En med mannen ekonomiskt jämställd kvinna delar på hyran med make/sambo … det tror jag många tar för självklart idag. I Juholts tveklösa övertygelse att han handlat rätt när han kvitterat ut hela hyran ligger underförstått att mannen är försörjaren.

En annan konsekvens av denna föreställning är att det fortfarande 2011 förhåller sig så att mäns löner generellt ligger högre än kvinnors, att traditionella mansyrken avlönas enligt en annan måttstock än traditionella kvinnoyrken…..

Juholt leder Sveriges största parti…. hur kan det vara möjligt?

Men nu behöver jag hjälp att reflektera över viktiga frågor … och det är till hjälp för mig att skriva…. tycker om att några läser vad jag skriver men saknar ibland kommentarer…. vare sig någon tycker och tänker lika eller vill opponera sig så är det så gott att få en röst tillbaka….

Jag läser just nu en bok av psykoanalytikern Ludvig Igra om ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet”…. 

Hans utgångspunkt i livet är att vara barn till överlevare efter förintelsen …och att ha upplevt hur det rättssystem som gäller ena dagen plötsligt är utbytt mot ett helt annat nästa dag….. hans far som varit en jagad jude fick plötsligt en dag efter ryssarnas invasion en pistol i handen och erbjudande att skjuta tillfångatagna tyskar. Han förmådde inte….

Hos det lilla barnet Ludvig blev den logiska konsekvensen att det vilken dag som helst kan skifta igen …. och så sker i världen hela tiden….som vi alla kan bevittna…

Vi som inte upplever det på nära håll invaggas nog i en trygghet som jag ser som falsk….vi tror vi vet vad som gäller, i vårt land, i vår umgängeskrets, i våra nära relationer…..

Det är när otryggheten kommer in i de nära relationerna som det blir som smärtsammast tänker jag….. eller i de relationer där vi är mycket beroende….

som när vi behöver sjukvårdens hjälp för att bevara liv och hälsa….

Därmed är jag tillbaka till gårdagens tema….

Ett av de viktigaste utbildningsmomenten i mitt liv ….inget formellt sådant men ett i högsta grad reellt…. var när jag tvingades bli patient, första gången vid 36 års ålder. Fast jag hade tillbringat ansenlig tid bland sjuksängar förstod jag inte förrän jag själv låg där, hur i oändligt underläge man kan känna sig. Jag var ändå priviligerad genom att ha kunskap, genom att förstå rutinerna och ha tillgång till ”koderna”. Det är ingen behaglig position, att känna sig utlämnad med sin skröpliga kropp….

De allra flesta i min yrkeskår är de mest samvetsgranna och ambitiösa människor man kan tänka sig. Åtminstone de jag känner. Inte alla är bra på att kommunicera med patienter…..

Det är i kommunikationsbristen som missförstånd uppstår. Där lämnas fältet fritt för fantasier, rädslor, misstro, till och med hat. Jag har de senaste 2-3 åren umgåtts mycket mer med människor utanför sjukvården än tidigare…. och jag har förfärats över vad jag skulle vilja kalla det läkarhat som många människor uttrycker. Jag tror att det är i den olyckliga kombinationen av patienters utsatthet och läkares bristande förmåga till god kommunikation som det ogräset gror….

Jag vet inte vad som hände de dramatiska minuterna i sjukrummet i Stockholm. För mig är rättegången framför allt ett symtom på en allvarlig förtroendeklyfta.

Idag läser jag i Dagens Nyheter om Patrik Sjöberg. På liknande sätt var det i dialog med en kompis som varit med om övergrepp av samme tränare som han fattade sitt beslut att berätta om vad han varit med om. Eftersom jag varken känner Patrik eller hans numera avlidne tränare kan jag tillåta mig att känna enbart glädje och tacksamhet över att han offentliggör sin historia. Jag vet att det krävs ett stort mod att göra det.

Det är tystnad som gör det möjligt för pedofiler att fortsätta skada barn och unga.

Som av en händelse träffade jag idag mitt livs första lillasyster en stund idag och vi kom naturligt nog att tala om den nya lilla babyn och den nya familjekonstellationen. Vi påminde oss när vår yngsta syster kom till världen för 63 år sedan. Syster 1 var då två och ett halvt och var den som då var närmast till mamma-famnen. Jag kan fortfarande för mitt inre öra höra hennes förtvivlade skrik den första kvällen: ”hon har tagit min mamma, hon har tagit min mamma”. Själv minns hon sin känsla av djup förtvivlan, hon kan fortfarande återkalla den i minnet.

Barn idag är bättre förberedda på att det ska komma en ny familjemedlem än vi var på 40-talet. Tack och lov! Och föräldrar och övriga släktingar är bättre på att ge uppmärksamhet till det stora syskonet. Men jag tror att det ändå är viktigt att inse att det är en revolution i dens liv som måste dela med sig av famnar och av uppmärksamhet …att kanske behöva vänta på sin tur på ett nytt sätt.

I min föräldrageneration har det funnits många konflikter mellan syskonen i vuxen ålder, dvs. mellan min pappa och hans syster och bröder. När jag och mina systrar var yngre skrattade vi lite överseende åt det vi tyckte var trams…. små meningsskiljaktigheter blåstes upp till i vårt tycke orimliga proportioner. Vi slutade skratta när liknande fenomen började uppstå mellan oss….

Jag tänker att det är naturligt att känna avund och sorg när livet förändras av att man får ett nytt syskon….   och att  det är upp till de vuxna att stå ut med det, avstå från att moralisera utan istället normalisera…. och hjälpa barnen hantera de känslor som stundtals kan vara överväldigande. Om det inte sker kommer de känslorna att få ett eget inre liv och kan i vuxen ålder ”blomma ut” och ta sig helt galna uttryck. Vi har väl alla hört talas om vuxna syskon som blir osams om ett arv. Och inte bara osams utan fiender för resten av livet.

Det är så sorgligt. Vi behöver så väl våra syskon. Det är oftast med dem vi har de allra längsta relationerna i livet.

Det finns ett epidemiologiskt samband mellan tandlöshet och demenssjukdom. Epidemiologiskt betyder att det finns ett statistiskt samband mellan dem…. det säger ingenting om vad som är orsak och verkan….. men man kan lockas att tro att den åverkan man gjort på hjärnan genom att avlägsna tänder kan ha påverkat hjärnans funktioner.

Att tugga är också bra för hjärnan….. jag känner mig glad över min förtjusning i hårt bröd. Kanske har det räddat en massa hjärnceller åt mig! Och vi får nog sluta upp med att fördöma tuggummi-tuggande….

Och beteckningen visdomständer som jag aldrig riktigt förstått framträder nu i en ny dager…..dessa stackars tänder som hittills bara betraktats som besvärande…..

Idag är sista mellandagen för den här omgången.

I avslutningen av en dansworkshop med Åsa Rockberg (som jag antydde i föregående inlägg) blev vi uppmanade att hitta en kvalitet som vi önskade oss i livet för nästa år. Min önskan blev ”lättsamt och tillitsfullt flöde”….

Finns det ett ljuvligare tillstånd än när man känner att man har flyt ….eller om man vill uttrycka sig på engelska: flow?

Varför bloggar jag? Ja…inte är det för att vara elak…

Till en början var det för att fylla det tomrum i livet som uppstått i och med att jag lämnade min anställning och därmed dagliga möten med arbetskamarater. Nätet blev mitt nya fikarum så att säga. Nu …några år senare har jag lyckats hitta andra fora för goda samtal… men längtan efter att formulera mig i ord är inte riktigt tillfredsställd än. Så åter till wordpress!

Ett av de starkaste intrycken från den senaste tiden har varit firandet av vintersolståndet. Varje år har jag tänkt om de dagarna kring 22:a december att ”nu vänder det” … och känt glädje över att åter vara ”på andra sidan” av solvarvet. I år var jag med om att högtidlighålla det på allvar. Vid Nämforsen i Näsåker samlades i bister vinterkyla några tappra välklädda människor för en stunds ceremoni. Medan e.on var vänliga nog att släcka de elektriska ljusen satt vi en stund i tyst meditation … meningen var att vi skulle sitta i mörker för att reflektera över vad mörkret betyder för oss …. men försök att få det mörkt när fullmånen lyser över ett vintrigt landskap!!!! Mäktigt och stämningsfullt blev det i alla fall! Sen tändes en eld som vi samlades omkring och gjorde en liten ritual där vi symboliskt lämnade gammalt bråte bakom oss. Några modiga lät elden rena sig genom att hoppa över lågorna… vi som inte vågade riskera att gnistor skulle slå upp i våra täckbyxor gick runt brasan …. Sen tog vi vår eld med oss i facklor och gick upp mot civilisationen och byn, där vi tände nya brasor och fick se fängslande elddans …. och efter varm soppa fick vi dansa själva…..

Allvarligt och lekfullt….. i skön förening…. så hoppas jag att 2011 blir för mig och mina läsare. Gott Nytt År!

Jag kan förstås inte uttala mig om Sven Otto Littorins psykiska status. Men om det är så att han fortfarande lider av depression tillkommer ytterligare en dimension till  regeringens brist på kunskap om vad sjukdom och utsatthet betyder i människors liv.

Det finns en underbar liten lättläst bok som heter ”Människokunskap för chefer” av min kollega Anna Maria Weingarten. Den borde läsas av alla i arbetsledande ställning. Jag skulle också vilja rekommendera den till statsministern och inte minst till försäkringsminister Christina Husmark Pehrsson.

”Du skall tacka dina gudar om de gör all skam till din

du får söka tillflykt lite längre in”

Vilken mardröm du befinner dig i Sven Otto….vem vill få sina mörkaste hemligheter avslöjade för svenska folket …eller ännu värre: för sina barn?

Men vet du vad! Jag tror att detta är ditt livs möjlighet! Om du väljer att inte lägga ansvaret utanför dig ….hos media eller hos din exfru ….eller vem du nu skulle frestas att anklaga för att ditt liv ser ut som det gör…..

OK….vem är jag att avgöra om Aftonbladets källa talar sanning….men nu ser det ut som det gör….

Om du skulle använda den professionella hjälp media säger att du varit klok nog att anlita….till att bättre lära känna den Sven Otto du i själva verket är….

…kommer du troligen att bli varse att det finns en tillflykt….i de nära relationerna, i insikten om vad som är viktigt och mindre viktigt i tillvaron, i paradoxen att vi samtidigt som vi är maktlösa inför livet så är vi också …var och en av oss….den enda som har makt att förändra våra egna liv….

Du talade om maktlöshet inför det faktum att du inte kan skydda dina barn….nej vi kan inte skydda våra barn mot livet…..eller mot våra egna misstag…och jag är rätt säker på att du kommer att bli varse att dina barn älskar dig trots allt….även om berättelsen att du köpt sex är sann….det talas ibland om att föräldrars kärlek till barnen är den starkaste kärleken….jag tror att det är barns kärlek till sina föräldrar….

Du är på många sätt priviligerad Sven Otto. Du behöver troligen inte lida ekonomisk nöd, du behöver troligen inte snyftande förklara för någon läkare varför du inte kan sköta ditt arbete, du behöver troligen inte få besked från Försäkringskassan att dina skäl inte är giltiga för sjukskrivning….

allt medan du rättar upp ditt liv så att du kan återgå till arbetslinjen…..