Fairymary's Weblog

Öppet brev till Sigmund Freud

Posted on: mars 19, 2009

I dessa dagar, käre Sigmund, finns det människor som talat om den österrikiska folksjälen som förklaring till varför ett förfärligt brott begåtts i ditt land. Hundratals journalister från hela världen har vallfärdat för att andas in atmosfären kring en domstolsförhandling de inte ens fick bevittna.

Jag kan inte låta bli att tänka på dig i detta sammanhang, min högt ärade kollega. Jag har imponerats av ditt mod att redan 1896 publicera en artikel, där du framförde teorin att sexuella övergrepp i barndomen var förklaringen till vissa egendomliga symtom hos vuxna kvinnor. Du var redan en erfaren kroppsdoktor och ditt genuina människo-intresse hade fått dig att respektfullt lyssna till många kvinnors berättelser. Det var viktiga förtroenden du fått ta del av.

Blev du förvånad över att dina fynd möttes av isande tystnad, ja rentav utfrysning från både kollegor och andra värderade medlemmar av borgerskapet i din vackra stad Wien?

Trodde du egentligen själv någonsin på den märkliga teori du sen framförde om att du missuppfattat kvinnornas berättelser… och att det i själva verket skulle ha varit små flickors sexuella lust till sina fäder som fått dem att fantisera om att de faktiskt ”gjorde det” med sina pappor? Eller var det bara ett smart sätt att ta dig ur den knipa du faktiskt hamnat i? Hur skulle du kunna försörja dig om de besuttna inte ville skicka sina hustrur, döttrar och systrar till dig?

När man nu drygt 100 år senare hittade en kvinna och hennes barn inlåsta i ett källarutrymme skulle det inte ha hjälpt att försöka bortförklara fyndet med att hon haft sådan lust till sin far att hon krypit in där för att riktigt få rå om honom….

Käre Sigmund Freud i din himmel….jag hoppas att du känner dig stolt över att du vågade publicera dina iakttagelser 1896…och rentav bekräftad i din första teori.

Vet du, jag tror inte att det handlar om någon österrikisk folksjäl. Jag har varit med om något liknande i mitt karga hemland. Jag vet vad det innebär att bli utfryst av både kollegor och andra för att man vågade tro på det otroliga…

….i ”min” domstol sa man att det kan inte vara sant för att sådan grymhet är inte möjlig…jag vet andra som sagt att pappor gör bara inte sånt mot sina barn

….det är några år sedan nu som jag förlät dig att du tog tillbaka det du nog innerst inne visste var sant….  

Jag tror att du delar min sorg och förtvivlan över alla kvinnor som faktiskt blev dubbelt kränkta…. först av övergrepp och sedan av omgivningens misstro.

13 svar to "Öppet brev till Sigmund Freud"

Freud stod för dåtidens psykodynamiska teorier inom utvecklingspsykologin och allt vad det innebar med fastänkande osv.Han var som jag tolkar det du skriver modig att då sätta ord på det som var tabu. I dagens samhälle ligger synen på utvecklingsförlopp mer inriktad på Stern, Piaget, Vygotsky och Chomsky m.fl. men det som var tabu är i många stycken forfarande det. Jag tror därför att när saker sker som i Österike så fokuserar vi på det för att få utlopp för vår ilska, sorg och förtvivlan över att något sådant kan få ske. Tänker, det är lättare att blicka längre bort än nära. Jag delar din sorg över det som händer och det kvinnor utsätts för men jag vill också tro på en morgondag. Jag vill tro att de i Österrike ska få all tänkbar hjälp och på något förunderligt sätt kunna gå vidare i livet. Skickar återigen en dikt som beskriver:

Minnen.

Som en våg sköljer barndomens minnen över mig.
Jag ser dem i ljuset nu och inte bara i nattens mörker
Då förstår jag att jag behöver hjälp.
En hjälp som skickar gårdagen där den hör hemma

I nattens mörker står jag ensam och övergiven.
Där har förövaren grepp om mig.
I dagens ljus finns alla de omtänksamma och rara människor som ser.
De tycker om mig för den jag är och inte för det jag har varit med om.

Att få känna värmen av dessa människor bryta isen inom mig känns fantastiskt.
Med islossningen bildas nya flöden och en annan väg att gå.
Jag inser nu att jag inte behöver gå den vägen ensam mer.
Aldrig mer behöver jag gömma mig och tro att jag bär skuld.

Skulden ligger hos dem som missbrukade min kropp och som beträdde alla gränser.
Deras förslagenhet satte spår i och på min kropp.
Men mitt inre håller på att renas från deras grepp om mig.
Jag får hjälp att bryta mönster och skapa nya bilder.

Skammen är svår att hantera men en dag ska jag klara det.
Jag vill möta den med bekräftelsen jag får av andra att jag duger.
Värja mig måste jag när skammen får övertaget och förvandlar mig till is igen.
Hjälp mig se idag och hantera igår.

Jag vill tro att jag har rätt att leva och finnas till med min erfarenhet.
Vill inte gömma mig mera under en glättig yta att allt är ok.
Troll spricker när de kommer ut i ljuset och mina gör det nu.
Jag skickar dem där de hör hemma med all den hjälp jag får.

I morgon är en ny dag med nya möjligheter.
Jag hoppas den morgondagen är min.
Att omgärdas av kärleksfulla och ansvarskännande människor är min trygghet.
I det ska jag vila för att få kraft.

Kraft till att orka leva och lägga det svåra där det hör hemma.
Styrka att se mig själv i livets faser och hitta mig.
När jag gör det har jag hittat hem.
Ett hem där jag känner trygghet och kan börja leva igen.

Innerligen TACK Ingela,… för en dikt som berör mig i djupet av mitt hjärta

Det var två starka ”läsningar”.
Jag var tvungen att fundera på min kommentar en stund, men kom inte fram till något vettigt att fylla i med, men vill ändå bifalla på något vis, så jag säger :
Tack ni båda för att jag fick ta del av det ni så starkt uttrycker !

Tack själv för din respons, det värmde:)

Att läsa en öppenhet av ovan skådad art har man inte alltför ofta upplevt och jag tycker det är strongt av er att skriva detta…

Övergrepp av denna art har ”mörkats” under alltför många år och vi kan bara hoppas att vi lär oss av historien kring detta. Vi får aldrig sluta att ifrågasätta för endast då, kan sanningen komma fram.

Börjar vi betvivla styrkan i sanningen kommer konsekvenserna bli oerhörda. Precis som mrmhalland är jag tacksam att få ta del av det ni så starkt beskrivit och jag kan bara ana vilket lidande det måste ha medfört…

Det är så viktigt att våga se både långt borta och nära. Livet är här och nu och för varje människa som vågar vill jag ”lyfta hatten”.Ni har vågat läsa:)

Jag vill också tacka er mrmhalland och alnabone för att ni orkade läsa och ta in. Det är mer betydelsefullt än ni anar.

Jag har läst mycket Freud. Klart han måste göra avbön för att överleva.
Jag har skrivit om Fritzl idag och tänker också på Rosi. Tycker synd om henne.
Man kan också undra vilken kvinnosyn Josef F har. Samma som många män. Att kvinnor har ett lägre värde.

Ingela – din dikt gjorde mig både sorgsen och glad och jag tackar min lycklig stjärna att jag fick vara ifred för övergrepp som barn.

Ett barn har inget val, för oss vuxna är det annorlunda. Vi har ett ansvar, att aldrig gå förbi när vi ser. Låt det vara en ledstjärna i vardagen, då kan vi förändra tillvaron för fler än vi tror. Ge aldrig upp, aldrig någonsin….

Saker av vikt är alltid värda att läsa, det skrivna ordet är den yttersta formen av uttryck och kommunikation. En bra berättare kan med känsla trollbinda en läsare och där har ni med era känsliga berättelser om, tack och lov, svunna tider lyckats väl i ert beskrivande. Ämnet var utav djupaste allvar och respekten för er är stor!

Kram!

Intressant! Det visste jag inte om Freud. Då var han alltså inte en sån knäppgök som jag fått uppfattningen att han var. Synd att de flesta förknippar honom med den senare teorin & inte känner till något om den första.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: