Jag uppskattar mycket att några av mina kollegor formulerar sig och tydliggör hur absurt de nya reglerna för sjukpenning kan utfalla. I debattartikeln i DN är det cancersjuka som lyfts fram. I min erfarenhet är det även andra långtidssjuka som drabbas av liknande fullständigt vettlösa val. Säg upp din nuvarande anställning, där du fungerar väl, där du har chefens och dina arbetskamraters stöd ….ge dig ut på en oviss arbetsmarknad ….där du kanske kan orka arbeta heltid.

Det är som om människor vore känslolösa robotar med en viss verkningsgrad…nu är den lite rostig men i en annan verksamhet går det kanske att få ut mera av den…..

När man är frisk och stark kan det vara en oerhörd stimulans att få ta sig an nya arbetsuppgifter, att pröva sig själv i nya sammanhang. När man (mer eller mindre tillfälligt) är lite vingklippt kan en gammal trygg arbetsplats hålla en under armarna, ge en tillfredsställelse över att man ändå klarar vissa saker, att man har ett socialt sammanhang, där människor tror på en och vet vad man går för. Kanske är man dessutom bärare av en massa kunskap  som andra på ens arbetsplats inte har….kanske vill man överlämna den kunskapen till nya yngre förmågor medan man fortfarande orkar

Med sitt oerhört fyrkantiga tänkande om att det är bara 100 % arbete som gäller ….och att endera har man arbetsförmåga eller  inte….är jag rädd att regeringens politik tyvärr kommer att missa en massa ”restarbetsförmåga”…i den mån det nu är utfört arbete man är ute efter…

Det finns dessutom en del mänskliga aspekter på detta men just nu förmår jag inte formulera detta….jag är alltför upprörd……

Det är väl det jag alltid trott: vi dansar för lite.

Om vi dansar mer kan vi kanske lösa energifrågan. Hörde just i radions P1 om ”sustainable dancefloor”. Man har hittat en metod att överföra energin från dansande människor till elektricitet. 20 W per dansande person…på något ställe använder man energin till att lysa upp lokalen….

Jag läser i DN:s nätupplaga att Margot Wallström nämns i samband med en ny tjänst vid FN som ska inrättas för att genomföra en FN – resolution om sexuellt våld i krigförande länder. En annan klok och modig svenska, Christina Doctare, har redan gjort en stor insats i den frågan när hon i samband med Balkankrigen fäste FN:s uppmärksamhet på systematiska våldtäkter.

Jag vill gratulera Margot Wallström och FN! Tror att dom kan vara bra för varandra.

Någon invände på en blogg jag var inne på att det är män som far mest illa i krig. Inte vet jag om man kan jämföra och värdera lidande. Självklart far de flesta illa i och av krig. Männens insats har dock …åtminstone i vissa kretsar…. ett visst ärofullt skimmer över sig. Jag såg nyligen i ett TV-inslag om unga svenska soldater på väg till Afghanistan en ung man med viss stolthet säga att han var bereddd att offra sitt liv för att utsatta i Afghanistan ska få ett bättre liv….ja….jag vet det finns också kvinnliga soldater numera…..

Kvinnornas insats som våldtäktsoffer i krigföringen är mindre glorifierad. De barn som ibland blir frukten av denna skamliga företeelse kommer till en situation som är fullständigt omänsklig och oanständig….

Media-”anden”  hörde min klagan….tack för det!!!!!

En viktig nyhet i Ekot idag har varit att kvinnors hälsa är eftersatt i ett globalt perspektiv.

Jag känner speciellt för barnen till alla de kvinnor som dör i samband med graviditet och förlossning. Här har Obama faktiskt bidragit konstruktivt eftersom han avskaffat ett gammalt grymt förbud mot att ge bistånd till organisationer som arbetar med abort. Tack för det Obama!

Jag lovar att inte klaga på media mera fram till jul åtminstone……

Igår stod att läsa i DN:s nätupplaga: ”Vaccinbristen tilltar”. Jag blinkade till….jo jag hade läst rätt.

Nyss hade vi inget vaccin alls mot svininfluensan i Sverige. Nationen väntade på att räddningen mot farsoten skulle anlända medan media rapporterade… förhoppningsvis sanningsenligt …om hur viruset for fram i geografin.

Nu vaccineras det däremot för fullt. Riskgrupper först…köerna ringlar sig långa. Eftersom tiden anses knapp kan vaccinerande personal inte kontrollera hur pass riskgrupps-tillhörig var och en är. Rapporter sprids om att obehöriga tränger sig före, mer eller mindre organiserat och ogenerat.

Månne stark oro är en riskfaktor undrar jag?

Bristen förväntas tillta nästa vecka läser jag vidare. Ju mer vaccin som levereras ju större blir bristen…..

Vad betyder egentligen brist? Någon klok som kan svara mig?

Jag vill givetvis som många andra gratulera DO till segern över Försäkringskassan. Och de fyra gravida kvinnor som målet gällde.

Men kommer inte ifrån en känsla av att det är märkligt att man måste tillgripa lagen om diskriminering för att det ska anses självklart att kvinnor som har så svåra bäckensmärtor att de inte kan klä sig själva ska ha rätt till sjukpenning….oavsett om de är gravida eller ej.

”Graviditet är ett normalt inslag i en kvinnas livsscykel” ….har jag hört till leda i dagens nyhetsrapportering. Ja visst….än så länge blir få män gravida.

Graviditet och förlossning kan också ses som reproduktivt arbete. Det frestar på en organism att bära och föda. I samhällets intresse borde det ligga att visa omsorg och respekt för kvinnor i detta viktiga skede ….det borde faktiskt ligga i både kvinnors och mäns intresse. Det flesta män kommer ur en kvinnas mage…..

Nu ska jag sticka ut näsan och bli lite amatör-teolog-filosofisk. (Plötsligt ser jag vad ordet ”amatör” betyder…..det måste förstås komma från det latinska ordet ‘amare’ som betyder älska….) En av mina vänner berättar på Facebook om ett föredrag han lyssnat på. Han skriver så här: ”Har ikväll varit på universitetet och sett på en film om Hebron, med efterföljande pratstund !! Detta mänsklighetens gissel med ”den starkes rätt”, maktutövning undercover. Intellektualisering används för att göra om invasion till bosättning. En hävd sen biblisk tid…blossar än…borde man göra om världshistorien kanske…”

Jag har många varmt kristna vänner som till min stora förundran tar stark ställning för Israel vad dom än gör. ”Guds egendomsfolk” kallar dom judarna. Samtidigt läser jag i min Bibel (inte så ofta men jag minns vad jag läst): ”Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar”….”Här är icke jude eller grek, här är icke man eller kvinna, alla ären I (=är ni) ETT i Jesus Kristus…..”. Det är Paulus som skriver så i något av sina brev.

Jag fick stor hjälp att förstå… inte allt…., men lite mer av det drama som engagerar så många….när jag läste Jonas Gardells bok ”Om Gud”. Han hjälpte mig att förstå de olika gudsbilder som möter oss i Bibeln, alltifrån straffets och hämndens gud till kärlekens milda, förlåtande, självutgivande. Han lägger ett historiskt perspektiv och ett utvecklingsperspektiv på gud. Den hämnande, straffande guden förklarar han som en stamgud, en gud specifikt för det judiska folket. Andra stammar hade andra gudar förstås. Detta ”skimmer” som vilar över det judiska folket …och därmed i viss mån över Israel förklarade en av mina judinne-väninnor som så att ”vi är ett folk med en ovanligt väl dokumenterad historia”.

Men Israels stamgud kan väl inte vara hela världens gud bara för att man har en väl dokumenterad historia? Liksom inte heller Allah kan vara hela världens gud….   Jag ser just nu konflikten i Mellanöstern som två syskon som bråkar om vem som har mest rätt till sin mamma: ”det är min mamma”….”nej det är min”….och slår varandra i huvudet med olika tillhyggen…..

Om Paulus hade skrivit brev idag …eller om han helt enkelt inte varit grek utan palestinier….hade han kanske sagt: ”Här är icke palestinier eller israel, båda är ni ETT enligt kärlekens lag”

Nu får jag nästan….nej inte bara nästan…..faktiskt….andtäppa igen.

Jag hör i Ekot:

Det finns för få insatser för unga sexualbrottslingar, säger en chef på Socialstyrelsen. Vid sidan av polisens utredningar ska också socialtjänsten utreda misstänkta förövare, men det sker inte alltid. Ingenting har hänt på 10 år. Fortfarande utreds inte vart femte fall!!!

”Det finns inte evidens för några metoder, så man vet inte hur man ska utreda dem” säger en ansvarig på Socialstyrelsen.

Hallå, hallå….hur vore det att sätta sig ner och SAMTALA och ta reda på hur de unga tänker och känner.

Det kan aldrig bli någon evidens om man inte börjar i någon ände. Här har man unga ännu formbara individer….och så lämnar man dem bara i sticket. Och inte bara dem, man sviker också eventuella framtida offer.

”Kanske är det inte socialtjänstens bord, kanske är det sjukvårdens” …säger ansvarig tjänstekvinna. Inte är det väl så banalt att vuxna tycker att det är svårt att tala med ungdomar om sex?

Vill i det sammanhanget göra reklam för Kärleksakuten.

Jag har nyss landat efter tre dagars internat med läkarstudenter. Min uppgift var att vara gruppledare för  nio studenter på termin 8 och dagarna erbjöd ett delmoment i en kurs som kallas Professionell utveckling och sträcker sig över alla elva terminerna. Denna gång spelade vi in fingerade patient-läkarsamtal alt. anhörig-läkarsamtal på video och tittade på dem tillsammans. Studenterna fick feed-back på sina kommunikativa förmågor.

Denna kurs har gradvis vuxit fram på vår studieort de senaste 25 åren. Från början var vi få lärare och det var ett föga uppskattat moment i utbildningen. Många tyckte att det tog tid från viktigare ämnen och studenterna kände större eller mindre obehag inför att bli granskad av kamera, kurskamrater och lärare.

Nu har ämnet ”satt sig”. Vi lärare har blivit flera, kursledningen har tagit till sig av relevant kurskritik och varit lyhörda för studenternas behov. Inslaget ses som en viktig del i skolningen till läkare.

För första gången hörde jag första kursdagen en läkarstudent säga att detta var det moment han ansåg viktigast på utbildningen. Om inte det funnits skulle han rent av ha avbrutit sina studier. Alla nio studenterna deltog med liv och lust i de tre dagarnas utmaningar….och det var tuffa utmaningar vi ställde dem inför. Många starka känslor var i omlopp.

För mig känns det som ett genombrott och en oerhörd belöning för att ha arbetat med något som jag verkligen trott på trots motstånd och ibland tillkortakommanden.

Och efter sådana här dagar med unga, ambitösa, begåvade, trevande men villiga studenter känner jag hopp för framtiden.

Jag lyssnar på Människor och Tro i radions P1. Man berättar om en ny tankesmedja vid namn Mireja. Det är Jonas Himmelstrand som vill lyfta kunskap om nära relationers betydelse för bl.a. hälsa. Framför allt är det barnens nära relationer han månar om.

Bra! Jag välkomnar verkligen denna tankesmedja. Jag har länge känt mig vara i konflikt mellan å ena sidan kvinnors rätt att verka på samma villkor som männen i samhället …och å andra sidan barnens rätt till trygga nära relationer.

Jonas menar att om kunskap om vad nära relationer betyder lyfts fram så ger det möjlighet för flera partier än KD att måna om de nära relationerna i familjen.

Det MÅSTE vara möjligt i ett land som Sverige ….som både är rikt och långt kommet vad gäller jämställdhet….vi har kommit långt även om det fortfarande finns mycket övrigt att önska…..att prioritera barns behov av nära och trygga relationer….och föräldrars behov av att få vara mera med sina barn. Fler än en gång har jag mött föräldrars ångest och förtvivlan när föräldraledigheten är slut….

Jonas menar att skolans problem inte handlar om pedagogik utan i hög grad om barns behov av nära relationer med vuxna. Jag håller med honom av hela mitt hjärta…..

Jag kan också från mitt rika arbetsliv verifiera de nära relationernas betydelse för hälsan.

I motsats till KD tar han inte ställning till hur de nära relationerna i familjen ser ut…dvs. han tar inte ställning för ”mamma, pappa, barn”….han tar ställning för de NÄRA relationerna….

Har ni tänkt på att ordet ”nära” har flera betydelser? Kroppslig intimitet är lika livsviktig som maten.

Barn som får mat ….men inte kroppslig närhet …..dör.

Vi kanske ska satsa mera på våra nära relationer än på vaccin mot svininfluensan?