Fairymary's Weblog

Helhet

Posted on: april 1, 2009

Jag var helt oförberedd på gårdagkvällens upplevelse. Min väninna hade bokat biljetter åt oss ….vi skulle lyssna på en estradpoet. Namnet sa mig ingenting. (Jag måste med viss genans erkänna min brist på bildning inom många områden).

Redan i foajén kände jag en förväntansfull stämning…förmedlad av många av mina goda vänner som visste mera om vad som komma skulle. Vi bänkade oss, fullsatt salong, 370 människor publik…

Så kom han in på scenen. En ensam man, klädd i svart kostym och vit skjorta med en slokhatt över ett burrigt hårsvall…två enkla strassmycken, det ena i hatten, det andra  på kavajen. I två och en halv timme trollband han oss ….med att dela med sig av sina dikter…..Björn K Öijer…..

Jag vet inte vad som fångade resten av publiken…. för mig var det HELHETEN….från kroppsspråk och klädsel, röst, mimik, fokusering, explosivitet, total närvaro i den egna kroppen och samtidig medvetenhet om oss, publiken …var och en i salongen….alla var vi inbegripna i hans ”allihopa” när han tackade för applåderna. Språket, dikterna var bara en del av det HELA. Spektrumet av känslor: vrede, ömhet, vemod, sorg, attraktion, bitskhet, aggression, hopp, drömskhet…jag minns inte allt….jag har det säkert registrerat någonstans i kroppen…en självklar humor och självdistans….

Han tycktes ha lika svårt att skiljas från oss som vi från honom när det var över…

Tänk om en enda av våra politiker kunde tala med en sådan övertygelse …..

15 svar to "Helhet"

En del av oss (politiker, för det är jag nog, fast av en annan sort än de du tänker på) kan. Jag lovar.

Välkommen i min värld i så fall Anders! Var kan jag se och höra dig?

Oj, vad fint du skriver om honom. Har sett honom i tv och tycker han verkar suspekt. Men live blir allt så mycket mer. Undrar om han kan leva på sina dikter.

Tack Helena!

Öijer uppbär ”statlig inkomstgaranti för konstnärer”

http://sv.wikipedia.org/wiki/Statlig_inkomstgaranti_för_konstnärer

(förstår inte hur Josef gör när han länkar sina kommentarer)

Josef har lärt mig men jag länkar inte så ofta som han. Ditt länkeri går också för sig tycker jag.

Dikter och poesi har aldrig riktigt fallit mig i smaken, kanske för att jag är för rastlös för att sitta och lyssna så länge på något som inte intresserar mig. Eller så kanske min enda, första och så här långt i livet, sista upplevelse av poesi var en mardröm utan motstycke i modern tid🙂

Nåväl, summeringen är dock att om en politiker trodde lika starkt på det han sa, såsom en poet förmedlar sina känslor i sina dikter, borde sannolikt denna politiker ha en mycket bred publik. Det är alltid enkelt att förmedla något man tror på och brinner för i stället för att förmedla bara för förmedlandets skull…

alnabone, jag blir oerhört nyfiken på din mardrömsupplevelse av poesi!

BINGO❗

Trevlig länkhelg…😉

Bruno K. Öijer uppbär, liksom minst trehundra andra, improduktiva, svenska kulturarbetare mycket hög, livstids kulturlön. (Lönen utgår oåterkalleligt, oavsett om någon av mottagarna händelsevis redan råkar vara miljonär eller mångmiljonär genom sitt skrivande.)

Bruno grundade sin berömmelse på att en gång för länge sen, när han fått ett litet stipendium för en intetsägande diktsamling med socialistiska förtecken, kasta pengarna, sedlarna, föraktfullt på Sergels torg. (Inför många i förväg tillkallade journalister och fotografer.)

Sedan dess har han inte åstadkommit mycket mer än att låta bli att klippa och kamma sig samt att spela apa på olika scener landet runt. Han är och förblir etablissemangets gunstling.

Tack för din kommentar info.

Upplevelser av konst är förstås olika.

För mig har förmågan att röra vid mitt hjärta mycket lite att göra med att vara produktiv eller improduktiv.

Om den statliga inkomstgarantin skriver Wikipedia:
Innehavare av statlig inkomstgaranti, som utdelas utan ansökan, utses för författare och översättare av Sveriges författarfond och för övriga konstnärsgrupper av Konstnärsnämnden. Inkomstgarantin tilldelas ”för konstnärlig verksamhet av hög kvaliltet och stor betydelse för svenskt kulturliv”. Genom den livslånga garantin tillförsäkras konstnären en årlig minimiinkomst motsvarande ca 214 000 kr år 2009 (fem basbelopp). Beloppet reduceras i förhållande till andra inkomster. Skulle konstnären själv på annat sätt uppnå inkomst upp till en brytpunkt, som 2008 var 260 000 kronor, utbetalas inga pengar

Jisses vilken överrraskning – FairyMary – det här hade jag ej en susning om.

Men är det ej en ”väldigt stor konst” att vara sjukskriven, arbetslös, förtidspensionär och sedvanligt pensionär osv också – och då alltför ofta tvingas till att försöka överleva på mindre än 214 000 kr/år❓

Ja Josef! Det är många som måste öva på den konsten, att leva på en mycket liten pension…jag har vänner som arbetat som lärare eller i sjukvården som sover dåligt om nätterna för att dom undrar hur det hela ska gå ihop….

[…] min reflektion fick näring av en kommentar till mitt föregående inlägg […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: