Fairymary's Weblog

Illegitim sorg?

Posted on: januari 20, 2009

När jag var mycket ung bröt jag en förlovning. Min fästman var en god man, omtänksam och framgångsrik. Vi hade planerat för bröllop. Men jag började känna mig kontrollerad av honom. Jag hade stora förväntningar på min framtid, hade just börjat min utbildning och livet tycktes mig fullt av oändliga möjligheter. Jag var inte mogen att binda mig.

Min mormor blev helt förkrossad av denna brytning. Hon blev sängliggande i en vecka. Mitt energiknippe till mormor…..det var helt obegripligt.

Långt senare har jag förstått. Det behövdes att jag själv skulle uppleva sorg över att en flickvän försvann ur min familj. Jag hade tagit henne till mitt hjärta och plötsligt var hon inte en medlem av familjen. Jag hade ingen som helst del i det som hände, kunde förstås inte lägga mig i….och min sorg var inte heller erkänd som sorg…..det var min sons hjärta som blödde….och jag gjorde förstås på mödrars vis vad dom stod i min makt för att vara honom till tröst…..som bekant finns det inte mycket att göra mer än att finnas…..

Nu har jag en svärdotter som är mig mycket kär ….

Jag har också hunnit med att förlora en pojkvän ur familjen. Det är ett färskare sår…. redan har ganska lång tid förflutit sen den brytningen …..men mitt hjärta värker fortfarande….och sorgen är lika skamlig som förut……det är min dotter som gjort den stora förlusten…och pojkvännen också …om han nu förstår det….

Detta är inte nytt under solen. Vad gör ni andra föräldrar när sådant händer er?

 

Etiketter: , ,

7 svar to "Illegitim sorg?"

Hej fairymary.

Detta har jag sett från minst två håll.
Min äldsta dotter gjorde slut med sin kille som mer eller mindre hade bott hos oss i 4-5 år.
Det var en väldig saknad från början, men snart började han bära sig illa åt mot tösen (riktigt elak) och då kommer ju allt i ett annat läge, så nu är jag nog glad att det blev som det blev.
Denna sida hade ju kommit fram även om de fortsatt.

Själv har jag nyligen separerat från min fru.
Vi har varit överens om att göra detta länge, så det var väl inte så dramatiskt.
Vi är vänner och försöker hjälpas åt så gått det går, både vad gäller barnen och ekonomi.

Vad jag inte hade räknat med var saknaden av svärföräldrar, svåger, svägerska och alla andra som hör till ”hennes sida”.

Dessa människor har jag firat jul med, rest på semester med, varit på dop, bröllop och begravningar med.
Vi har firat födelsedagar tillsammans, stöttat varandra vid sjukdomar och andra mörka perioder.

Jag antar att det är sådant som gör att det värker i dig vid uppbrott ?

Jag hoppas och tror att dessa människor och jag på sikt ska kunna ha någon form av vänskapsförhållanden, när vi alla samlat kraft.

Det är ju precis som du säger, ett uppbrott drabbar inte bara det par som bryter upp.

Ser du ingen möjlighet att behålla kontakten med de du håller av, men blivit ”avskurna” från dig ?

Tack mrmhalland för att jag åter får en kommentar från dig som är personlig och ärlig.

Vad gäller den första flickvännen har hon flyttat från stan. När hon är hemma på besök och vi råkar mötas är det med glädje …och hon och sonen blev till och med så goda vänner att han och hans nya flickvän bjöds in till första flickvännens bröllop….och reste dit. Sorgen efter henne känns på något sätt försonad, hon har sin plats i min hjärtekammare för alltid och jag gläder mig åt att det går bra för henne i livet.

Min dotters expojkvän är det svårare med. Jag har skickat julkort, lite speciella presenter som jag tidigare köpt och som inte passade någon annan till honom och hans dotter från ett tidigare förhållande….som jag också saknar mycket!! Vi har också vid något tillfälle talat i telefon om praktiska saker. Det uppbrottet skedde så drastiskt och utan förvarning då det tycktes oss alla klart att de skulle vara ett par för livet och bara väntade på beskedet om första graviditeten…….och det kom genast en annan mycket ung kvinna med i bilden…..

Jag har också en ex-svåger som stått mig nära under den period då min man dog…..och när han skildes från min syster bestämde vi båda att skilsmässa inte gäller svåger och svägerska. Han hittade så småningom en ny kvinna som blev som en ny syster. Sjukdom och geografiska förhållanden har gjort att vi inte längre träffas så ofta men vänskapen är trygg och varaktig.

Mina barns kärlekar har kommit och gått. Och jag har förstått att det inte skulle bli något långvarigt. Sörjer inte det som skett. Nu är alla infållade i relationer med barn och allt. Det känns bra. Jag sörjer inte dom som går – ser dom jag har istället med allt vad det innebär.

Ibland skrattar vi åt vissa och hur dom var. Och tänker att gud vad skönt att det inte blev något. En kille ville att min ena dotter bara skulle ha märkeskläder. Vilken jävla snobb! Vi är inte alls såna. Vi har vårt kultueralla kapital som vi tycker är viktigare t ex…

Tack för din kommentar Helena!

Du är att gratulera….jag har också släppt taget om pojkvänner som jag är tacksam för att de blev en parentes…men de hade var och en något att lära mig…och de försvann inte förrän jag lärt mig det jag behövde. Vad de betydde för min dotters utveckling vet förstås bara hon …..men på den här bloggen tillåter jag mig att vara extremt självcentrerad….

Det känns som om din familj är präktigare än min….vi har en brokig historia …..och det har sitt värde….jag avundas ibland de av mina vänner som lever ”präktiga” liv…men inte alltid…

Oj,,,,ja, det måste vara ett jobbigt kapitel. Jag har ju inte hunnit dit ännu, men det kommer väl snart.
Man får väl försöka ta det som det är,,,se det som en erfarenhet och naturligtvis ställa upp och finnas för sina barn som du beskrev det.

Kramar

vindensmelodi

Små barn små bekymmer….stora barn stora bekymmer….det är inte riktigt sant men något ligger det i det….jag tror att ens egna högst privata gamla osörjda sorger kommer tillbaka till en via barnen….min mormors vecka i sängen tror jag hade rötter i att hon blev övergiven av en man femtio år tidigare när hon väntade hans barn….

…och jag tror att det är en ny möjlighet till läkning….särskilt om vi får erkänna att vi känner vad vi känner och får tala om det

Intressant att läsa det här med brytningar. Det är inte ofta man (jag) tänker på att det inte enbart är ett förhållande som bryts, för det innebär ju att resten av människorna som varit inblandade inte kommer ha någon kontakt med en av de som gick ifrån varandra.

Inte lätt situation när man inte kan styra heller..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: