållandet i något som håller. Denna förankring är individuell men som jag ser det bygger det på en möjlighet att stanna upp, gå tillbaka och se på det fundament som förhållandet/vänskapen en gång grundades på.
Orkar man se det så finns det alltid en chans när det stormar men det måste bygga på att båda vill. Lever själv i en relation sedan 38 år, för mig ett helt liv och berg och dalbanan har vi åkt några gånger men har lyckligtvis kunnat stoppa upp och se.
Har också lärt mig genom åren som lärare att jag kan förhoppningsvis påverka andra människor men aldrig förändra någon.Den enda jag kan förändra är mig själv. Vi bär alla inom oss behovet att få kärlek, det är ett sant behov. Har i tanken en dikt som beskriver detta väl och då särskilt inom det område jag arbetar i skolan:

Man vill bli älskad
i brist därpå beundrad
i brist därpå fruktad
i brist därpå avskydd och föraktad

Man vill inge människor någon slags känsla
Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt
till vad pris som helst

Ur ”Dr Glas” av Hjalmar Söderberg

”KÄRLEK är något som inte alltid är så lätt att definiera. …”

Tankvärt och uttrycksfullt men…..för mig är att älska ge och ta, att bara ge tror jag inte existerar och i förlängningen blir det för mig envägskommunikation.I en relation är man två…..

Ingela – jag tror Du har missförstått det här: KÄRLEK = ATT OVILLKORLIGEN OCH STARKT TYCKA OM NÅGON FÖR DET DEN ÄR, OCH EJ FÖR DET SOM GES.

– vilket jag tolkar som att ge till andra det man själv har = kärlek – är att få än mera själv av andra.

Men i o f s så… – ”Smaken är ju som baken delad”Tack och Löv ! …😉

Tack för din kommentar Ingela!

En av mina viktiga lärare har ett uttryck. ”giving and receiving is the same”…”att ge och att ta emot är samma sak”…

Det är inte alltid lätt att ta emot men jag tror att du är inne på något väsentligt…

Så sant så sant, det finns ett annat uttryck som jag funderat på ”att älska är att dö litegrann”. Förstår inte det riktigt eftersom att älska för mig är en del av att leva. Förstår du hur detta uttryck kommit till?????

Ingela, jag har aldrig hört uttrycket förut….tänker att det kanske har att göra med att man ger upp i någon bemärkelse, ger upp sin kontroll, sitt försvar, sina gränser….kastar sig ut i något okänt
….vet inte…..är det flera som har tankar om detta?

Kärlek = att ge för mig i en relation är man två.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: