13 kommentarer till "Om små men många separationer"
oktober 2, 2008 vid 7:06
Ja kära Helena! Jag känner mig också som att jag ”gick på en nit” Jämställdhet, det kändes så riktigt och rätt och inte ville jag vara beroende av en man för min försörjning som min mamma varit. Det var bara det att ingen tänkte på barnen. Och inte heller på alla de ärr i hjärtat som orsakats av gråten av det barn man lämnat i hast för att plikten att komma i tid till jobbet tog över föräldrainstinkten.
Och ändå tänker jag ibland att kanske är denna smärtsamma omställningsperiod nödvändig för att även män ska ta sitt ansvar för barnen. Jag tror nämligen att om man lever nära sitt barn så sätter det spår, inte bara i den fortsatta pappa-barn-relationen utan också i de beslut man kommer att fatta för världens framtid. Och än så länge är de flesta inflytelserika beslutsfattare män. Jag ser ingen annan väg…..är det någon annan som gör det?
oktober 2, 2008 vid 9:05
Tyvärr ska barn vara med sin mamma till 3-4-årsåldern. Sen kan pappan träda in. Detta gäller speciellt pojkar. Men det törs man ju inte säga högt.
Gudrun Schyman och andra feminister dom bara sitter och pratar. Men dom pratar på fel sätt. Synd att det är så jobbigt att starta ett parti. Det har jag gjort – men utan pengar kommer man ingenstans.
Jag var hemma med mina barn under röda 70-talet. Det är jag glad för nu. Man hinner gå på högskolan – jag hann! Nu har jag sju barnbarn mellan 1,5 – 6 år. Jättekul! Så jag ser hur barn mår och vad dom behöver. Hinner verkligen se det nu – när man själv var ung och hade barn gick allt så fort.
Nu får dom vispa smet och diska hur mycket som helst…
oktober 2, 2008 vid 9:19
Det är vissa uttalanden som är hetare än andra Helena….jag läser din kommentar med ett stort leende…….jag har stor respekt för tanken att barn ska vara med sin mamma till 3-4-årsåldern och att pappan kan komma in senare
….jag har funderat MYCKET kring dessa frågor……och min nuvarande ståndpunkt är att pappan kan allt utom att amma den första tiden……om han vill ta fram de egenskaperna hos sig…jag har också med glädje noterat en nyhet bara för någon vecka sedan att pappor som tar ut tidig föräldraledighet är mindre benägna att jobba övertid när barnen blir större……vilken välsignelse för t.ex. tonårsbarnen
….men den viktigaste grunden för mitt ställningstagande är att det GÖR något med en människa att vårda ett spätt sårbart barn….och detta något behövs i hjärnan och hjärtat på dem som fattar beslut om världens öden och äventyr….man kan inte påstå att världen är någon särskilt barnvänlig plats nu, eller hur?
Jag kan bara gratulera dig till att ha varit vis nog att stanna hemma med barnen när det inte var ett dugg trendigt……om jag fick leva om mitt liv skulle jag ha gjort samma sak….min man skulle inte ha kunnat tänka sig…..han var norrbottning och det skulle ha varit alltför ”knapsu” för honom……
oktober 2, 2008 vid 11:43
Intressant 
Jag har alltid tyckt att det har varit fruktansvärt jobbigt att lämna mina barn,,, hugaligen. Men eftersom man har varit tvungen att jobba, så har man ju också måstat lämna bort dem,,,jag tror det var bättre förr då någon var hemma med barnen,,vare sig det var man´nen eller kvinnan. De hade större tryggeht då. Idag tycker jag mig se alltför många osaliga själar hos unga människor,,,som kanske inte ens har ett fast hem,,,var får de sin trygghet ifrån – en del är starka och söker sig en fast punkt och en trygghet hos någon vuxen i närheten, andra pallar inte med det slit och släng samhälle vi lever i idag.
Ibland tänker jag på alla brott, våldsdåd mm,,,,,att vi får skörda som vi sått!
Kramar
oktober 2, 2008 vid 12:26
Kära vindensmelodi!
Ibland undrar jag vad välfärdssamhälle betyder? Välfärd för vem? Nu är det visserligen på väg att monteras ned (förhoppningsvis temporärt)….. men vad är det för välfärd att alla dessa vackra, ombonade hem de flesta av oss haft råd att skaffa oss faktiskt står tomma hela långa dagarna……medan barnens avskedsgråt dröjer sig kvar i den stressade föräldern som springer som en ”skållad råtta” eller sliter på muskulaturen i monotona rörelser vid ett löpande band…..eller som jag ….tröstat andra än mina barn……
I vår idealiserade bild var det bättre förr men jag har läst berättelser om hur barn bands fast inomhus hemma medan föräldrarna skötte slåtter på någon avlägsen karg teg…..en skillnad är att man då inte talade om välfärd…..
Ja nog får vi skörda som vi sått….om det kan vi tala mera när vi träffs.
Kramar till dig!
oktober 2, 2008 vid 13:52
PS: Denna eviga konflikt mellan det som är bäst för mig och de mina och vad som är bäst för ”det stora hela”……..
oktober 3, 2008 vid 11:59
Jag skriver om ett tänkt ursprung där babyn hänger på mammans höft så länge den behöver. Som en apunge ungefär…
Men nu är det andra tider. Det är verkligen arbetskrävande att ta hand om ett barn. Kan vara skönt att låta samhället träda in… Vi är ju trots allt moderna. Pappan, javisst kan pappan vara lika bra – synd att han inte kan amma dock. Synd att inte karlarna föder flickoran och kvinnorna pojkarna – det hade varit något. Kanske vi hade sluppit alla våldtäkter och allt dödande.
oktober 3, 2008 vid 13:31
Helena!
En av mina väninnor sa lite överraskande vid ett tillfälle: ”dom (karlarna) kan inte förlåta oss att det är vi som föder barnen”….tänkvärt…..denna naturens ordning tycks vi dock få leva med för det mesta i alla fall……
oktober 7, 2008 vid 6:28
Mmmm, så är det nog tyvärr,,,att många är avundsjuka på att det är vi som ”föder barnen”
Jag skulle också ha hittat åt ett bra ide 
Kramar.
oktober 8, 2008 vid 17:13
PS. Här finns en länk till + nyckeln till många flera av Allt Är Möjligt !
[...] i livet tidigare. Jag har tidigare skrivit om vad många ….till synes små….men upprepade… separationer gör med [...]
Lämna ett svar
Senaste kommentarer
 | fairymary på Amatör-teologi-filosofi |
 | alnabone på Snabb bönhörelse |
| alnabone på Begreppsförvirring |
 | Josef Boberg på Begreppsförvirring |
| fairymary på Snabb bönhörelse |
oktober 1, 2008 vid 9:29
Alla lever så nu. Båda jobbar och lämnar barnen så fort dom bara kan. Det är så sorgligt. Små barn fattar ju ingenting – dom har stresshormon i saliven dock. Vem bryr sig om det?
Kvinnan är lurad. Hur hon än gör så blir det fel. Det är samhället som borde belöna den som tar hand om barn. Eftersom det är så himla mycket arbete med att ha barn. Som kvinnor gör gratis åt samhället – tur att vi har barnbidrag i alla fall. Nej, den som tar hand om barn borde belönas med förtur till jobb och utbildning. Det ska ses som den största meriten. Då kommer män också att vilja ta hand om barnen. För då kommer det att löna sig. Hur ska vi komma dit?