Fairymary's Weblog

Rättvist pensionssystem?

Posted on: maj 6, 2009

En av mina väninnor närmar sig dagen då hon ska gå i pension…hon är inte den enda givetvis eftersom jag umgås med många mig ungefär jämnåriga

Min väninna kommer att få en mycket låg pension…hon oroar sig mycket för om hon kommer att kunna klara sig på den. Hon är lärare…och har som många av sina kollegor med liv och själ ägnat sig åt barn och ungdomar…det är en fröjd att höra henne berätta härliga episoder om möten med inrikes och utrikes födda … mer eller mindre kärleksfullt hanterade av liv och samhälle…

Men nu handlar det om hennes pension…..hon lever skild från en man med vilken hon uppfostrat två barn….när de var små arbetade hon halvtid för att hinna ta väl hand om barnen ….och även honom….han är läkare och sålunda mer välbetald…men det är också ett yrke där det gäller att ligga i om man ska göra karriär…så min väninna tog hand om hus och hem, matlagning, tvätt och städning, betalade räkningar och annat trivialt …medan maken gjorde karriär…

… vad gällde det ekonomiska försäkrade han henne att hon inte skulle behöva oroa sig för sin framtida ekonomi för han hade pengar som skulle räcka för dem båda…

Nu bar det sig inte bättre än att kärleken inte höll för livets påfrestningar. Mannen har ny familj och min väninna räknar med att leva ensam på sin ålderdom….. ….de pengar som maken hade förespeglat skulle räcka för dem båda är han nu inte benägen att dela med sig av till min väninna….

En ganska vanlig berättelse ur livet…..

7 svar to "Rättvist pensionssystem?"

Man får försöka göra det bästa av sin ålderdom. Jag ska måla och sälja tavlor och kort.

Ja Helena….såväl kvinna som man får försöka göra det bästa av sin ålderdom …

Jag tycker ändå att pensionssystemet är orättvist….en del kvinnor är väldigt slitna efter tunga jobb, t.ex. inom vården och alla har inte kreativ begåvning som du har….

Den väninna som inspirerat mig till denna text är en mycket kraftfull och kreativ person och kommer nog att klara sig ….men just nu lever hon med en stor oro ….och det tar också på krafterna….

fairymary,

Jag tycker att det låter som en snål herre.
Har man varit gift / sambo i många år och har barn tillsammans måste man försöka hjälpas åt även efter en separation.

Jag har ganska nyligen gått igenom en separation.

Nu är det inte samma scenario eftersom vi båda har arbetat hela tiden.

Det är ingen tvekan om att det skulle vara svårt för min f.d fru att klara sig ekonomiskt på det lagstadgade underhållet och sin minimala lön.

Barnen bor hos henne och är vana vid en viss standard.

Jag skulle självklart kunna säga att : som man bäddar får man ligga, men, det skulle ju drabba mina barn.
Samtidigt har jag ju som ensamstående ganska små utgifter, så för mig är det självklart att hjälpa till så mycket jag kan.

Jag säger som min far en gång sa : ”Jag kan inte mer än äta mig mätt och dricka mig full och det kan jag ! ”

Träffar jag en ny kvinna i framtiden kommer jag akta mig för att ha delad ekonomi.
Det skulle kosta mina barn för mycket !

mrmhalland!

Jag önskar att fler män tänkte som du….men min erfarenheter från konsultationsrummet är tyvärr lite dystra….detta är ett vanligt scenario….

För att kvinnor inte skulle behöva vara utlämnade till mäns godtycke önskar jag att samhället skulle träda in och ge pensionspoäng för vård av barn…de är ju allas vår angelägenhet…

….och det är inte riktigt anständigt att någon ska behöva oroa sig som min väninna gör efter att ha gjort en överenskommelse i god tro och dessutom arbetat hårt hela livet….

”Eftertankens kranka blekhet” ett uttryck som beskriver allt.
Relationen till andra människor är både oförutsägbar och öppen.
Att leva ett helt liv tillsammans och sedan tar det slut, det som blivit sagt och gjort är inte så självklart längre.
Det finns en dikt av Karin Boye som uttrycker det som är livet

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Så det finns hopp och vägar att gå….jag kan bara önska att det ordnar sig till det bästa för din vännina och med dig vid sin sida kan inget gå fel…du är en ängel:)

Ingela!

”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över….”

Om jag minns rätt så var det prins Hamlet som våndades och velade….

Du citerar en av mina favoritpoeter och en av mina favoritdikter dessutom.

Jag är dessvärre ingen ängel. Däremot tror jag att det finns hopp och vägar att gå och ingen av oss behöver vandra vägar ensamma…..

Du minns rätt och din änglastatus på jorden den bestämmer jag:=).
Vill bara påminna dig om allt du uträttat och uträttar som berättigar detta omnämnande för din del…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: