Fairymary's Weblog

Om att möta ”den andre”

Posted on: december 10, 2008

Jag såg nyligen gomorron Sverige. Där framträdde Carina Höglund, mamma till den mördade lilla flickan Engla från Stjärnsund. I soffan satt också Beatrice Ask, som bekant vår justitieminister.

Temat för samtalet var Carinas önskan att medling mellan förövare och brottsoffer skulle bli obligatorisk. Hon vill själv gärna träffa Englas mördare för att få svar på de frågor rättegången inte gav något svar på.

Min erfarenhet från domstolar är begränsad, men jag kan mycket väl förstå Carinas önskan och varmt och helhjärtat sympatisera med den. Som jag förstår det …och som det förklarats för mig av aktiva jurister….tjänar rättegångar inte till att försöka få fram någon som helst sanning … det är snarare ett ”spel” där bevisning och motbevisning ställs mot varandra. Åklagare och försvarare spelar sina roller. Ibland beroende på bevisens ovedersäglighet, ibland beroende på vem som spelar spelet skickligast kommer så ett utslag.

Det mänskliga är märkligt frånvarande i det juridiska språket.

När ett barn mördats är det en ofattbar och omänsklig mänsklig tragedi. När Beatrice Ask säger att ”det är ett brott emot staten” har hon säkert juridiskt rätt….men rent mänskligt låter det som ett hån. Staten gråter inga tårar över ett förlorat barn. Staten undrar inte över om barnet skrek och ropade efter sin mamma eller om det var förstelnat och förstummat av skräck. Staten undrar inte över om förövaren också var skräckslagen, om han/hon hade medkänsla med offret under ett ögonblick, om han visste offrets namn. Staten saknar inte heller barnet när det nu blir jul eller till nästa födelsedag….eller vilken vardag som helst.

Filosofen Emmanuel Levinas har reflekterat över vårt ansvar för varandra och menar att så fort man ser en annan människas ansikte så känner man ansvar för honom/henne. Min tanke är att skälet till att man binder för ögonen på en människa, som man ska avrätta är att bödeln ska befrias från denna känsla av ansvar.

För mig är det alldeles rimligt att kräva att en förövare möter sitt offers mamma ansikte mot ansikte…om mamman orkar och vill. Eller pappan, eller syskonen, mormor, morfar, farmor, farfar. Först i det ögonblicket får det omänskliga ett minimum av mänsklighet. 

17 svar to "Om att möta ”den andre”"

Ja, helt rätt,,,det tycker jag också,,,men risken finns ju då också att den som då får träffa förövaren blir ännu mera knäckt, och får ännumera hemska bilder för sina ögon,,,som man kanske hade varit ovetande om innan mötet.
Men absolut håller jag med dig i din diskussion🙂

Hoppas att du snart blir den där mogna kvinnan som ristar över ordet ”hata”🙂 Föresten,,,,visst känner du igen storyn :-))
Ha degott
varma kramar till dig.

Jag tror att fantasin alltid är värre än sanningen. Och värre bilder än de som helt kyligt redovisas i domstolen kan det inte bli. Jag tror på MÖTEN mellan människor.

Kikar in och önskar dig en riktigt GOD JUL vännen min🙂

God Jul ! /önskar tankeFrihets-vännen Josef

Hej fairymary ,

Vi har ju träffats förr🙂

Det du skriver här manar verkligen till eftertanke.

>Det mänskliga är märkligt frånvarande i det juridiska språket.

Jag bloggar också om bristen på (med)mänsklighet.
Om jag minns rätt har vi olika politiska värderingar, men ganska lika humanistiska.

God Jul !!

fairymary – visst det är så sant det Du tar upp i Din blogg. Vi glömmer eller undantränger – den det verkligen gäller.
En God Jul !
/Sören

Bra inlägg! Kan förstå Carina. Hon måste leva vidare med sina frågor. Anders Eklund satte knäet i bröstet på Engla och tröck ner henne. Hans stora fläskiga kropp mot hennes späda. Jag skulle inte kunna leva vidare med en sån visshet om det gällt mina döttrar. Men jag kan leva mig in i det hela. Och det gör jag ofta. Såna brott är en offense mot mig också. Det drabbar mig. Jag vill inte vara med om sånt. Vill inte höra talas om sånt.

God Hjul!

Ja Helena, på det sättet är det (juridiska) faktum att ett mord på ett barn är ett brott mot staten relevant….om vi i staten räknar med oss alla som lever i denna stat…..

Jag räknar inte bara in staten – jag räknar i hela Jorden. En liten svart fattig unge som håller på att svälta ihjäl är också en skymf mot mig och iinte bara ungen i fråga.

God Jul och Gott Nytt år!

fairymary,

Jag har läst ditt inlägg flera gånger nu.
Det ska man tydligen göra innan man förstår hur rätt du har.
Det du beskriver ligger tack och lov långt ifrån de flesta av oss.

Med dig som ambassadör önskar jag alla familjer, drabbade av våld, ett så Gott Nytt År som det rimligen kan bli.

Dig önskar jag helt enkelt ett Gott Nytt År !

Mary: Läs här. Förklaringen är att det finns mycket av antikens tro i Bibeln. Grekerna trodde att mannen ensam skapade – alstrade – barnet. Kvinnan var inte delaktig. Man visste inte om kvinnans ägglossning på den tiden. Mannen ensam skapade det finaste som finns – livet. Undra på att han fick status.

http://blogg.aftonbladet.se/12704/perma/333341

”För mig är det alldeles rimligt att kräva att en förövare möter sitt offers mamma ansikte mot ansikte…om mamman orkar och vill. Eller pappan, eller syskonen, mormor, morfar, farmor, farfar. Först i det ögonblicket får det omänskliga ett minimum av mänsklighet.” – slut citat.

FairyMary – om Du visste hur ”rätt på det” Du är med detta Du ovan tänkt/skrivit – i mitt mer än 67-årade livsperspektiv sett i vart fall.

Ifall Du söker på meningen (med Din webbläsares sökfunktion): ”Ett exempel på hur den humana staten kan fungera i t ex ett rättsfall.” (utan situationstecknen) – här – så kommer Du nog att finna en del om varför jag starkt upplever att Du är ”rätt på det”, tror jag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: