Fairymary's Weblog

Flicka eller pojke, del 2

Posted on: mars 27, 2009

Hos en av mina favoritbloggarvänner har det uppstått en liten debatt om manligt och kvinnligt …detta eviga ämne…. Så varför inte utnyttja mitt eget utrymme och skriva en liten betraktelse.

Jag har tillbringat många timmar av mitt liv på en förlossningsavdelning. Under mina tidigaste år var barnmorskans första uppgift ….näst efter att varsamt förlösa…..att meddela de nyblivna föräldrarna om de begåvats med ett gossebarn eller ett flickebarn. Nästa information handlade om att alla fingrar och tår fanns med…(vilket de mirakulöst oftast gör).

Så skedde en maktförskjutning inom vården från personal till patienter….på förlossningen innebar det bl.a. att barnmorskan inget sa om könet utan la barnet på mammans mage (i den mån hon låg ned) ….och överlät till föräldrarna själva att utforska könet ….och fingrarna….dock fortfor frågan om könet att vara den första… den klassiska frågan: ”vad blev det?”  besvarades aldrig med svaret ”ett barn”….

De flesta av oss har svårt att förhålla oss till en människa vars kön är svårt att bestämma. Jag har en god vän som förutom att vara manlig….i alla de bemärkelser jag lägger i ordet …också är mycket vänlig, kunnig och klok. Han har dock en tendens att ge ett ”feminint” intryck…och det har smärtat mig att så många har uttryckt olust, aggressivitet och till och med löje eller äckel inför hans person….

Regnbågsfolket har i någon mån rubbat de ingrodda föreställningarna om vad som kännetecknar en man respektive en kvinna. Jag tar tacksamt emot den utmaningen….men hos många väcker det återigen aggressioner och förakt. Föreställningen om att det i homosexuella par ändå finns en kvinna och en man lever kvar.

Varför är det så viktigt att veta könet? Jag stannar där så länge……

22 svar to "Flicka eller pojke, del 2"

”De flesta av oss har svårt att…vars kön är svårt att bestämma.” (Inom parentes: Det har även hundar. Mina hundar har väldigt svårt att hantera de kastrerade hanhundar som blivit allt vanligare. Det är något som helt enkelt inte stämmer, dofter, kroppsspråk…). Men det var alltså en parentes.

Regnbågsfolket ja. Jag har under studietiden, i mitt arbete och bland bekanta kommit i nära kontakt med homosexuella av bägge könen; öppet homosexuella som garanterat kommit ut ur garderoben.
Jag har aldrig haft några problem med detta, de har varit människor helt enkelt.
Varför känner jag då avsmak inför mycket av det man kan se under Pride-festivalen? Varför tycker jag att två flickor som sitter och hånglar på en parkbänk i vårsolens sken är synnerligen opassande, varför tycker jag att det är OK att två bögar gifter sig borgerligt men inte i kyrkan?
Jag tror inte att det beror på någon latent och undanstoppad homofobi. Jag känner olust inför alla former av utagerande och offentlig sexualitet oavsett dess former, lika mycket som jag har svårt att acceptera demonstrativt uppträdande oavsett dess orsaker. Var sak på sin plats, vid rätt tillfälle och i lagoma doser sitter djupt rotat.

Och varför är ska bögarna få gifta sig i rådhuset men inte i kyrkan?
Traditionens makt är stor och respekten för kyrkans gamla värderingar kanske ännu större. Jag är inte överdrivet religiös och definitivt inte bibeltroende men frasen ”Äktenskapet är av Gud instiftat till… och människans fortbestånd” har, framförallt det sista ledet, en viss relevans för mig.

Vad leder nu allt detta till.
Jo vår syn på man/kvinna, manligt/kvinnligt, hetero/homo styrs nog väldigt mycket av vår uppfostran, vår uppväxtmiljö, vilken generation vi tillhör, stad/land; ja av allt som påverkat och påverkar oss under livets olika skeden.
Jag tror att även om vi tar till oss nya tankar och nya sätt att se på verkligheten; även om vi anpassar oss aldrig så mycket och försöker leva med den nya tiden, har vi ändå i botten av vår person en grundlagd inställning som det är mycket svårt att verkligen ändra på.

Varför det är så viktigt att få veta?
Enkelt, det ÄR viktigt… -:)

Jag tror som Peter, att vi har mycket med oss från barndomen.
Den som har haft lyckan att bli en vidsynt person (det tror jag man blir genom att utgå från att de man träffar är bra människor) har säkert lättare att acceptera exempelvis homosexuella.
Jag tycker mig kunna läsa mellan raderna att fairymary återknyter till ett tidigare inlägg om abort p.g.a kön.
När det gäller den frågan är jag inte vidsynt, däremot i den förra.
Dock håller jag med Peter om att det är högst störande att människor måste demonstrera sin kärlek (i bland kombinerat med livsstil) på offentliga platser.
Jag anser inte som vissa religiösa grupper att det är en sjukdom att vara homosexuell, men, ett tag gick det mode i det och det såg jag som en farlig utveckling.
Fortfarande idag är det lite modernt bland unga tjejer att ”busa” med varandra.

Tack för era kommentarer peter och mrmhalland!

Intressant parentes om hundarna….det visste jag inte….

Jag var inte medveten om att jag anknöt till mitt inlägg pga kön…..jag var mera upptagen faktiskt av att vi tycks ha ett tydligt behov av att könsbestämma den människa vi möter….

Och varför?

Jo ….tror jag ….för att veta hur vi ska bemöta vederbörande….
Trots alla försäkranden om annat är det min övertygelse att vi bemöter män och kvinnor olika…

Har ni hört om studien med en baby i en filt som gråter? De försökspersoner som tror att det är en pojkbaby tror att han är arg….de som får veta att det är en flickbaby tror att hon är lessen…..

Så sant som ni båda tror: vi har mycket med oss från barndomen

Då ska jag kastrera min hund🙂 Då kanske han blir minde uppkäftig🙂

Va fin din sida har blivit !

Tusen tack! Jag rodnar av förtjusning över komplimangen!

Peter Hammarberg och Mrmhalland01:

Jag kunde inte ha sagt det bättre än hur ni uttryckte er. Jag spinner vidare lite på det här med hundar och hur Peters hundar beter sig då de träffar på en kastrerad hund. Denne har förlorat ”det manliga” och blivit könlös, trots att han har en penis att urinera med. Men lukten är borta och därmed rangordningen. Alfahane = starka dofter, underlägsen hane = milda dofter… Så funkar könsbestämningen hos djur, huruvida det är en tik eller hane tar de snabbt reda på…

Jag har absolut inget emot regnbågsmänniskor, tvärt om.Jag kan inte påstå att jag privat omger mig med homosexuella men känner ändå ett par av dem. Jag vill inte se ett äktenskap, instiftat av Gud och i densammes kyrka, mellan två homosexuella individer men borgerligt är helt ok i mina ögon.

Jag anser också att det sticker väldigt iögonen då dessa individer öppet visar sin kärlek för de gör det inte på samma sätt som ett nyförälskat heterosexuellt par. De gör det mer i demonstrativt och revolutionärt syfte och tar ut svängarna väldigt och jag tror det är där våra fördomar, felaktigt eller inte, föds. För att knyta samman det hela med äktenskapet så har Runar Söögaard sagt en bra sak… och endast EN bra sak: ”Gud skapade Adam och Eva, inte Adam och Arne”…

Oj, har du bytt gardiiner. Fint! Det roligt att testa olika dekor.

Klart det är kul att veta vad det är för kön. Jag fick tvillingflickor först. Nästa barn sa barnmorskan skulle bli en flicka för hjärtljuden var över en gräns – ja, du vet. Snopen blev jag när det blev en pojke. Det var ju kul. Man vill väl helst ha båda könen. Fast jag tycker inte man ska få välja det och göra abort om det är fel kön o s v.

När det gäller könsidentiteten finns det folk som ser ut som kvinnor men känner sig som män och tvärtom. Det måste vara otroligt frustrerande att fastna i fel kostym så att säga.

Men vi kan aldrig komma ifrån att i naturen finns det två kön för att arten ska kunna fortleva. Jag tror man måste ha lite bildning och förstånd för att inte hata människor som avviker.

Tack för alla intressanta kommentarer….

Jag kan inte låta bli att kommentera frågan om abort pga kön….och jag håller mig till Sverige, nota bene…

Om vi skulle förbjuda abort av den anledningen skulle vi behöva riva upp vår utmärkta abortlag. Vi skulle behöva återgå till en situation då ALLA abortsökande kvinnor skulle behöva redovisa sina skäl för någon.

Det vore ett stort steg tillbaka i utvecklingen och tiden. Jag anser till fullo att den som bäst kan ta ställning till abort eller ej är den som ska ta …eller avstå från….föräldraansvar resten av livet….

Jag har mycket stor tillit till att kvinnor fattar rätt beslut.

Ja…att ha hamnat i ”fel kropp” …som några män och kvinnor känner sig ha gjort …är mycket plågsamt. Många tar sitt liv om de inte får hjälp.

Det är också en spännande utmaning att få följa en könsbytesprocess…när ska man sluta säga hon och börja säga han? och vice versa? vad händer inom mig i de olika mötena i den successiva könsbytarprocessen?

Det blir väldigt påtagligt att man får förhålla sig till en människa och inte till ett kön….

fairymary,

Jag ska ärligt säga att jag inte funderat mycket över detta med könsbyte.
Det borde man nog göra eftersom det inte är helt ovanligt idag.
Det som slog mig är att det finns en Halländsk kommunalpolitiker som tagit det steget.
Jag kommer inte ihåg om det var från man till kvinna eller tvärt om, men jag tycker det var modigt att låta pressen följa detta när man är en offentlig person.
Det verkade helt accepterat.

Malou von Sievers hade för några år sedan två program i TV. I det första intervjuade hon en man som bytt kön till kvinna. Han levde i ett äktenskap och hade ett eller två barn….Det fantastiska var att han fick behålla sin familj….i det andra programmet fick man också följa hans hustrus process …hon hade förlorat en välbyggd man och fått en ”småfet” kvinna till partner ….ungefär så uttryckte hon sig men hon älskade människan!

Sånt blir jag glad av att se….och jag tror också på att öppenhet är den bästa vägen …..även om det kräver mycket mod…..

Hittade en länk:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article47758.ab

Okey – om kvinnan ska ha suverän rätt att bestämma över sin kropp – vilket jag tycker att hon ska ha – innebär väl då att hon ska få göra abort om hon har fem flickor och väntar en sjätte. Fast jag tycker det är hemskt…

Jag tycker också det är hemskt, men, förstår fairymarys synpunkt.
I stort sett är dagens lagstiftning att föredra.

Tack Helena och mrmhalland för era kommentarer. Ja …det är smärtsamt…det finns mycket smärta i abortverksamheten.

Ändå är jag tacksam för vår svenska lagstiftning.

Intressanta kommentarer till ett bra inlägg. Jag måste dock fråga kommentatorerna: när människor ”demonstrerar” sin kärlek är inte det ett uttryck för att de älskar varandra? När jag har varit kär och förälskad känns det som om världen runt omkring varken existerar eller betyder särskilt mycket. Jag har visat min älskade min kärlek för henne. Nu är jag dock heterosexuell så min kärlek kanske inte har varit så störande då det är den så kallade ”normen”.
Att ni sedan tycker att homosexuella par visar sin kärlek i ”demonstrativt och revolutionärt syfte” tycker jag visar på att fördomarna redan finns där och inte att de föds där och då.

Välkommen och tack för din kommentar, Verbal Kint.

Jag tänker att de flesta av oss har fördomar om sådant vi inte vet så mycket om…i brist på kännedom skapar vi oss föreställningar…

Men att vi känner det vi känner är inte mycket att göra åt.

En mamma vars son är homosexuell kan inte vänja sig vid att han lever med en annan man….när hon besöker honom (han bor i ett annat land) bor hon på hotell för hon kan inte tänka sig att bo i deras gemensamma bostad….

Det säger en del om hur svår denna fråga är för några. Det är sorgligt, speciellt förstås för de närmast inblandade ….det viktiga …tänker jag …..är att man ändå respekterar både sina egna och andras känslor….

Jag har lärt mig att känslor varken är rätt eller fel….känslor bara ÄR. Sen kan vi välja hur vi vill agera utifrån våra känslor… tack och lov.

Ju fler homosexuella jag lärt känna, ju mer avdramatiserat har det blivit för mig. Jag har också ….efter att ha gått många ”varv” med äktenskapsfrågan ….landat på att jag känner mig glad åt att riksdagen fattade beslut om könsneutral äktenskapslag igår.

Så kan vi förhoppningsvis fokusera på viktigare saker än andra människors kärleksliv. Till exempel det egna :-)….så här i vårens tid

Hej vännen!!

Som den underbara färgskala du är, vill jag vara med o kommentera mina åsikter i detta ämne, som jag tycker e oerhört intressant….
Ja, som den undebara personal som du varit o säkert fått både ris o ros, beroende på om det var under eller efter förlossningarna hehe
Mycket ska man vara med om innan man e full lärd o vilket man förmodligen aldrig blir…
MIn första fråga var efter varje barn (3 st) var E allt OK, vilket kön, ja, det spelade liksom ingen roll, det som kom var välkommet…Sen visste JAG redan vad det skulle bli, utan ulltraljud o så, det hade jag redan känt in tillsammans med babyn som kom till världen hehe
Jag har inga spärrar eller förutsättningar om att så ska det va,…det passar sig inte o så säger samhället…NÄ, för mig finns bara uttrycket i just DETTA ämne, vi har flera sidor i oss o det som gör oss till den vi är, e just vad andra proppar oss med, just from den dagen vi kommer ut till denna VÄRLD…I min värld har jag gått en egen VÄG, det sa alltid MIN mor, hon gör endå som hon vill även om…..O så tänker jag förbli…Därför säger JAG att kvinnligt o manligt finns i oss alla, O jag träffar många människor där jag idag går för att finna mitt eget JAG, som varit en taskig bifigur i mitt inre tidigare, just för att alla andra har påverkat mig med sina TYCKEN om vad som är sunt eller inte, nä min själ e både manlig o kvinnlig i mångt o mycket, annars BLIR jag en själ utan egna erfarenheter om man nu kan säga så, VET det o det e rätt för mig oavsett, vad andra säger….
Har hört FLERA vuxna MÄN som sagt JAG VILL HA O BLI LITE MJUKARE SOM KVINNOR, en sida i mig som pockar på, så JAG kan LEVA i KÄRLEK till mina medmänniskor…..Dessa MÄN har växt upp i familjer med olika förhållanden, missbruk, psykiskt sjuka föräldrar, o andra dysfunkonella problematiker….Det bekräftar mig i mina tankar, en önskan om….LÅT varje individ LEVA som den vill, så länge DE inte skadar någon annan….DÅ menar jag, bög eller inte, eller motsatsen av könen, inte skadar de andra…Mer än de som inte kan acceptera det som andra har byggt upp i sin VÄRLD, DE kanske e avunsjuka på grund just av att de inte VÅGAR visa SITT rätta JAG, inte vet jag, en hypotes som e intressant att diskutera….Kolla bara in, när 2 kvinnor har sex, det e tydligen en mildare form än när 2 män har kärlek, vari ligger skillnaden av det som olika individer uttrycker sig…ÄKLIGT????
LEV O LÅT LEVA!!! e mitt mitt svar, o se först på era egna värderingar, ge det många timmar att fundera över, MEN har DU tid TILL det, med allt du MÅSTE göra….??? inte vet jag hehe
Kramar till dig FARYmary ….;=)))

Weronica!

Du är inte den första kvinna jag hört berätta att de vet vilket kön barnet i magen har ….utan ultraljud. Spännande tycker jag.

Och jag håller helt med dig om att både män och kvinnor har manliga och kvinnliga sidor i sig.

När jag läser din kommentar tänker jag att det ofta är människor som haft det tufft i livet som är de intressantaste personligheterna….ändå vill vi att våra barn ska ha det så enkelt som möjligt …

Kramar tillbaka till dig!

Hej älskade du!!
Tack för dina värmande ord, ja, man lär av både livet o sina misstag…o vårdar man det väl, får man gratis insikter som blir en del av ens/mitt liv, så sant!!
Ja, för att bli hel i sig själv e det viktigt att båda sidor får representera varandra hmm
Ja, jag vill att mina ungar ska ha det så bra som de kan, o vad jag gråtit många gånger i mitt hjärta för att de inte lyssnat…Men det e nog så, man ska hjälpa inte stjälpa…Finnas där, när de stöter på svårigheter i livet som man tidigare varnat för…Ingen annan än de själv måste be om hjälp, när tiden är där….Har lärt mig att det inte e lönt att säga till en alkholist att han ska sluta dricka, helt verkningslöst tjabbel o som tär bara på den som utsätter sig själv för att hjälpa…Men när alkholisten har insett att han har ett problem, så i de flesta fallen…ber de om hjälp, eller så får det BLI konsekvenserna av alkohol missbruket som gör att de blir friska i själen eller dör…Och så e det med ungarna med, ingen vet ju om de kan flyga eller ej om de inte ibland utsätter sig för vad det nu kan vara….Ha nu en fortsatt go kväll!!!Weronica

Weronica!

Ja…vi tycks ha många liknande erfarenheter….

Jag har när jag oroat mig för barnen och känt mig otillräcklig haft stor hjälp av Khalil Gibran, Profeten:

Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.

Tack för detta o namn på DIn profet!!
DEN var vacker o väl värd att begrunda, ska spara den o läsa den vid ett tillfälle, där JAG har sinnesro…..Kram på dig!!!
Solens hälsningar når även dig idag, både från hjärta o själ i sammverkan med naturens mirakel;=))))
WERONICA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: