Ännu ett grovt brott med unga förövare
Postad av: fairymary på: juni 12, 2009
- In: Relationer| samhälle
- Comment!
Ett förfärligt drama där tre tonåringar varit/är inblandade går genom pressen och bloggosfären just nu. Jag är som de flesta andra upprörd, förtvivlad och undrande. Men faktiskt är jag lika upprörd och förtvivlad över alla hatiska kommentarer …på t.ex. bloggen Politiskt inkorrekt….som över det förfärliga dådet i sig.
Ingen av oss känner till i detalj de unga förövarnas familjesituation och historia, inte heller jag. Däremot har jag en erfarenhet av att många unga som i mycket tidiga tonår binder sig vid en partner gör så för att hitta en trygghet de saknat i livet tidigare. Jag har tidigare skrivit om vad många ….till synes små….men upprepade… separationer gör med oss.
Jag vill inte generalisera….jag känner också harmoniska människor som hittat varann tidigt och hållit fast vid sin första kärlek i många långa år.
För mig blir denna fruktansvärt tragiska händelse en påminnelse om att vårt samhälle blivit en alltför tuff värld för många att växa upp i. Jag hävdar bestämt att det är perverst att samla människor i stora städer…väl vetande att vi gör så för att det är där jobben och ”möjligheterna” finns. Men stressade och pressade föräldrar får inte precis draghjälp av en stödjande omgivning. Dagisgrupperna är stora, skolklasserna likaså. Hur ser fritidsgårdsverksamheten ut? När barnen blir tonåringar och behöver andra vuxna att identifiera sig med, vilka finns då där som ”ser” ungdomarna…..som ser deras behov, som erbjuder ett lyssnande öra och stödjande uppmuntran när det behövs. Vem uppfattar ”duktiga flickors” kanske skriande känslomässiga behov?
Jag tror att de grova brott som ungdomar begår mot varandra ska ses som ett isberg. Det som toppar tidningarnas nyhetsrapportering är det som är ovanför ytan. Under ytan finns mängder av unga människor som är vilsna och som är i skriande behov av en kärleksfull, gränssättande vuxenvärld.
I en av min ungdoms andaktsböcker stod en fråga: Hur gör man London rent på en dag? Svar: om var och en städar framför sin egen port.
Jag vet inte på vad sätt jag ska städa framför min port idag ….men de starka känslor denna händelse väcker i mig vill jag använda till att öka min lyhördhet för ungdomar som kommer i min väg.
12 kommentarer till "Ännu ett grovt brott med unga förövare"
juni 12, 2009 vid 11:48
Om ca 10 år kommer 20-30 % av av dagens barn – att vid ca 20-års ungdom – att ha diagnosticerbar demens eller Alzheimers sjukdom – p g a IT-smogen.
Det här är bara ”förspelet” till vad som då kommer att vara ”vardagsmat”, tyvärr tyvärr… 
– ifall INGEN försöker stoppa det här IT-smogs-vansinnet därföre.
Docenten i neurovetenskap Olle Johansson har stångat sin panna blodig för det här sedan början på 80-talet.
Men faen vet om han kommer att lyckas med att lyfta fram frågan – som en dagordningspunkt på Riksdagens bord – under sin livstid som yrkesaktiv, tyvärr tyvärr…
juni 12, 2009 vid 11:52
Hoppsan… – min föregående kommentar hamnade i Ditt spam-filter p g a många länkade ord, tyvärr tyvärr…
juni 13, 2009 vid 14:25
Kära Fairymary…
De ord och meningar du skriver ovan är en exakt beskrivning av hur jag tolkar hela situationen. Det är i grund och botten en trygghet att församlas och bo tätt inpå varandra men den tryggheten kan man finna på landsbygden likaså. Jag lever med den övertygelsen att människan skulle må avsevärt mycket bättre av att bebygga glesbygden med små och hemtreliga byar som samlar ett litet centrum med en butik som kan erbjuda det mesta. Därigenom skulle lokalt skolväsende och en lokal sjukstuga kunna innebära den sociala tryggheten där närhet och samförstånd och i bästa fall, grannsämja, är grunden för detta.
Denna utopi har jag äran att leva i när jag befinner mig på mitt landställe. Havet är min närmsta granne, ett par kilometer skiljer min fastighet från nästa. Att få uppleva naturens krafter och skönhet var och varannan morgon är gåva, jag och frugan kommer, så fort barnen bliit stora nog att åka kommunalt, flytta dit permanent för att få denna närhet till naturen som jag känner att på senare tid blivit en livsnödändighet för mig. Att bara få släppa hundarna och vandra några timmar i ändlös skog är sådan rekreation för själen så det omöjligen kan vara jämförbart med något annat…
Bristen på denna typ av själslig stimulans tror jag ligger till grund för mycket illamående hos dagens unga som knappt sett en ko på vykort och teoretiskt vet att det är därifrån mjölken kommer!
juni 15, 2009 vid 19:13
Alnabone!
Det är verkligen en stor förmån att ha tillgång till en sådan miljö som du beskriver och som jag också har glädjen att uppleva.
Jag har haft några dagars besök av en väninna från Stockholm och hon förundrades just över den omtanke i de lokala nätverk jag och mina vänner har tillgång till här på landet.
juni 22, 2009 vid 21:02
Du skriver att ”städa framför vår egen port” och vad ska du göra för att städa framför din egen?Som jag känner dig så har du ”städat” i hela ditt liv och på så sätt redan gett omvärlden mer än någon kan begära.
Har arbetat med barn i över 30 år och jag ser med sorg på det som händer. Alla åtstramningar som sker inom barnomsorg och skola men även inom åldringsvården.
Våra barn är vår framtid och de gamla är värda respekt.
Som vuxna kring barnen/ungdomarna är vi skyldiga att våga se! Inte gömma oss och tänka att det är tillfälligt eller att det går över. Ett barn kan vara beredd att ta vilka vägar som helst för att bli sedd och med all rätt. På vägen måste dock barnen/ungdomarna få ha ”stigfinnare” så att de kan utvecklas och få känna att de har ett värde, duger för den dom är.
Jag har aldrig under min yrkesverksamma tid mött något barn som inte haft goda,fina sidor och som har varit lätt att tycka om. Jag vill tro att en ung människas lust och förmåga att ta ansvar för sitt och andras liv utvecklas bäst i fritt, omtänksamt och respektfyllt samspel med vuxna och kamrater.
”Att våga se sanningen och känna dess smärta kräver stort mod.
Att sörja och att vara ledsen behöver alltså inte vara tecken på
svaghet utan på styrka.
Den som gråter har ju mött en sanning.
En människa borde därför kunna gråta sig både sann, stark och
modig”.
juni 22, 2009 vid 21:39
Tack Ingela för ditt insiktsfulla kloka inlägg. Jag tycker speciellt om ordet ”stigfinnare”….
juni 24, 2009 vid 20:21
Härligt…gissa vilken klok,insiktsfull och varm människa/ängel som uttryckt ordet ”stigfinnare”…………….jo Katarina
augusti 2, 2009 vid 11:14
Det är absolut det som är tjusningen med landet, mycket känns avlägset men i den egna gemenskapen finns allt nära. Ta bara nu på morgonen till exempel. Frugan och dottern traskade i väg till bonden och hämtade några ägg och några kilo kött. Detta till löjligt låga priser i stället för att rånas i affären…
Allt bra med fairymary annars? Länge sen man såg något nytt intressant inlägg här 
augusti 4, 2009 vid 9:18
Tack alnabone för din ögonblicksbild av vad livet på landet kan innebära. Jag har svårt att förstå varför inte fler människor använder sig av möjligheten att flytta ut från stenöknarna där vi trängs med varandra och inte orkar se varandra i ögonen när vi möts….
Ja tack….det är bra med mig. Sommaren har erbjudit en del omtumlande upplevelser som jag inte kunnat sätta ord på ännu….men det kommer kanske….
Jag blir glad av att du läser vad jag skriver!
Lämna ett svar
Senaste kommentarer
 | Hans på Dansenergi |
 | Helena Palena på Dansenergi |
| Helena Palena på Dansenergi |
 | Ingela på Amatör-teologi-filosofi |
 | fairymary på Amatör-teologi-filosofi |
juni 12, 2009 vid 11:24
Det är synd om ungdomarna. Du har rätt. Ingen har tid med dom. Vilken stress! Och detta att man vill bli vuxen så fort. När man håller i någon så hårt fast man bara är 14 år – det måste ju vara tecken på osäkerhet. Flickan hade mycket bra betyg. Man kan undra hur hennes uppväxt ser ut.
Det är skönt att bo på landet.